27. apr, 2020

Coronaviruset - har riskerna överdrivits?

För några dagar sedan – i slutet av april 2020 - hade två läkare, Dr Erickson och Dr Massey en presskonferens i Kalifornien, USA.

Anledningen var att de efter ett par månaders erfarenhet av coronavirusets effekter världen över kunde redovisa faktiska data – som starkt avviker från de förutsägelser som tidigare gjorts utifrån teoretiska modeller om detta virus.

De visar också, att den reaktion som detta virus åstadkommit i många länder sannolikt inneburit mer skada än nytta på längre sikt. Viruset tycks i allt väsentligt ha en dödlighet jämförbar med vanlig säsongsinfluensa – troligen betydligt lägre – medan samhällets åtgärder mot detta virus sannolikt åstadkommer mångdubbelt fler dödsfall än viruset i sig.

De drakoniska åtgärder man nu vidtagit med stängning av skolor, stängning av allmänna lokaler, stopp för resande, friska människor i månadslång karantän och generell ”social distansering” - har bl.a. medfört att den svenska folksjukdomen ”ensamhet” accentuerats på ett tidigare aldrig skådat sätt. Företag går i konkurs, människor ser sina livsverk försvinna, och framtiden ser för många plötsligt väldigt dyster ut. Företag inom besöksnäring, hotell- och restaurangbranschen, resor och kulturella aktiviteter kommer att försvinna.

Och det som för de flesta ger livet innehåll och mening - social samvaro på olika nivåer – är plötsligt närmast förbjudet. Det uppstår massarbetslöshet, och en global ekonomisk kollaps verkar ofrånkomlig… Och allt detta på grund av ett litet stoftkorn av organiskt material, som vi knappt kan se ens med mikroskop – ett virus. Kan det vara något som i grunden är fel?

De nämnda två läkarna anser just detta – att något är allvarligt fel. De redogör också med statistiska data för sin uppfattning. De uppger sig båda ha genuin utbildning i ämnen som mikrobiologi, biokemi, immunologi och epidemiologi – samt mer än 20-årig erfarenhet från konkret medicinskt arbete inom sjukvården på dessa områden. Detta ger förstås en viss tyngd åt deras bedömning.

De betonat att det finns stora regionala skillnader, även inom USA, så att man t.ex. inom vården jobbar för högtryck med maximalt utnyttjande av vårdens resurser i New York, medan man i Kalifornien bara tycks utnyttja en del av sin kapacitet.

Ett konstaterande är också, att eftersom nu all uppmärksamhet riktas mot coronaviruset, så stannar människor med högt blodtryck, cancer, hjärtproblem och andra kanske kritiska tillstånd hemma – därför att de är rädda för att drabbas av coronaviruset, om de uppsöker sjukvården. Detta är också ett logiskt sätt att resonera, eftersom sjukhusen sannolikt utgör de största”smitthärdarna” av alla – av naturliga skäl. Det är ju där sjuka människor samlas.

Tidigare i historien satte man sjuka och smittsamma människor i karantän – t.ex. de med smittkoppor, spetälska, tuberkulos etc. Det var i huvudsak en bra metod för att undvika spridning av smittan och minska antalet sjuka i dessa åkommor. Men att som nu sätta friska människor i karantän måste betraktas som ett socialt och medicinskt experiment – med dålig eller obefintlig evidens. Mycket talar för att det är en ganska dålig idé – även om man kan förstå hur myndigheterna tänkt.

Hur som helst har alltså de nämnda läkarna nu, efter att pandemin pågått en tid, samlat på sig statistiska data, vilka de presenterar på följande sätt:

I Kern County (område i Kalifornien med knappt en miljon invånare) har vi nu testat 5 213 personer. Av dessa var 340 positiva för coronaviruset. Det betyder ca 6,5 % av de testade – d.v.s. ungefär samma andel som vid en vanlig influensa.

I hela Kalifornien har man testat 280 900 – och funnit 33 865 fall av coronasmitta. Det betyder att ca 12 % av Kaliforniens ca 39,5 miljoner invånare är smittade, vilket innebär ca 4,7 miljoner fall, och vi har sett 1220 döda.

Tidigare förutspåddes MILJONER döda. Vad man nu konkret sett är, att risken att dö av coronaviruset i Kalifornien är ca 0,03 %. Mindre än dödstalen för en vanlig influensa. Är det då rimligt att stänga ner hela vårdsystem, tvinga bort människor från deras arbeten och få människor att isolera sig i sina hem? Svaret är enligt dessa läkare självklart NEJ!

Sammanfattningsvis kan man sedan säga, att ju fler man testar, desto fler smittade hittar man – och desto lägre blir andelen döda. Detta tycks gälla generellt. Därför justeras dödligheten hela tiden neråt – från de inledningsvis alarmerande prognoserna. Men av någon anledning tycks man inom myndigheter och inom det medicinska etablissemanget inte vilja ta till sig dessa data. Tvärt om verkar man vilja få dödligheten av detta virus att framstå så hög som möjligt. Därför ger man också direkta order om, att man skall rapportera ”död av Covid-19”, även när den direkta dödsorsaken alldeles uppenbart är en annan. Se gärna denna länk:

http://www.svaradoktorn.se/427029039/6901619/posting/farr-s-lag-och-folkh%C3%A4lsomyndigheten

Situationen i New York.

Från början såg man 6,5 % smittade. Nu är andelen 12 %. Som sagt: Ju fler som testas, desto fler smittade hittar man, och desto lägre blir andelen dödsfall.

Nu har man i New York testat 649 325 personer – och hittat 256 272 smittade. Det innebär att 39 % av de som testats där varit smittade – i absoluta tal 7,5 miljoner fall (om man extrapolerar resultatet för hela befolkningen). Hittills har 19 410 avlidit. Risken att dö av Covid-19 i New York är alltså ca 0,1 %. Hela 92 % av de insjuknade tillfrisknar utan kvarstående symtom. De ursprungliga prognoserna förutsåg hundratusentals döda i New York!

Dödligheten för Covid-19 i New York ligger alltså på ungefär samma nivå som för influensa typ A och typ B. Men reaktionen hos ansvariga i samhället skiljer sig nu onekligen en hel del från den vid de vanliga influensaepidemierna.

Hela USA

Mer än 4 miljoner har testats – vilket är dubbelt så många som i något annat land (Tyskland kommer sedan, med ca 2 miljoner testade). Av de 4 miljonerna testade var 19,6 % smittade. Det betyder att av USA:s 328 miljoner invånare är troligen ca 44 miljoner bärare av coronaviruset. Det är ganska exakt den spridning en vanlig influensa brukar ha. Åren 2017 och 2018 hade man 50 – 60 miljoner smittade av influensa, och dödsfallen var drygt 43 000. I USA har man vanligen 37 000 – 60 000 döda i influensa varje år. Men då talar man inte om nedstängning av hela samhället!

Spanien

Landet har ca 47 miljoner invånare och är efter USA det land som har flest fall av Covid-19. Man har testat ca 930 000, och i 22 % av testen hittade man coronavirus. Det betyder omkring 10 miljoner fall i Spanien. Antalet avlidna är litet över 21 000. Risken att dö av coronaviruset i Spanien är alltså ca 0,05 %. Omkring 90 % av de som insjuknat tillfrisknar utan kvarstående problem.

Sekundära effekter av coronaviruset – eller av de åtgärder som vidtagits av samhället.

Social isolering – med effekter på både fysisk och psykisk hälsa.

Antal fall av barnmisshandel ökar.

Antal fall av partnermisshandel ökar.

Alkoholism ökar.

Antal självmord ökar dramatiskt.

Utbildningar försvåras eller fördröjs.

Fattigdom ökar i stora grupper.

Dr Erickson och hans kollega har sedan en diskussion om vårt immunförsvar – och betonar att detta behöver konfronteras med just virus och bakterier för att hållas alert. Detta skulle betyda att isolering av friska människor gör att deras immunförsvar generellt försvagas. I så fall kommer dessa människor, sedan isoleringen hävts kunna vara mer mottagliga för infektioner, varför man kan förvänta sig en andra våg av coronasmittan då.

Vad de emellertid inte nämner något om är, att immunförsvaret för att fungera faktiskt också behöver adekvat näring t.ex. i form av nödvändiga vitaminer och mineraler. Men de här läkarna är självklart skolmedicinskt utbildade, vilket betyder att de inte kan särskilt mycket om just näring och nutrition. Detta demonstrerar de också genom att antyda, att ett kommande vaccin kan vara lösningen på problemet, medan de inte alls nämner något om näringens betydelse. Sedan kan de kanske ändå vara mycket skickliga inom området epidemiologi, även om där självklart också rimligtvis måste ingå kunskap om hur immunförsvaret fungerar. Möjligen har jag som amatör missförstått något i deras framställning.

Ytterligare ett frågetecken i deras diskussion är påståendet att nyfödda barn inte har något immunförsvar, utan behöver direkt kontakt med bakterier och virus för att bygga upp ett sådant. Om detta vore fallet, så skulle sannolikt de nyfödda barnen snabbt dö vid kontakten med en värld full av patologiska mikrober. I stället har de nyfödda barnen ett starkt immunförsvar, som de fått via modern – särskilt om hon under graviditeten ätit en väl sammansatt kost. Sedan fylls immunförsvaret normalt också på via bröstmjölken.

Som jag förstått det finns det i huvudsak två former av immunförsvar, dels ett ospecifikt (medfött) sådant, och dels ett specifikt (adaptivt), som däremot just träder i funktion först när barnet utsätts för bakterier, virus eller andra patogener och s.a.s. får ett minne av dessa som gör att systemet sedan känner igen och snabbt bekämpar dessa patogener, om de senare dyker upp.

När det slutligen gäller dödsfallen av Covid-19 betonar de här två läkarna, att ca 90 % dem som dör har underliggande sjukdomar – som hjärtproblem,emfysem, reumatoid artrit, sepsis (blodförgiftning), HIV – eller har utsatts för immunhämmande medicinering.

I praktiken innebär detta förstås, att många dödsfall beror på just dessa sjukdomstillstånd - och inte på coronaviruset. Detta accentueras förstås också av sjukvårdens medvetna eller omedvetna benägenhet att överdiagnosticera detta virus i dödsattesterna.

 

Om inga nya erfarenheter tillkommer förefaller det alltså som om coronavirusets farlighet dramatiskt överdrivits. Kanske kan det finnas anledning att se över de omfattande åtgärder man har vidtagit med anledning av den pandemi vi just upplever.