10. jul, 2021

Brev till anonym läkare

 

Hej doktorn!

Tack för ditt brev! Det var efterlängtat!

Och trots nedanstående referat och kommentarer, så väljer jag att tro att ditt syfte i grunden är gott - att hjälpa mig förbättra min text till en eventuellt kommande ny upplaga. Fast jag måste erkänna, att du kanske kunnat uttrycka det syftet på ett mer positivt och inspirerande sätt!

 

Sedan min bok - ”Och cancern bara försvann” - kom ut till midsommar 2019 har jag tålmodigt väntat på kommentarer från någon läkare, som kunnat ge en sakkunnig syn på boken, som ju är författad av en amatör (fast en ganska påläst sådan med viss erfarenhet av den svenska sjukvården).

 

Jag har alltså väntat i mer än två år! Och när jag skänkt boken till några mycket kritiska läkare, så har deras röster då märkligt nog tystnat! Även när jag explicit bett om kommentarer, har sådana uteblivit – med undantag av någon svepande formulering om bokens ”ovetenskaplighet” (utan exempel på vari denna ovetenskaplighet skulle bestå).

 

Det var nu alltså, som sagt, en mycket efterlängtad reaktion från någon med medicinsk kompetens, när jag här om dagen fann ditt brev i min fysiska brevlåda! Dock blev jag mycket besviken, när jag inte fann någon kontaktuppgift, så att jag kunde besvara dina frågor eller lämna några kommentarer. Därav detta ”öppna brev”.

Din pseudonym var ”Sjuk läkare med friska avsikter – 72”. Jag skall undvika att raljera om ditt val av pseudonym – även om det är frestande!

Eftersom brevet var poststämplat i Nässjö, så är min första tanke, att du är en läkare från Småländska Höglandet – möjligen född 1972. Men så behöver det förstås inte vara. Eftersom du väljer att vara anonym, så kan jag ju bara gissa…

Något konfunderad, blev jag redan av brevets första rader: ”Jag har cancer. Jag har köpt boken och nyss läst den. Den är inte alls bra”.

Du skriver också: ”Skaffa en oberoende editor, som kan hyvla bort alla tröttsamma upprepningar”!

Jag kan berätta, att det funnits flera oberoende editorer – professionella sådana – som gått igenom hela materialet, innan förlaget publicerade boken!

 

Sedan fortsätter du: ”Syftet är vällovligt och budskapet att mat och cancer hänger ihop är viktigt men boken är är helt onjutbar. Man måste vara mycket motiverad att försöka bota sin egen cancer för att arbeta sig igenom boken”. (Interpunktionen – eller bristen på sådan – är exakt återgiven; men det är förstås en bisak).

 

Redan här måste jag komma med en kommentar – eller ett par frågor: Tror du jag skev boken för att den skulle vara ”njutbar” - och inte för att ge viktig information om hur man kan förebygga och bota cancer? Då tror du fel! Jag är inte ute efter några ”litterära poäng”, utan vill bara delge andra mina erfarenheter, vilket jag uppenbarligen också lyckats med, eftersom jag hela tiden fått meddelanden från människor, som efter att ha tagit del av min hemsida eller min bok faktiskt blivit fria från sin cancer – även när de fått veta av sina läkare att något sådant absolut inte varit möjligt.

Detta gläder mig långt mer än vilka litterära priser som helst!

 

Och när du skriver att man ”måste vara mycket motiverad att försöka bota sin egen cancer….” - så blir jag uppriktigt förvånad! Finns det någon som INTE är ”mycket motiverad att försöka bota sin egen cancer?

Jag har i alla fall inte träffat någon!

Sedan fortsätter du: ”Utgångspunkten i boken är ’jag är kränkt’. Men det fungerar dåligt, när man ska nå ut till människor som inte upplever sig vara kränkta. Jag tror att samma budskap kan förmedlas utan den inbillade föreställningen att några (läkarna) är ute efter dig. Den förlåtande utgångspunkten att de alla gör sitt bästa med sina tillkortakommanden och kunskapsbrister är mer effektiv. Vad som är ’sant’ i sammanhanget är av underordnad betydelse”.

Beträffande mina synpunkter på läkarna, så rekommenderar jag att du t.ex. läser i boken på sidan 128:

Allt som framgår i denna bok innebär förstås inte att jag enbart utifrån mina egna personliga erfarenheter (och ett antal bekantas) försöker odugligförklara en hel yrkeskår. Läkarna har naturligtvis en gedigen utbildning och är ambitiösa utövare av sitt kall – och så vitt jag förstår ofta under pressande och slitsamma förhållanden. Dock vidhåller jag, att att de flesta läkares kunskaper om kostens betydelse för hälsan är närmast obefintlig, och att de stora läkemedelsföretagen tillåtits få alltför stort inflytande, när det gäller att styra vården mot farmaceutisk behandling och bortse från andra möjliga alternativ.

Jag är också mycket väl medveten om att läkare med hjälp av andra yrkesgrupper inom sjukvården närmast utför underverk, när det gäller insatser i akuta och livshotande situationer som olyckor, hjärtinfarkter och så vidare, samt vid olika former av rekonstruerande kirurgi, och säkert också vid andra behandlingar, som jag inte känner till.

Och de bitvis plågsamt dåliga förhållanden som råder till exempel på vissa akutmottagningar skall förstås inte heller skyllas på de kliniskt verksamma medarbetarna där. Bristerna torde i stället huvudsakligen ha organisatoriska, administrativa och ekonomiska orsaker.”

 

Sedan måste jag erkänna, att jag på sistone kanske reviderat min åsikt en smula – och inte till läkarnas fördel. Detta är delvis en följd av hur många av dem som i samband med den nu aktuella s.k. ”pandemin” agerat fullkomligt sanslöst och deltagit i det som sannolikt är världshistoriens största bedrägeri (på det medicinska området).

 

När du sedan påstår att jag är ”kränkt”, så måste jag erkänna att du faktiskt har rätt. Jag blev kränkt av att läkarna inte lyssnade på mig, av att de ohejdat ljög mig mitt i ansiktet. Jag blev kränkt av att de behandlade mig som en okunnig barnunge – och av att de kamouflerade sin okunskap bakom ett moln av medicinska termer. Jag blev kränkt av att de långt efter att man inte längre kunde se några tecken på cancer hos mig ändå försökte tvinga fram ett mycket omfattande kirurgiskt ingrepp, som skulle ha gjort mig handikappad för livet – och sannolikt inneburit att jag inte varit i livet i dag. Och jag blev kränkt av den läkare som i slutfasen av vår kontakt påstod att jag aldrig haft cancer – att det bara var ”misstänkt cancer”. Detta trots att en hel grupp av hans kollegor i full enighet visat att jag faktiskt hade cancer (med hjälp av biopsier, mikroskopering av vävnad och olika undersökningar med röntgen och ultraljud).

Uppriktigt sagt, så tycker jag faktiskt att jag hade viss anledning att just känna mig kränkt!

Att du sedan anser att detta i så hög grad präglar min framställning att det blir svårt att ”arbeta sig igenom boken” är förstås helt OK. Det är din uppfattning.

 

Men märkligt nog har tidigare inte någon enda av mina läsare (och boken är ute i sin fjärde upplaga nu) ens antytt något sådant. Tvärt om har jag fått väldigt många besked om att man funnit framför allt den första delen av boken mycket lättläst – och t.o.m. spännande! Så spännande att många haft svårt sluta läsa… Och det är just den delen du så skoningslöst kritiserar!

Har du någonsin talat med någon annan, som läst min bok? Men du anser kanske, att din egen uppfattning är den ”korrekta”, och att andras uppfattningar är helt betydelselösa. Du är en sorts ”rikslikare” med din uppfattning, och alla andras åsikter är ”avvikande” (och felaktiga). Kanske kan det finnas anledning för dig att i någon mån justera din världsbild!

 

Du har några korrekta iakttagelser i ditt brev, men också grova sakfel (eller våldsamma förenklingar), som när du skriver : ”Kött är tveklöst cancerframkallande, och helt växtbaserad kost botar cancer”. Hur kan det då komma sig, att många köttätare är vid utmärkt hälsa ett helt liv – och att också vegetarianer ofta får cancer? Tjocktarmscancer är t.ex. vanligare hos vegetarianer än hos köttätare!

 

När du sedan skriver: ”Redovisa noga vad du ätit från tidig barndom och fram till din diagnos” - så vet man inte om du skämtar, eller om du lever i en fantasivärld!

Skulle du själv kunna ”redovisa noga vad du ätit från tidig barndom och fram till din diagnos” ?? Känner du ens till någon enda människa som skulle kunna det?

Sedan skriver du: ”Det är två andra viktiga saker som fattas i boken - A/Humor, B/Sex”…

Men snälla du! Jag var dödsdömd i cancer, och jag lyckades, med läkarna som största motståndare, bli fri från min cancer. Och när jag skriver en absolut autentisk berättelse om upplevelsen – så klagar du för att det är för litet sex och humor i min historia!

De som läser detta tror antagligen att jag hittat på det här brevet. Ingen kan väl vara så galen!

Men jag försäkrar! Alla citat ur brevet är absolut korrekta! Jag har inte ”hittat på” en enda bokstav!

Och jag var verkligen inte beredd att skaffa mig läsare med hjälp av historier om sex – och inte heller så mycket via humor – även om jag inbillar mig att viss humor kanske ändå lyser igenom på vissa håll (vilket några faktiskt påpekat - och uppskattat).

Och du fortsätter: ”Den totala avsaknaden av självdistans gör framställningen torr och träaktig och tråkig. Man fattar efter tre sidor att du upplever dig vara kränkt och sedan matar du på sida upp och sida ner med detta budskap och det kanske kan fungera i början av boken, men sedan vill man se en uppluckring av denna stränga livslögn och höra att du skojar med dig själv och din cancer och visar fram några roliga och absurda sidor av problemet”…

Ja, hur mycket har du ”skojat med dig själv och din cancer”? Det är verkligen inte helt lätt att skoja och raljera om sådant som gäller liv eller död för många människor! Kanske allra minst, om det gäller ens eget liv!

 

Jag har redan redogjort för att jag faktiskt kände mig kränkt – och beskrivit varför. Men jag försäkrar – ditt brev är en betydligt större kränkning än vad jag sammantaget blev utsatt för under hela min mardrömsresa genom delar av den dysfunktionella sjukvården! Jag kunde ha haft en viss förståelse – och kanske svarat på några av dina frågor – om du bara haft modet att uppge ditt namn och givit mig möjligheten.

Jag vill sedan följa ditt exempel. Du skriver i slutet på brevet: ”Sammanfattningsvis är det här en jättedålig bok om ett jätteviktigt tema”.

Sedan avslutar du (märkligt nog utifrån dina omdömen): ”Översätt den till engelska!”

Jag vill alltså säga: Detta är ett jättedåligt brev om en jätteviktig bok!

Och du behöver inte göra dig besväret att översätta brevet till något annat språk!

Jag undrar också, om du har den minsta aning om vilken process som krävs för att få en bok publicerad? Det låter på dig som om det bara är att skriva, och sedan står förlagen i kö för att få ge ut din bok.

Jag kan berätta, att riktigt så enkelt är det inte!

Jag önskar dig sedan all lycka med din egen cancer! Det är väl för övrigt enkelt för dig att bota den, eftersom enligt vad du själv påstår ”en helt växtbaserad kost botar cancer”!

 

Hälsn.

Sven Erik Nordin – amatör, utan formell medicinsk utbildning