6. okt, 2016

Om ett Nobelpris

Nyligen tillkännagavs att den japanske professorn Yoshinori Ohsumi tilldelats årets Nobelpris - det mest prestigefyllda och inkomstbringande pris man som vetenskapsman kan få - i fysiologi eller medicin. Upptäckten handlar om ”autofagi”, d.v.s. cellernas förmåga att ”äta upp varandra” för att återvinna de livsnödvändiga proteiner de innehåller. Själva företeelsen har varit känd i ett halvsekel, men professor Ohsumi har kunnat kartlägga mekanismen och de gener som styr den. Nu spekuleras det förstås i att denna grundforskning kan komma att bidra till att man kan skapa läkemedel mot sjukdomar som t.ex. cancer, Alzheimer, Parkinson och diabetes typ 2. Det betraktas som en fantastisk potential denna forskning kan ha. Jag hade hellre sett, att man såg detta som en möjlighet att förstå hur vi skall äta och leva för att undvika att få nämnda sjukdomar!

Men den självklara inställningen tycks vara, att vi skall fortsätta att bli sjuka – för att sedan möjligen kunna botas via något (för läkemedelsbolagen inkomstbringande) läkemedel… Ett ur allmänmänsklig synpunkt närmast makabert sätt att se på saken! Men förstås utifrån ett företagsperspektiv närmast självklart… Läkemedelsföretag är naturligtvis, precis som andra företag, skapade för att dra in pengar till investerare och aktieägare. Och hur skulle de kunna tjäna pengar på friska människor?

Till saken hör nu, att svält eller fasta verkar vara en metod att aktivera denna process med alla dess uppenbart välgörande hälsoeffekter. Vid fasta tycks kroppens celler just genom autofagi ”städa upp” i vår kropp och ta hand om såväl cancerceller som skadade och uttjänta eller i annat avseende avvikande celler. Man behöver kanske inte ens fasta, utan en ”fingerad svält” i form av ketogen kost (minimalt med kolhydrater, mycket naturligt fett och en begränsad andel protein) kan räcka för att aktivera denna process. Man vet ju sedan länge, att ketogen kost tycks kunna bota eller rejält lindra symtomen på sjukdomar med neurologisk anknytning. Av epileptiker blir t.ex. ca 10 % helt symtomfria, och hos mer än hälften av dem minskas anfallsfrekvensen med 50% eller mer.

Att cancer kan bromsas upp eller t.o.m. försvinna via ketogen kost vet man redan, och att diabetes typ 2 påverkas av  en kolhydratreducerad kost är alltför uppenbart för att ens behöva nämnas.

Alltså: Denna fantastiska ”upptäckt”, som inbringar upptäckaren miljoner – och möjligen i förlängningen kommer att ge något eller några läkemedelsföretag miljarder – kan till stor del aktiveras och användas med hjälp av en ganska enkel kostförändring, som till skillnad från läkemedel i princip är biverkningsfri. Jag beundrar förstås professor Ohsumi för hans forskningsinsats – men jag ogillar i hög grad det sätt på vilket omvärlden med stor sannolikhet kommer att förvalta hans forskning.

Läs gärna om ketogen kost här: http://www.svaradoktorn.se/425558411