18. dec, 2020

Funderingar om C-vitamin och cancer

Dr Andrew Saul har ägnat ca 40 år åt att utbilda människor i ämnet naturlig hälsa. Hans hemsida anses vara den största icke kommersiella sidan på nätet i ämnet naturlig hälsa.

 

Här kommer några funderingar, efter att jag tagit del av information på hans sida – om just C-vitamin – vilka i hög grad stöds av andra uppgifter jag tagit del av, och mina egna upplevelser:

 

Andrew Saul anser generellt, att alla onkologer (cancerläkare) borde komplettera med C-vitamin – alldeles oavsett vilken behandlingsmetod mot cancer man än använder.

 

Han beräknar, att mindre än 3 % av cancerpatienter i fas 4 botas med cellgifter. (Fas 4 innebär att tumören växt till ordentligt – och i regel också bildat dottertumörer – metastaser).

 

Intravenös administration (sprutor eller dropp) av C-vitamin fungerar närmast som cellgifter – men ger enbart positiva ”bieffekter”.

 

C-vitamin är kemiskt mycket lika glukos, fast molekylen är något mindre, vilket innebär att den absorberas t.o.m. lättare än glukos av cancerceller. Känt är sedan Otto Warburgs dagar (Nobelpriset i medicin 1931) att cancerceller har en avvikande metabolism (ämnesomsättning) och därför behöver mycket större mängder glukos än vanliga celler för sin överlevnad och tillväxt. Detta är också orsaken till den s.k. ”Warburgeffekten” - som bl.a. innebär att cancerceller har ett konstant ”sug” efter glukos. Och den effekten utnyttjas rutinmässigt för diagnosticering av cancer – vid s.k. PET-skanning. Då får patienten i förväg intravenöst en artificiell glukoslösning (”socker”), som är kontaminerad med en radioaktiv isotop. På grund av just cancercellernas ”sockersug” absorberas lösningen av cancercellerna – och därmed också radioaktiviteten. Detta innebär, att man sedan vid skanningen kan se anhopningen av cancerceller (tumören) som en ljus fläck på bilden – som indikerar den radioaktiva strålningen.

 

Av det ovan nämnda följer alltså, att cancerceller också ”suger åt sig” C-vitamin – i ”tron” att det är glukos (socker). Men det innebär problem för cancercellen, eftersom C-vitaminmolekylen snarast uppträder som en sorts ”trojansk häst”. När den väl kommit in i cellen, så skapar den med hjälp av järn och koppar en extremt effektiv ”oxidant” - nämligen väteperoxid, som snabbt tar livet av cancercellen.

 

Vi är vana vid att se C-vitaminet som en ”antioxidant”, vilken skyddar våra celler mot oxidativ stress från ”fria radikaler”. Därför har vi svårt att se, hur C-vitamin i höga doser tvärt om kan bli en kraftfull ”oxidant”, som tar död på cancerceller.

 

Till bilden hör förstås också, att syre faktisk är ”giftigt”, och att hela vår metabolism kan sägas vara en känslig balansgång för att ta hand om det syre våra celler ständigt behöver för sin överlevnad. Det gäller att vi får i oss tillräckligt med syre för att cellerna skall överleva. Det kan behövas bara några minuters syrebrist för att allvarliga vävnadsskador skall uppstå – särskilt gäller det vår hjärna.

 

Samtidigt behöver vi använda det syre som tas upp av cellerna, så att inte några ”fria syreradikaler” ställer till skada i cellerna. I normalfallet sköter vår kropp detta ”automatiskt”, men om vi utsätts för sådant som gifter, stress och strålning, så kan maskineriet krångla – och vi riskerar t.ex. att drabbas av cancer.

 

Av ovan sagda kan man dra slutsatsen, att C-vitamin s.a.s. är ”selektivt toxiskt” mot cancerceller – medan det närmast gör friska celler friskare.

 

Det finns numera sedan åtskilliga år vetenskapliga studier från olika håll i världen, som visar att C-vitamin i tillräckligt höga doser dödar cancerceller, så i forskarvärlden är detta en etablerad kunskap. Men eftersom cancer som bekant blivit en mångmiljardindustri, så anstränger sig de stora läkemedelsbolagen maximalt för att undanhålla oss denna enkla sanning. Om alla blev medvetna om, att vi kan bota cancer med något så enkelt, billigt och fritt från skadeverkningar som C-vitamin, så skulle det förstås hota deras sagolika inkomster!

 

Men det är mycket sorgligt att våra läkare generellt inte uppdaterar sina kunskaper på detta område, utan fortfarande envist håller fast vid att kirurgi, strålning och cellgifter i princip är de enda effektiva botemedlen mot cancer – och att ändrad kost, liksom tillskott av vitaminer och mineraler bara är ”kvacksalveri”!

 

Ingen kan ta patent på ett naturligt ämne som C-vitamin, så det finns inget ekonomiskt incitament för någon att forska på detta. Därför dör sannolikt dagligen människor i cancer – som hade kunnat överleva genom högdosbehandling med C-vitamin!

 

Vad det handlar om för att få rejäl effekt mot cancern är uppemot 30 000 mg (30 gram) dagligen. Och inte ens doser på 50 000 mg per dag har i studier kunnat ge några allvarliga skador. Ändå kan man höra läkare varna för ”överdoser” - vilket man sällan gör, när det gäller sådant som Alvedon och andra vanliga läkemedel med kända biverkningar – som vid överdosering kan vara livshotande.

 

I akuta fall har man sett dramatiska effekter av intravenös C-vitaminbehandling efter bara några timmar!

 

I en rapport 2010 (framtagen på order av president Obama) kunde ”The National Institute of Health”, ”The National Cancer Institute” och ”The Department of Health and Human Services” i USA konstatera, att orsakerna till cancer i huvudsak var följande:

 

- luftföroreningar

 

- vattenföroreningar

 

- föroreningar i kosten

 

- sjukhusens röntgenapparater

 

Jag skulle nog i dag, i Sverige, göra en annan rangordning, och kanske placera ”föroreningar i kosten” högst – sannolikt också tillföra ”elektromagnetisk strålning” som en av de viktigaste faktorerna” - om man ser till de rent fysiska bitarna. Sedan tillkommer numera också ”negativ stress” i olika former som en bidragande orsak.

 

Det anförda är förstås en mycket förenklad beskrivning. Men om någon vill fördjupa sig i detta, så finns det information på nätet. Emellertid får man läsa information från t.ex. Wikipedia eller Livsmedelsverket i ljuset av att dessa båda värnar om ”main stream” och därmed också läkemedelsindustrin. Och övriga inlägg avslutas nästan alltid med en uppmaning att köpa antioxidanter av ett särskilt märke. Mycket svårt alltså att få en objektiv bild av verkligheten.

 

Den som vill se originalet till det material jag i detta fall bygger mina funderingar på, kan gå in på denna länk:

 

http://www.doctoryourself.com/

 

Under rubriken ”C-vitamin” finns på min hemsida ytterligare information i ämnet – bl.a. här: http://healthycures.org/high-dose-vitamin-c-injections-shown-annihilate-cancer/

 

 

 

 

Senaste kommentaren

14.07 | 05:50

Hej! Man försöker skrämma oss från att äta bittra aprikoskärnor. Jag och min fru har ätit ca 10 st varje dag i fem år nu - utan några problem!

12.07 | 11:22

Hej! Jag sökte efter aprikoskärnor för att prova äta men då såg jag en varning om dem .. är det så att man inte kan äta vissa kärnor eller?
https://mittkok.expressen.se/artikel/livsmedelsverkets-varni

27.04 | 11:27

Statiner sänker kolesterolet och fungerar som plackhämmare, enligt min läkare. Jag har tagit bort statiner just nu, men finns något alternativ till att hålla placket på plats?

27.04 | 09:01

Var just hos en doktor som sa att bröstcancer inte påverkas av kosten överhuvudtaget möjligtvis vissa andra cancerformer kan kosten har en viss påverkan. Va, hör dom inte hur dom låter?