7. maj, 2021

Det dubbla akademiska misslyckandet

Eftersom jag är uppväxt i arbetarmiljö – och blev den förste i släkten som ”tog studenten” - så var jag länge mäkta imponerad av akademiker! Ända tills jag själv påbörjade mina universitetsstudier...

Ganska snart upptäckte jag då att ”professorn” inom varje ämnesområde hade stort inflytande – och t.o.m. kunde bestämma vilka ämnen som var godkända för uppsatser och mindre ”forskningsprojekt” på basnivå. Så småningom upptäckte jag, att det även på högre nivåer var lika viktigt med personliga kontakter som med den vetenskapliga kompetensen – om man ville ”göra karriär”!

Lyckligtvis var inte detta min främsta målsättning, och som beteendevetare kom jag sedan hela min yrkesverksamma tid att ägna mig åt ”socialt arbete” - vilket oftast är något man varken blir rik eller berömd på.

När jag under senare år upptäckte hur stora ekonomiska intressen, prestige, karriär och osunda lojaliteter fullkomligt infiltrerat den medicinska vetenskapen – fick jag mina allra värsta farhågor bekräftade. Det visade sig att skolmedicinen och dess kliniska tillämpningar till mycket stor del styrdes av den genomkorrupta och fullständigt hänsynslösa läkemedelsindustrin. Och att ”kommersialisera” sina eventuella medicinska upptäckter – och tjäna mycket pengar på dem - tycktes också vara en ledstjärna för många läkare.

Visserligen tycktes de flesta av dem ha en uppriktig vilja att bota människors sjukdomar – och att minska deras lidande, vilket de ju också till en del lyckas med. Däremot verkar detta att förebygga sjukdom knappt finnas på kartan. Och det beror förstås inte på någon ”brist på god vilja” i läkarkåren. Men det beror sannolikt mest på deras till stora delar bristande (akademiska) utbildning, där de knappt får lära sig något om kost och näringslära!

Så tycks t.ex. detta med vitaminer för de flesta närmast vara en vit fläck på deras kunskapskarta. Och inte ens att vårt näringsintag självklart är alldeles väsentligt för vår hälsa har de förstått. De verkar under sin utbildning ha bibringats uppfattningen, att man kan leva nästan hur man vill och äta det man vill – och om man blir sjuk, så botar man det med ”läkemedel”!

(Naturligtvis en grov generalisering; det finns åtskilliga undantag).

Jag fick i hög grad också en del av detta bekräftat, när jag själv 2014 drabbades av cancer – och blev dödsdömd av de medicinska experterna, läkarna. Jag var vid det laget ganska påläst – och avböjde deras brutala behandlingsförslag (ett mycket omfattande och handikappande kirurgiskt ingrepp, med efterföljande strålning och /eller cytostatikabehandling) – för att i stället använda min egen metod. Den innebar kolhydratreducerad kost med tillskott av bl.a. ett antal vitaminer och mineraler - och kolloidalt silver.

Jag blev i princip utskrattad av ansvariga läkare. Hur kunde jag någonsin tro att kost och vitaminer skulle kunna påverka min cancer!! Och självklart var man totalt oemottagliga för mina synpunkter – även när de fick stöd av den forskning jag kunde redovisa. Läkarna VISSTE minsann hur cancer behandlas, och jag skulle som lekman inte sticka upp med några egna synpunkter! Det sågs som en förolämpning mot deras profession!

Att jag med min enkla metod sedan blev av med min cancer tycks inte ha intresserat dem det minsta. Ingen av dem har frågat vad jag gjort – eller haft någon kommentar till det enligt dem absolut omöjliga tillfrisknandet!

 

I dag har detta med ”pandemin” fått mig att inse just det dubbla misslyckandet inom den akademiska världen.

Läkarna utbildas från första dagen enligt läkemedelsindustrins principer, vilket betyder att de får lära sig att ”läkemedel” är lösningen på alla hälsoproblem (och i nödfall kirurgiska ingrepp eller strålning).

Kosten – liksom vitaminer och mineraler - får de alltså nästan inte lära sig något om i sin grundutbildning. Ett gigantiskt misslyckande för hela samhället – och naturligtvis för alla sjuka människor, som i mycket hög grad blir sjuka just genom bristfällig och felaktig kost!

Det andra katastrofala misslyckandet i den akademiska världen tycks sedan vara, att man helt frångått den vetenskapliga principen – att värdera vetenskapliga studier och uppenbara empiriska erfarenheter, och ha ett kritiskt förhållningssätt till allt. Nu tycks det inte minst vara just akademiker av olika slag, som nästan desperat vägrar att ens titta på några alternativa förklaringsmodeller till nuvarande ”pandemisituation”! (Man kan undra vad de är rädda för att hitta!)

Man avfärdar saklöst alla alternativa förklaringsmodeller – utan granskning. Och det räcker med att någon i media utmålas som ”vaccinmotståndare” eller ”konspirationsteoretiker”, så hakar man omedelbart på det drevet – utan att bry sig om att titta på vad vederbörande faktiskt sagt eller skrivit! De tycks kunna döma ut människor utifrån en rubrik i en kvällstidning!

Det är en skam för stora delar av akademikerkåren – framför allt för läkarna och professorerna inom det medicinska området. Och även inom andra discipliner, för de som skaffat sig en professorstitel tar sig ofta friheten att som ”experter” uttala sig om allt möjligt – även sådant som ligger långt utanför deras kompetensområde!

Och både SR, SVT och de stora tidningarna tycks älska att att dra fram de riktigt okunniga stjärnorna – och utan kritik eller besvärande följdfrågor låta dem uttala sig!

Våra journalister, som kanske inte alla är akademiker, skulle vara den ”tredje statsmakten”, men de har alltså numera frånsagt sig sitt uppdrag – att granska de övriga två (riksdag och regering). Och i ännu högre grad tycks de ha slutat att granska de gigantiska ekonomiska intressen, som har extremt stort inflytande i vårt samhälle. I stället tycks de närmast ha övergått till att bli megafoner för just dessa intressen! Oerhört allvarligt - och ett hot mot en levande demokrati!

Den orimligt stora makt våra läkemedelsföretag har tycks helt ha förbigått journalistkåren. Dessa globala företag uppfyller med råge kriterierna för att kunna beskrivas som ett ”kriminellt nätverk” - vilket den kände läkaren, professorn och forskaren Peter C Götzsche - vid Köpenhamns Universitet - redan 2013 fastslog i sin bok ”Dödliga mediciner och organiserad brottslighet”.

Slutligen en länk till information som kanske är det ultimata beviset för den traditionella akademiska forskningens tillkortakommande. Man vill hoppas att det hela är falskt, men tyvärr finns det mycket som talar för att det inte är det:

https://www.afinalwarning.com/517354.html