Nobelpristagaren Linus Paulings magiska vitamin

Dubble Nobelpristagaren Linus Pauling (kemi 1954 och Fredspriset 1962) hävdade under senare delen av sitt liv C-vitaminets fantastiska egenskaper, när det gäller att behålla en god hälsa. Han tog själv också rejäla doser dagligen – och blev faktiskt nästan 94 år gammal (levde 1901 – 1994). Han möttes av stor skepsis hos sina samtida, och fortfarande i dag har den officiella sjukvården svårt att acceptera C-vitaminets närmast undergörande egenskaper. Detta kan delvis bero på, att dess fantastiska egenskaper först kommer till sin rätt vid oerhört höga doser, så stora att man inte kan ta vitaminet oralt (äta det), utan måste använda injektioner intravenöst. 

Modern forskning visar obestridligt vilka enastående resultat behandling med C-vitamin kan ge. Sannolikt allra mest, om man använder formen "Sodium Ascorbate". Se gärna på följande länk ett föredrag i ämnet av Dr Suzanne Humphries: 

https://www.youtube.com/watch?v=y0LLX0sgwAU&feature=youtu.be

Följande helt osannolika historia är helt autentisk. Den som har personliga kontakter i Nya Zeeland kan säkert få den bekräftad därifrån, för det hela väckte en enorm uppståndelse och presenterades i TV där med en efterföljande affekterad debatt. Om någon hamnat i ett livshotande tillstånd i Sverige och ens anhöriga skulle be en läkare ge doser på kanske 20 GRAM (20 000 mg) intravenöst, så skulle säkert läkaren vägra, eftersom den doseringen för hans/hennes del skulle te sig helt grotesk – och patienten skulle få dö helt ”enligt regelverket”. Begripligt, eftersom läkaren sannolikt skulle riskera sin legitimation, om han gjorde ett så drastiskt avsteg från ”guidelines”.

http://www.thenhf.se/dodsdomd-man-botas-av-c-vitamin/

Alldeles nyligen (7 april 2016) publicerades i Science Translational Medicine en forskningsrapport av ett team forskare vid Universitetet i Kansas. Man kunde visa att intravenös behandling med höga doser av C-vitamin formligen utrotade cancercellerna, medan friska celler förblev opåverkade. Forskarna konstaterar också, att eftersom C-vitamin är ett naturligt ämne som man inte kan ta patent på, så är förstås de stora läkemedelsbolagen totalt ointresserade - eller snarare väldigt intresserade av att denna information inte sprids. Detta är naturligtvis begripligt. Varför skulle de vilja delta i forskning eller sprida information som visar att enkla och billiga produkter är effektivare och säkrare än deras egna. Den omfattande "cancerindustrin" kommer givetvis att göra allt som står i dess makt för att bortförklara de här forskningsresultaten. Kort beskrivning av nämnda forskning finns här:

http://healthycures.org/high-dose-vitamin-c-injections-shown-annihilate-cancer

Och här kommer min "amatöröversättning" av beskrivningen:

Revolutionerande ny forskning om C-vitaminets cancerbekämpande potential har publicerats i den fackgranskade medicinska skriften Science Translational Medicine.
Ett forskarlag från University of Kansas, i amerikanska Mellanvästern, har tydligen testat effekterna av C-vitamin, administrerat intravenöst (injicerat) i höga doser på en grupp människor och funnit att vitaminet tar död på cancerceller, medan det lämnar de friska cellerna opåverkade. En kemist frånOregon State University, som i dag betraktas som världens ledande företrädare för terapeutisk användning av C-vitamin, har byggt på tidigare forskning från 1970-talet av bortgångne Nobelpristagaren Linus Pauling, och den nya forskningen innefattar injicering av höga doser C-vitamin i mänskliga äggstocksceller. Testen genomfördes såväl ”in vitro” (”i provrör”) som direkt i både levande möss och i en grupp på 22 kvinnor.
Enligt BBC News visade testen positiva resultat i samtliga tre grupper, då C-vitaminet effektivt angrep cancercellerna men undvek friska celler. Nyttan med de höga doserna C-vitamin jämfördes med konventionell cytostatikabehandling, som förstör alla celler, både friska celler och cancerceller och ofta förr eller senare leder till patientens död.

Patienterna söker efter säkra och billiga alternativ för att behandla sin cancer, säger Dr Jeanne Drisko, en av författarna till rapporten, till BBC News, angående resultaten av denna studie. Intravenös C-vitaminbehandling har dessa egenskaper, baserat på vår grundläggande forskning och tidiga kliniska data.

Forskarna erkänner, att fler försök på människor med intravenös C-vitaminbehandling är osannolika, eftersom läkemedelsbolagen inte kan ta patent på vitaminer.

Nästa steg i den här typen av forskning skulle vara att använda samma parametrar i ett storskaligt försök på människor för att se om resultaten kan upprepas och bekräftas. Fastän den här nya studien är ganska övertygande i sig är hindren för att uppnå en spridd acceptans av resultatet stora – och ett sätt att övervinna dessa hinder skulle förstås vara att göra fler studier på större grupper. Men det kommer kanske aldrig att ske. Och anledningen är, säger forskningsgruppen, att sådana försök kräver mycket kapital, vilket i allmänhet kommer från farmaceutiska företag, som är intresserade av att skapa en patenterad medicin. Läkemedelsbolag är, med andra ord, knappast intresserade av att framhäva de medicinska fördelarna hos naturliga substanser som C-vitamin, eftersom det skulle kunna reducera den konventionella cancerindustrins multimiljarddollarinkomster, om ryktet om fördelarna med denna substans skulle spridas.

”Eftersom C-vitamin inte har någon möjlighet att bli patenterat, kommer utvecklingen av denna produkt inte att stödjas av något läkemedelsbolag”, säger Qi Chen, huvudförfattaren till den nya rapporten. ”Men vi tror att tiden har kommit för forskningsföretag att kraftfullt stödja genomtänkta och noggranna kliniska prövningar med C-vitamin”.

Den konventionella läkemedelsindustrins reaktioner på den här och liknande upptäckter under åren har inte varit annat än hånfullt föraktande – vilket man också kan förvänta sig. Efter att ha varit tvungna att föra köande cancerpatienter genom ett gatlopp av cellgifter, strålning och kirurgi – med deprimerande resultat – och ignorerat naturliga cancerbekämpande alternativ som C-vitamin, är det här svårsmält för den mäktiga högprofitindustri, där varje enskilt företag hellre totalt ignorerar sådana här upptäckter än ägnar dem någon tankeverksamhet.

”Askorbinsyra behandlas olika av kroppen, beroende på om den administreras oralt (genom munnen) eller intravenöst (genom injektioner)”, skriver Heidi Leford i tidskiften Nature om den här vanligtvis missförstådda varianten. Det ”medicinindustriella komplexet”, visar det sig, förvanskar medvetet diskussionen om C-vitamin genom att dölja de specifika effekterna hos dessa mycket olika distributionsvägar.

”Orala doser av C-vitamin fungerar som antioxidanter och skyddar celler från att skadas av reaktiva ämnen som innehåller syre (”fria radikaler”). Men C-vitamin som ges intravenöst kan ha motsatt effekt genom att stödja bildandet av ett av dessa ämnen – nämligen väteperoxid. Cancerceller är särskilt känsliga för skada av ett sådant reaktivt ämne som innehåller syre (en ”fri radikal”).

En beskrivning av hur modern forskning beskriver uppkomsten av hjärt- och kärlsjukdom (framför allt hjärtinfarkt och stroke) och hur dessa problem kan botas med tillräckligt höga doser av C-vitamin kan du se här: https://www.youtube.com/watch?v=An3E_Yuejts

Ytterligare en beskrivning av C-vitaminets positiva effekter kan du se här: https://anthropocene.live/2017/03/27/askorbinsyra-ett-av-naturens-undergorande-naringsamnen/

 En intressant person, när det gäller forskning om C-vitamin är också Matthias Rath. Läs gärna om honom här: http://almanova.eu/matthias-rath-vitamin-c-forskaren-med-ambitioner-fo%CC%88r-va%CC%88rldsha%CC%88lsan/