27. feb, 2021

Funderingar omkring en bok

(Varför det mesta du vet om Covid-19 är fel - av Sebastian Rushworth)

 

Författaren är nyutbildad läkare (klar med den teoretiska delen 2020).

Han har på begäran från Karneval Förlag skrivit en bok med anledning av den nu pågående ”pandemin” - som kan benämnas pandemi bara därför att definitionen på det begreppet ändrades precis innan svininfluensan kom 2009 – och därvid utlöste ett antal avtal mellan vaccintillverkare och nationer, som just var knuta till begreppet. Följden blev då att det som visade sig vara en ovanligt mild form av säsongsinfluensa blev anledning till en aggressiv vaccinationskampanj – vilken gav bl.a. åtskilliga hundra fall av den obotliga, svårt handikappande och livslånga sjukdomen narkolepsi. Och detta drabbade huvudsakligen barn och ungdomar!

Resultatet av den nuvarande ”pandemin” av Covid-19 kommer kanskeatt kunna få följder som blir mer omfattande än någon vill tänka på. Det kan handla om det värsta människan har åstadkommit i historien – inräknat de båda världskrigen!

Och då menar jag inte vad det aktuella viruset i sig åstadkommer – utan vad ”lockdown” och andra åtgärder samhällen och nationer genomdrivit för att ”hindra smittspridningen”. Redan nu (slutet av februari 2021) är följderna sådana att det kommer att ta många år – kanske decennier – för världen att återhämta sig från följderna. Om det ens är möjligt! Och då har jag ändå inte räknat med de problem nu aktuella ”vacciner” kan ge i form av allvarliga biverkningar.

En av de allvarliga följderna är också att våra grundlagsskyddade fri- och rättigheter nu åsidosätts. Det är i vanliga media närmast totalförbud mot kritiska synpunkter både på hanteringen av pandemin – och framför allt åsikter om vacciner. Och det gäller också sociala medier. Facebook har t.ex. officiellt meddelat, att konton där man har kritiska synpunkter på dessa områden saklöst kommer att stängas.

Och videos på Youtube och andra plattformar, där läkare och forskare framträder och försöker berätta om sina insikter och erfarenheter tas omedelbart bort – om de inte överensstämmer med ”mainstream”…

Det finns på andra håll i världen ”tvångsvaccinering” - och sådan kommer kanske också i Sverige. Annars blir det en ”indirekt tvångsvaccinering”, då man inte kan resa eller utöva vissa yrken, om man inte vaccinerats! Detta är ett kollektivt övergrepp och brott mot gällande grundlag, som man bara förknippar med totalitära stater!

I boken går författaren först igenom ”Covid-historien” i Sverige, vilken i ljuset av vad han senare beskriver (och som numera är känt från andra källor) förefaller mest som ett rejält och tragiskt misslyckande.

Åtgärder och rekommendationer har i mycket liten omfattning grundat sig på vetenskapliga fakta. Det tycks i stället ha varit gissningar, politiska överväganden och en oseriös tro på teoretiska modeller – samt obenägenhet att ta till sig annan information än den ”skolmedicinskt etablerade” - som styrt politikers, myndigheters och sjukvårdens agerande. Anmärkningsvärt är också att man i media hela tiden angivit det ökande antalet smittade – utan att uppge hur många som testats! Självklart hittar man fler smittade ju fler man testar. Det man borde ha uppgett är förstås hur stor andel av de testade som var smittade!

I så fall hade informationen blivit mindre skrämmande.

Och allt har förstås skett under trycket av det närmast panikartade tillstånd som till synes medvetet åstadkommits av starka ekonomiska intressen (som t.ex. den oerhört resursstarka läkemedelsindustrin). En övergripande internationell agenda av politisk karaktär tycks också finnas med i bilden, men det vågar man inte nämna, för då blir man genast betraktad som ”konspirationsteoretiker” och inte tagen på allvar.

Ändå är det ganska enkelt att kontrollera vad Klaus Schwab, ledaren för World Economic Forum, säger och skriver. Han betraktar pandemin som en stor ”möjlighet” att omskapa världen (The Great Reset). Motiven kan låta förledande logiska. Men för mig tycks målsättningen vara något som får Georg Orwells dystopiska roman ”1984” att förblekna i jämförelse!

Sedan går författaren igenom problemen med att läsa vetenskapliga studier och att tolka och förstå statistik. Båda tycks vara färdigheter som dagens forskare på det medicinska området inte till fullo behärskar – eller medvetet åsidosätter för att kunna få fram önskade resultat av sin forskning.

Detta är känt sedan länge, men här klargörs det obarmhärtigt och avslöjande. Och läkemedelsbranschen torde vara mer korrumperad än kanske någon annan bransch – sannolikt beroende på de fullkomligt astronomiska ekonomiska intressen det handlar om.

Sedan behandlas ”farligheten” hos Covid-19, och det framstår med all önskvärd tydlighet att denna sjukdom inte är på långa vägar så dödlig som man vill göra gällande. Myndigheter och politiker har tillsammans med våra stora medier (TV, radio och de stora tidningarna) lyckats skapa en närmast global panik omkring detta virus – trots att det är långt mindre dödligt än tidigare pandemier i historien. Det drabbar ju också nästan enbart äldre människor och dem med underliggande sjukdomar och nedsatt immunförsvar. Detta till skillnad mot ”lungsoten” (tuberkulos) och ”spanska sjukan”, som i Sverige främst skördade sina offer bland unga människor – i början av förra seklet…

Det som på senaste tid väckt mycket uppmärksamhet och kallas ”långtidscovid” kan möjligen vara den form av syndrom som man under många år känt till, och som ofta drabbar dem som haft en allvarlig virusinfektion. Det är således kanske inte speciellt något som följer just efter en infektion av det nu aktuella viruset. Men genom att kalla tillståndet för ”långtidscovid”, så bidrar man ytterligare till att skapa skräck för Covid-19.

När det sedan gäller de tester man använder för att undersöka, om någon har Covid-19 och är smittbärare, så tror nog de flesta att detta är ett enkelt test, som tydligt ger svaret ja eller nej – smittad eller inte. Så är det definitivt inte. Det finns i huvudsak två typer av test – s.k. PCR-test och antikroppstester. De första innebär – mycket förenklat - att man söker efter nukleotider (fragment av de genetiska komponenterna DNA och RNA). För att hitta även ofattbart små mängder ”förstorar” man materialet i många cykler, och efter tillräckligt många får man alltid ett positivt svar – oavsett varifrån man hämtat materialet!

Testningen är alltså en komplicerad process, och det finns uppenbarligen stora felmarginaler. Viktigt är också att veta, att testet bara kan detektera sekvenser av virusets genom – och alltså inte avgöra om det handlar om ”levande” virus eller bara icke smittsamma fragment av ”döda” virus. För att avgöra vilket det är måste man göra en ”virusodling”. Men detta görs i praktiken nästan aldrig. Det innebär att närmast alla besked om Covid-19 grundar sig enbart på dessa osäkra PCR-test!

Därefter ägnar sig Sebastian Rushworth åt resonemang om huruvida ”lockdown” och andra strikta restriktioner för att förhindra smittspridning haft någon effekt. Och sammanfattningsvis visar de vetenskapliga observationer som finns tillgängliga, att varken lockdown, stängda gränser, social distansering eller ansiktsmasker har kunnat minska antalet dödsfall i Covid-19. Inte heller har antalet genomförda tester haft någon inverkan på dödligheten.

Det som har störst samband med dödlighet i Covid-19 är kraftig övervikt – och andelen ”stillasittande” i befolkningen (två faktorer som förstås också har ett visst samband – men inte lika starkt som sambandet vikt-kost).

Anmärkningsvärt är förstås att myndigheter, kommuner och andra aktörer nu stänger idrottsanläggningar, gym, simhallar och dansställen – och drastiskt minskar möjligheterna till fysisk aktivitet, medan man inte ger några kostråd eller på annat sätt försöker minska graden av övervikt hos vår befolkning!

Om man ser internationellt, så finns också sambandet med temperatur och mängden solljus befolkningen utsätts för. Ju varmare och ju mer solljus, desto mindre risk för Covid-19.

Samma sak visar förstås också av det faktum att Covid-19 följer samma mönster som de vanliga ”årstidsinfluensorna”. Mer smitta höst och vinter – och mindre vår och sommar (då solen också ger tillskott av D-vitamin).

I kapitlet där Sverige jämförs med sina grannländer kommer författaren nästan mer i förbigående in på just detta - som är oerhört väsentligt – sambandet mellan Covid-19 och nivån av vitamin D3 i blodet! Det finns åtskilliga vetenskapliga studier som visar mycket tydligt, att ju lägre serumnivåer av detta vitamin (som egentligen är ett hormon), desto större risk för allvarliga följder och död av Covid-19.

Detta visas även (som författaren också nämner) av det faktum att mörkhyade löper större risk att drabbas. Det beror helt enkelt på att deras pigment släpper igenom mindre av solens strålar och ger sämre förmåga att via dem bilda D-vitamin i huden. Dessutom medicineras ca en miljon svenskar med statinpreparat – för att minska kolesterolhalten i blodet. Tragiskt av flera skäl – men just i detta fall särskilt anmärkningsvärt, eftersom just kolesterol behövs för den nämnda processen, där D-vitamin bildas i huden!

Författaren ägnar slutligen ganska stort utrymme åt diskussion om de olika ”vacciner” som nu finns tillgängliga – och börjat användas i stor skala. Det blir förstås väldigt tekniskt, och är kanske mindre tillgängligt för den vanliga läsaren, utan medicinska kunskaper. Viktigt är att framhålla, att det inte handlar om ”vacciner” i traditionell mening, utan om en helt ny teknik, som man något förenklat skulle kunna kalla ”genteknisk manipulation”, vars verkningar på lång sikt man därför inte vet något om.

Klart är emellertid, att vaccintillverkarna något tillspetsat huvudsakligen gjort sina kliniska prövningar på ”unga friska män” - och sedan används vaccinerna på ”gamla sjuka kvinnor”. Man har vid prövningar sorterat bort dem med allergier, extrem övervikt och allvarliga sjukdomar - d.v.s. dem som har störst risk att drabbas allvarligt och dö av Covid-19.

Detta är ju närmast rutin inom läkemedelsbranschen, när man prövar nya läkemedel. Men här kan resultatet blir förfärligt. Just de mest sårbara – gamla, med underliggande sjukdomar och nedsatt immunförsvar – har man knappt gjort några försök med. Och man avråder också delvis användning av vaccinerna på dessa grupper.

Men på samhällsnivå säger man sig nu prioritera dessa sårbara människor! Det betyder att de som har störst risk för att drabbas av sjukdomen också har störst risk att drabbas av skadliga biverkningar, om de vaccineras. Och de skall alltså få vaccinerna först!

Möjligen är det också denna grupp som har minst nytta av ”vaccinerna” - även om de skulle fungera som det är tänkt.

Att påstå att de nu aktuella ”vaccinerna” är både effektiva och säkra torde ur strikt vetenskaplig synpunkt vara mycket tveksamt!

 

Mina personliga reflektioner efter att ha läst boken

Boken är mycket läsvärd – och mycket nödvändig i dagens situation. Den borde vara obligatorisk i läkarutbildningen – och finnas i bokhyllan hos varje region- och kommunalpolitiker och sjukvårdsadministratör!

Mina egna slutsatser efter att ha läst boken är bl.a. följande:

Covid-19 är inte på långa vägar en så dödlig sjukdom som det påstås.

Lockdown, restriktioner och ansiktsmasker har knappast någon betydelse för smittspridning och undvikande av allvarlig sjukdom och död i Covid-19

Den viktigaste riskfaktorn tycks vara övervikt.

Samhällets reaktioner har i hög grad varit overksamma mot sjukdomen – men har åstadkommit stor skada, både ekonomiskt, psykologiskt, kulturellt och på andra områden. Och det har fått oss (åtminstone mig) att tappa förtroendet för myndigheter och för sjukvården.

En av de allvarliga följderna är också att våra grundlagsskyddade fri- och rättigheter nu åsidosätts. Det är i vanliga media närmast totalförbud mot kritiska synpunkter både på hanteringen av pandemin – och framför allt åsikter om vacciner. Vår yttrandefrihet är allvarligt hotad!

Det kan möjligen förefalla cyniskt, men en tankeställare är också att medelåldern hos dem som dött i Covid-19 är 84 år – och att medellivslängden i Sverige är ca 82 år!

Det finns också ett klart samband mellan låga nivåer av vitamin D3 i blodet och risken för Covid-19.

Dessutom tycks tillräckliga halter av både C-vitamin, zink, selen och jod vara ett alldeles utmärkt sätt att få ett väl fungerande immunförsvar – och därmed också ett skydd mot Covid-19 (vilket inte särskilt nämns i boken).

Tragiskt nog använder våra ansvariga myndigheter (t.ex. Läkemedelsverket) stor energi för att fullkomligt ovetenskapligt varna för höga intag av C- och D-vitamin!

En reflektion är också, att att Sebastian Rushworth trots sina avslöjanden av skolmedicinens brister ändå är så fast i det skolmedicinska paradigmet att han medvetet eller omedvetet gjort sig oemottaglig för vetenskapliga fakta som inte är omedelbart tillgängliga där och inom ”mainstream”.

Det betyder t.ex. att han inte alls nämner att det sedan länge funnits effektiva förebyggande och botande medel mot Covid-19. Dit hör t.ex. Hydroxiklorokin och Ivermektin. Båda är effektiva medel mot parasiter, och Hydroxiklorokin har använts framgångsrikt mot malaria i närmare 70 år – utan kända biverkningar. Men när man upptäckte att medlet var verksamt mot Covid-19 så förbjöds läkarna att förskriva det mot denna sjukdom. Däremot är det fortfarande tillåtet mot t.ex. reumatoid artrit (ledgångsreumatism).

Även Ivermektin används med stor framgång på olika håll i världen mot Covid-19 – men svenska myndigheter (som Läkemedelsverket) varnar också kraftfullt för detta medel - och talar om att det är farligt och inte fungerar!”

Okunnigheten hos våra myndigheter, läkarkåren och våra media tycks på detta område vara närmast monumental. Och det kostar människoliv varje dag!

Våra myndigheter och politiker har tillsammans med journalistkåren ett stort ansvar för nuvarande situation!