Min egen metod

Sedan jag själv 2014 fått min cancerdiagnos och hunnit läsa in mig på ämnet bestämde jag mig ganska snart för att avstå från skolmedicinens vidare ingrepp (efter ett första, mindre operativt ingrepp). Min ”behandling” har bestått av en närmast ketogen diet (minimalt med kolhydrater och rikligt med naturligt fett), med ett flertal vitaminer och kosttillskott.

Varje morgon har jag ätit en tallrik med naturell yoghurt, Crème Fraiche och ett par matskedar ekologiskt kokosfett. I detta har jag blandat:

2 rågade matskedar gurkmejapulver

En nypa malen svartpeppar (underlättar upptaget av den aktiva substansen kurkumin i gurkmeja)

1 msk hackad färsk ingefärarot
10 - 12 bittra aprikoskärnor
1 msk torkade ekologiskt odlade aroniabär
1 msk frysta blåbär (”hemplockade”)
1 msk frysta hallon (”hemplockade”)
1 msk pumpakärnor

Efter denna måltid har jag tagit:

D3-vitamin  (3 x 2500 IE)

C-vitamin (1000 mg) – sedan en sådan tablett mitt på dagen och en på kvällen
2 kapslar Omega 3 (fiskolja, ca 1800 mg)
Magnesium (300 mg)  
Zink (20 mg)
Selen (220 mikrogram)
Algtabletter, 8 st (blåstång, spirulina, knöltång).
Kolloidalt silver (1 msk, fem ggr/dag)

20 ml "Blutsaft" (innehållande bl.a. vitaminerna B1, B2, B6 och B12)

Många tycker förstås, att det måste bli ett förfärligt ”pill” med allt detta, men det blir snabbt rutin. Och om det bokstavligen gäller ens liv, så tycker jag nog att man kan stå ut med det - särskilt om man beaktar de biverkningar skolmedicinens behandlingar medför!

FÖRKLARINGAR FÖR VARJE INGREDIENS:

Gurkmejapulver (går att köpa på nätet för ca 160 kr/kg). Verkar vara ett fantastiskt universalmedel för hälsa. Sedan några tusen år känt bl.a. för sina antiinflammatoriska och anticanceregenskaper. Det kommer ny forskning var och varannan vecka som visar gurkmejans fantastiska hälsofrämjande egenskaper. Nyligen har man upptäckt att gurkmeja också kan ha lika positiva effekter mot Alzheimers – och samma effekt på hjärta och kärl som en måttlig dos fysisk träning.

//www.epochtimes.se/gurkmeja-kan-skydda-hjartat-lika-val-som-mattlig-traning/

Dessutom visar nya forskningsresultat att gurkmeja tycks kunna ta död på multiresistenta TBC-bakterier (tuberkulos)

Gurkmejans förmåga att bota cancer kommer läkarna snart också tvingas erkänna. Se denna länk:

//www.nordicnutritioncouncil.com/gurkmeja-dodar-multiresistent-tbc/

Om du hjälpligt förstår engelska, så kan du här få en illustration av gurkmejans enastående egenskaper: //tv.greenmedinfo.com/turmeric-blocks-cancer/

Läs här också bl.a. hur man kan optimera gurkmejans effekt med mättat fett (kokosolja):

//www.realfarmacy.com/kitchen-table-strategies-effectively-optimize-turmeric-maximum-bioavailability-therapeutic-potency/

Eftersom gurkmeja har en svagt blodförtunnande effekt, så bör den som t.ex. medicineras med Waran kanske vara försiktig med doseringen.

Ingefärarot. Har rejäla anticanceregenskaper och verkar delvis fungera som gurkmeja.

Aprikoskärnor. Innehåller Amygdalin (se avd. ”Botemedel mot cancer” under rubriken Laetrile)

Aroniabär. Kraftig antioxidant. Anticancereffekt, som blir extra kraftfull genom synergieffekter tillsammans med gurkmeja

//newsvoice.se/2013/01/14/halla-alla-halskostbutiker-svartaronia-och-gurkmeja-botar-cancer/

Hallon och blåbär. Kända anticancereffekter och bra för hälsan av flera skäl.

Pumpakärnor. Rika på zink och magnesium, båda mineraler som är viktiga för att bekämpa cancer.

D-vitamin. D-vitaminet är egentligen ett hormon, och synnerligen viktigt för hälsan i många olika avseenden. Är inblandat i hundratals olika processer i kroppen. Tidigare rekommendationer från sjukvården på max 400 IE pr dag visade sig härstamma från Vietnamkriget på 1960-talet, då man inom den amerikanska armén rekommenderade denna mängd till sina stridande soldater. Senare forskning tycks visa att denna blygsamma mängd knappt ger någon som helst effekt. Man behöver komma upp i minst 3000 IE, helst mer, för att få effekt. Risken för överdosering är våldsamt överdriven. Dr John Cannel uttryckte det så här: ”Att oroa sig för faror med D-vitamin i Sverige är som att törsta ihjäl i öknen, medan man oroar sig för att drunkna.”

C-vitamin. Ett underskattat medel för god hälsa. Människan är ett av de få däggdjur som inte själva kan producera C-vitamin – och därför är helt beroende av att få det via födan. En normalstor häst kan t.ex. skapa upp till 30 GRAM (3000 mg) per dygn vid sjukdom eller skada – då detta vitamin behövs som mest. Se också beskrivningen under C-vitamin under rubriken ”Botemedel mot cancer”. Direktlänk här: //www.svaradoktorn.se/426070622

Omega 3 – fiskolja. Viktig fettsyra, som motverkar inflammation och är synnerligen nyttig för hjärta och kärl. Vår normala kost i dag innehåller generellt alldeles för mycket av Omega 6, som i stället är inflammationsdrivande.

Magnesium. Viktigt mineral, som det ofta är brist på hos cancerpatienter. Ny fransk studie visade också att tillräckligt hög magnesiumhalt hos män minskade risken för cancer drastiskt. Se till att använda en form av magnesium som är biologiskt tillgängligt. Tabletter som innehåller magnesiumoxid, magnesiumhydroxid eller magnesiumkarbonat tycks vara mindre effektiva. I stället skall man välja sådana som innehåller magnesiumlaktat, magnesiummalat eller magnesiumcitrat.Tyvärr känner inte alla läkare till detta, utan skriver ut den tablett som ser ut att innehålla mest magnesium i förhållande till priset. OBS - Enligt uppgift kan citronsyran i magnesiumcitrat ha framställts ur hälsovådligt svartmögel, vilket kan vara en anledning att undvika just den varianten. 

Zink. Erfarenheten har visat, att effekten av Amygdalin (Laetrile) - som finns i aprikoskärnor inte blir den önskade, om det är brist på zink i kroppen.

Selen. Detta mineral har visat sig ha närmast cytostatika-liknande effekt på cancerceller – och brist på selen ökar rejält risken för cancer. Där kan jag hänvisa till den svenske forskaren Mikael Björnstedt. I en artikel som publicerats av Karolinska Institutet kan man bl.a. läsa att han ”har visat att selenföreningar är selektivt toxiska för maligna celler vid koncentrationer som däremot inte påverkar normala celler”. 

Algtabletter. Tas i första hand för att tillgodose behovet av jod. Nästan alla cancerpatienter har visat sig ha brist på jod! Men även övriga ingredienser i dessa ”havsprodukter” är mycket positiva för hälsan generellt.

Kolloidalt silver. Jag har på nära håll sett en kvinna i terminalstadiet av pankreascancer tillfriskna efter D-vitamin och kolloidalt silver som enda behandling. Det verkar helt klart att kolloidalt silver kan påverka cancer. Otaliga internationella studier visar också att kolloidalt silver är absolut ofarligt för människokroppen – förutom att det tar död på nästan alla bakterier, virus, amöbor, svampar och encelliga parasiter. Jag är inte helt säker på HUR det hela fungerar, vet bara ATT det fungerar. Och Livsmedelsverkets målmedvetna ansträngningar att utmåla det kolloidala silvret som farligt i alla möjliga avseenden – utan att kunna ange ett enda hållbart vetenskapligt stöd för sin åsikt – måste ses som ett minst sagt anmärkningsvärt agerande av en statlig myndighet. Här är bara ett exempel på studier som visa kolloidalt silvers effekt på cancer:

//www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2996348/?tool=pubmed

Oavsett vad man tycker om "min" behandlingsmodell, så tycks den i alla fall vara helt fri från biverkningar. Men alla är vi i någon mån olika – och kan t.ex. ha överkänslighet för vissa ämnen. Därför kan det finnas anledning att börja med lägre doser och iaktta deras verkan.

Det kan vara utmanande att beskriva några "lyckade fall" bland dem som vågat pröva min metod, och det har i några fall än inte gått så lång tid. Men läkarna har ju till sist tvingats erkänna att min ”obotliga” cancer tycks ha försvunnit - och jag fick ju min dödsdom av läkarna redan i juli 2014.

Dessutom kan jag redovisa följande:

 

Pankreascancer

Kvinna i 75-årsåldern

Drabbades av pankreascancer – med metastaser i levern och en njure. Läkarna förklarade att de inget kunde göra, och kvinnan skrevs in i palliativa teamet på hemorten, och det var förstås bara smärtlindring och psykologiskt stöd som gällde. Jag lyckades få hennes dotter (som är distriktssköterska) att börja ge sin mor kolloidalt silver, fem msk/dag, och rejäla doser D-vitamin – 6000 IE per dag. Efter några månader var kvinnan cancerfri och kunde skrivas ut från palliativa teamet. Hon levde sedan ett ganska bra liv, men avled tyvärr (mars 2018) efter ca fem år - dock inte av sin cancer.

Prostatacancer

Man i 55-årsåldern. Hade fått besked om prostatacancer – och tid för operation. Han ringde mig och var förtvivlad efter beskedet (blivit tipsad om mig av en gemensam bekant). Började omedelbart med ”min metod”. Efter tre månader hade han gått mer ca 15 kg i vikt – och sade sig må bättre än någonsin. Har fortfarande inte genomgått någon operation (efter ca tre år).

Man i 75-årsåldern. Fick besked om extremt högt PSA-värde, och både läkarna och han var säker på att han hade prostatacancer. Jag försökte få honom att pröva ”min metod” – vilket han till sist efter stor tvekan gjorde. På sjukhuset förberedde man för strålning och opererade även in de små guldtrådar som skulle utgöra referenspunkter vid strålningen. Jag tyckte han åtminstone borde ta nya PSA-prov för att se om min metod hade haft någon verkan – innan man började med strålning. När jag träffade honom efter ca tre månader, berättade han att han just varit på kontroll – och PSA-värdet var enligt läkaren så lågt att det var omätbart. Strålningen inställdes.

Mantelcellslymfom

Man i 75-årsåldern.

En granne, som nu är 75 år, drabbades 2011 av cancer. Jag trodde inledningsvis att det rörde sig om Non Hodgkins Lymfom, men när jag intervjuade hans hustru, så visade det sig att det var en mer sällsynt form - mantelcellslymfom. Mannen behandlades förstås på traditionellt sätt med cytostatika. Han genomgick sex sådana behandlingar – den sista i juli 2012. Sedan biverkningarna avklingat kvicknade han till skapligt. Men i början av 2015 kom sjukdomen tillbaka – nu också med spridning till ryggmärgen. Man kunde nu inte fortsätta med vanliga cytostatika. Han blev riktigt dålig, gick ner i vikt och blev mycket svag. Då beslöt man sig för att sätta in ett oprövat licenspreparat (har glömt namnet). Eftersom han ändå var på väg att dö, så ansåg man väl sig inte ha något att förlora. Men nu blev han våldsamt sjuk av detta. Han fick kraftiga diarréer, gick ner ännu mer dramatiskt i vikt och orkade knappt gå ur sängen. Jag tror han skulle genomgå fem eller sex behandlingar - men kunde inte fullfölja en enda.

Jag hade redan från början försökt få mannen att börja med min metod, men han vågade inte trotsa sina läkare. Nu när han i princip var döende valde han i alla fall att försöka (efter övertalning av hustrun, tror jag). Redan efter någon vecka avtog hans diarré, och han började gå upp i vikt. Han var snart sitt vanliga pigga jag. Nu har man vid tre undersökningar i följd inte kunnat se någon cancer hos honom. Senaste undersökningen genomfördes i Gävle, av "specialister" där. Deras besked var: "Alla värden perfekta"! Inte ett spår av cancer. Han är pigg och aktiv som vanligt och säger i dag att han mår hur bra som helst.

Då de som sjuknar om i denna cancerform i hans ålder (70+) oftast endast erbjuds palliativ vård i väntan på en oundviklig död, så får väl detta tillfrisknande också anses värt att uppmärksammas! Läkarna i Gävle var förstås något förvånade, och de frågade honom om han åt någon medicin. Hans svar var naturligtvis ett korrekt nej. Och att de skulle fråga om han åt någon särskild föda fanns förstås inte på deras karta. Med vanligt folks respekt för läkare, så berättade han inte heller självmant om sin "diet" och de kosttillskott han ätit... Därför tycks nu läkarna sorgligt nog tro, att det licenspreparat som höll på att ta livet av mannen på något magiskt sätt måste ha verkat "retroaktivt". Han konstaterade också själv att "de blir ju fel i statistiken deras"... Möjligen kommer nu detta fall att resultera i mer användning av aktuellt "rävgift" på andra patienter - vilket förstås är djupt tragiskt.

Äggstockscancer

Kvinna i 60-årsåldern. Hon drabbades av äggstockscancer. En anhörig kontaktade mig julen 2016 - efter att ha sett min hemsida. Kvinnan var helt "utslagen" efter fem cellgiftsbehandlingar. Hon hade gått ner till 35 kg i vikt och hade dessutom lunginflammation och orkade varken prata eller tugga och svälja själv. Hon fick alltså sondmatas. Läkarna förklarade att de inget kunde göra. Jag berättade för hennes anhörige om mitt sätt att bli av med cancer - och han tog mig på allvar. När cellgiftsbehandlingen avslutades kvicknade kvinnan till något – och kunde nu tugga och svälja själv. Hennes anhörige började då ge henne hela mitt "batteri" av vitaminer och mineraler och kolloidalt silver (som förstås också är ett mineral). Efter några veckor var han med henne till sjukhuset för undersökning – och till läkarnas förvåning kunde man nu inte se någon cancer hos henne – varken i äggstockarna eller näraliggande vävnad. Detta bekräftades sedan med andra undersökningar. Efter ytterligare någon månad kunde kvinnan – som varit sängliggande i månader på ett särskilt boende – sitta i rullstol. Och efter ytterligare någon tid kunde hon flytta hem till sin lägenhet och klara sig själv med visst stöd!

Flera fall finns, men där har jag inte kunnat följa dem på nära håll, så att jag säkert kan veta vad de gjort.