16. mar, 2020

Omyndig?

Besöker Systembolaget med anledning av min hustrus förestående födelsedag.

För sådär 55 år sedan hände det att man begärde legitimation för att se, om jag uppnått tillräcklig ålder för att inhandla alkoholhaltiga drycker. Nu avkrävs jag legitimation igen… Jag blir oerhört förvånad, men som den laglydiga medborgare jag är, så tar jag upp plånboken och visar mitt körkort.

Expediten förklarar nu – något generad - att jag måste lämna lokalen, eftersom jag är över 70 år! Regeringen har nämligen bestämt att alla över 70 skall hålla sig hemma – och inte ge sig ut och handla. Man anses tillhöra en ”riskgrupp” och skall därför inte röra sig ute bland folk.

Jag suckar tungt och tänker med vemod på George Orwells roman 1984, som vid tillkomsten 1949 upplevdes som en orealistisk bild av ett mardrömslikt framtida samhälle, där ”Storebror ser dig” - och ”överheten” har fullständig kontroll på vad du gör och säger. I dag, ca 70 år senare, inser jag, att detta var en ganska beskedlig framtidsversion – jämfört med vad vi nu upplever!

Visserligen sägs nu incitamenten till kontrollen vara att den vällovliga avsikten att förhindra spridningen av ett virus – men effekterna blir oerhört omfattande, och möjligen på det stora hela kontraproduktiva. Att hindra människor från att gå ut och i stället stanna inne i sina hus eller lägenheter torde vara ett effektivt sätt att minska det psykiska välbefinnandet – och därmed även vårt immunförsvar.

När man också från myndigheternas (och läkarnas) sida närmast gör sig löjlig över sådant som C-vitamin, D-vitamin och kolhydratreducerad kost – som i hög grad gynnar vårt immunförsvar – då är det lätt att bli uppgiven och inse, att verkligheten har passerat 1984 med god marginal, och att den sorgliga effekten av samhällets insatser möjligen kan bli det som får just detta samhälle att bryta samman.

Man skulle önska att detta vore en ond dröm, men när man nyper sig i armen tvingas jag erkänna, att jag är vaken, och att detta är verklighet!

 

Som alla förstår är detta en ironisk betraktelse av en svår situation, och några kan tycka att det är förkastligt att raljera om sådant som bokstavligen gäller liv eller död. Men jag tycker att politiska beslut som inte vilar på saklig vetenskaplig grund är ännu värre. Jag tror att alla gör sitt bästa – men så länge man saknar kunskaper i väsentliga avseenden – eller till och med föraktfullt avvisar tillgänglig kunskap – så kan det hela förstås bli en tragedi. Och att inte på minsta sätt beakta något så fundamentalt som vårt immunförsvar – eller ens titta på t.ex. kolloidalt silver, som man sedan många år vet är verksamt mot i princip alla virus – det är totalt ansvarslöst!

Man kan i vissa avseenden nästan få intrycket att en del beslut fattas med stöd av artiklar i våra kvällstidningar!