18. mar, 2019

Pinsamt besök på Kirurgen

I dag gjorde jag för kanske tjugonde gången ett återbesök på hemsjukhusets kirurgiska avdelning. Nu var det för att s.a.s. ”officiellt” få beskedet från senaste ultraljudsundersökningen man gjorde på röntgenavdelningen för några veckor sedan – plus besked om nyligen taget PSA-prov och förstås en vanlig rutinmässig undersökning.

Jag frågade först om PSA-värdet – som var närmast sensationellt lågt – 0,94. Kirurgen måste ju erkänna, att det faktiskt var mycket bra. Sedan utspann sig en märklig dialog.

Redan för fem år sedan förklarade en enig läkarkår – både specialisterna på ett universitetssjukhus och läkarna på detta sjukhus – att jag hade en livshotande cancer med spridning till lymfan, och att min enda chans att överleva mer än några månader var en mycket omfattande operation med efterföljande cellgiftsbehandling och/eller strålning. När jag avböjde deras behandlingsförslag och i stället övergick till en kraftigt kolhydratreducerad kost med tillägg av en del vitaminer, mineraler och kolloidalt silver, samt bittra aprikoskärnor, gurkmeja och andra kända anticancerprodukter – så blev jag idiotförklarad. Den kirurg (på specialistsjukhuset) som skulle ha genomfört operationen ringde privat hem (vid två tillfällen) och talade om för mig att jag inte skulle överleva.

Man hade också både via flera biopsier och mikroskopering av vävnad med hundraprocentig säkerhet konstaterat min cancer.

När man nu sedan omkring tre år inte längre kan se några spår av cancer hos mig, så hade jag förväntat mig en förklaring. Men någon sådan har jag inte fått. Dock har läkarna enhälligt förklarat, att det ”i alla fall inte kan ha något att göra med min ändrade kost och mina kosttillskott”.

Av den kirurg jag träffade i dag fick jag inte heller någon rimlig förklaring. Men han hade fräckheten påstå, att jag aldrig haft någon cancer! Det rörde sig bara om ”misstänkt cancer”! Uppenbarligen har han inte gjort sig besväret att läsa min journal i sin helhet.

Jag berättade också om flera andra, som t.o.m. varit inskrivna i palliativa team, sedan läkarna sagt att de inte kunde göra något – och som sedan blivit cancerfria med ungefär samma metod som jag. Men denna läkare lyssnade inte på sådant. Och när jag frågade varför jag inte av någon av hans kollegor fått information om kostens betydelse för cancer – åtminstone råd om att minska på intaget av socker och andra snabba kolhydrater – så påstår han utan att rodna att ”det finns inga vetenskapliga studier som visar något sådant samband”! Det var den grövsta och mest uppenbara lögn jag hört på länge – vilket jag var ofin nog att upplysa honom om.

Men han vidhöll, att man kunde äta hur mycket socker man vill och att det inte har någon betydelse för ens cancer.

Jag är också en smula upprörd över att inte någon av alla de läkare jag träffat under min ”cancerresa” visat minsta intresse för mitt eget tillfrisknande (som enligt dem själva skulle vara omöjligt) – eller för andra fall jag redovisat. En av dem var i alla fall konsekvent och logisk – för han påstod helt enkelt att jag ljög. Det handlade då om en kvinna med pankreascancer och metastaser i levern och en njure – som med endast höga doser av D-vitamin och kolloidalt silver blev cancerfri på några månader. I hans värld var det omöjligt, så därför var han slutsats förstås att jag ljög.

Det förefaller mig som om läkarna i allt väsentligt försöker bibehålla sin uppfattning om cancer – och att deras intresse för alternativa sätt att bota sjukdomen är absolut obefintligt. De tycks både blunda och sluta sina öron, om de konfronteras med sådana upplevelser. Inte att undra på att människor fortsätter att dö i cancer (ca 65 varje dag i Sverige) – och att de skolmedicinska behandlingsframgångarna är mycket blygsamma!

De framgångar som finns på området cancer finns hos de stora läkemedelsföretagen. De tjänar miljarder varje år på traditionell cancerbehandling. Och enkla botemedel mot sjukdomen är förstås ett allvarligt hot mot deras gigantiska vinster! Det fruktansvärda är att vi cancerpatienter är basen för dessa inkomster. Fruktansvärt är också, att alla enkla och effektiva ”alternativa” metoder för att bota cancer (metoder som funnits i hundra år eller mer) motarbetas, förtalas och ofta förbjuds!