26. feb, 2020

Intravenös C-vitaminbehandling

Med anledning av att man nu i Kina inlett kliniska prövningar med intravenös högdosbehandling med C-vitamin mot Coronavirus kan följande ha visst intresse:

Denna osannolika historia är helt autentisk. Den som har personliga kontakter i Nya Zeeland kan säkert få den bekräftad därifrån, för det hela väckte en enorm uppståndelse och presenterades i TV där med en efterföljande affekterad debatt.

Om någon hamnat i ett livshotande tillstånd i Sverige och ens anhöriga skulle be en läkare ge doser på kanske 20 GRAM (20 000 mg) intravenöst, så skulle säkert läkaren vägra, eftersom den doseringen för hans/hennes del skulle te sig helt grotesk – och patienten skulle få dö helt ”enligt regelverket”. Begripligt, eftersom läkaren sannolikt skulle riskera sin legitimation, om han gjorde ett så drastiskt avsteg från ”guidelines”.

Text hämtad från NHF Sweden, skriven av Anna Jönsson:

"Alan Smith ligger i koma när han flygs in till sjukhus. Hans lungor har kollapsat på grund av svininfluensa. Läkarna dömer honom till döden och vill koppla ifrån de livsuppehållande maskinerna när det visat sig att han även lider av leukemi – men han räddas till livet av C-vitamin, tack vare de anhörigas kamp.

Alan Smith kommer in på Aucklands sjukhus, Nya Zeeland, den 1 juli 2009. Hans tillstånd är mycket allvarligt. Han ligger i koma och lider av white-out pneumonia; komplikationer efter svininfluensa som slagit ut hans lungor helt. Han måste kopplas till livsuppehållande maskiner. Alan blir sämre och när familjen tror att det inte kan bli värre får de beskedet att läkargruppen är enig om att Alan ska kopplas ifrån maskinerna och tillåtas att dö, eftersom man funnit att han även lider av leukemi.

Man gör bedömningen att leukemin hade varit behandlingsbar om den var enda sjukdomen, men med den allvarliga lungsjukdomen i botten skulle Alans liv inte kunna räddas. Döden är oundviklig.

Familjen föreslår då att man kunde prova höga doser C-vitamin i injektionsform istället. Tipset hade de fått från en alternativ klinik, men får nej av sjukhusledningen med motiveringen att det är mot beprövad erfarenhet.

På ett möte tisdagen den 21 juli bestäms det att Alan ska kopplas ifrån tre dagar senare. Familjen ber än en gång att man ska prova C-vitamin först. Alla läkare i teamet säger nej, utom en som anser att man kan prova. Man beslutar då att ge C-vitamin fram till fredagen och märks ingen skillnad vid det laget släcks maskinerna och därmed även Alans liv.

Alan får 25 gram C-vitamin på tisdagsnatten och sedan 25 gram även på onsdagsmorgonen. Senare på eftermiddagen gör man en lungröntgen som visar att lungorna – som förut varit så vätskefyllda att de inte ens syntes på röntgen – börjat återhämta sig. En stor förbättring! Stora delar av lungorna tecknar sig nu tydligt.

Läkarna anser dock att förbättringen beror på att man vänt patienten på mage, vilket man gjorde ungefär samtidigt som man började med C-vitaminterapin. En av sönerna kan inte låta bli att undra varför man i så fall inte valt att pröva det, innan man bestämde sig för att koppla ifrån de livsuppehållande maskinerna.

Mindre än en vecka efter den påbörjade C-vitaminbehandlingen kan Alan kopplas ifrån maskinerna – han kan andas själv igen!

Plötsligt försämras Alans hälsa hastigt och familjen upptäcker då att C-vitaminbehandlingen har avbrutits. Anledningen är att en ny läkare som är helt emot C-vitamin har tagit vid. Läkaren sitter med korslagda armar och rullar med ögonen upp i taket och upprepar ”nej, jag sätter inte in det igen”. Familjen blir mycket upprörd och efter tre dagar sätter läkarna åter in C-vitamin, men då i en förhållandevis låg dos på endast ett gram C-vitamin två gånger om dagen. Tillfrisknandet börjar gå framåt igen men väldigt långsamt jämfört med högdosterapin.

Sönerna säger:

Så småningom flyttas Alan, fortfarande i koma, till ett sjukhus närmare sitt hem. Här säger läkaren att man inte vet vad C-vitamin är och att man vägrar att ge det. Familjen vänder sig då till en advokat och ser ingen annan utväg än att ta ärendet till domstol om det så krävs. Advokaten varnar sjukhuset vilket resulterar i fortsatt terapi med C-vitamin. Familjen vill att Alan skall ha en dos på 50 gram men sjukhuset går bara med på att ge några få gram, och tillfrisknandet går långsamt.

Efter nio veckors koma vaknar Alan slutligen upp och hans fru börjar då ge höga doser av C-vitamin i oral form och tillfrisknandet går snabbare igen. Alan får veta att det tar tre månaders rehabilitering för att lära sig gå igen, och läkarna blir förstummade när det visar sig att han kan gå därifrån efter bara 15 dagar.

Alan tillfrisknade alltså mot alla odds, och om ni undrar vad som hände med leukemin – så försvann den också. Finns inte ett spår!

TV-inslaget i 60 minutes i Nya Zeeland har rönt stor uppmärksamhet runt om i världen. I Sverige är det däremot helt tyst, så när som på tidningen 2000-talets Vetenskap som skrev en artikel år 2010. Bo Zackrisson skriver efter att flera svårt sjuka människor förvägrats C-vitamin och dött: ”För hälso- och sjukvården är det självklart tryggare att låta patienterna dö med vetenskapliga metoder, än att låta dem bli friska med påstått ovetenskapliga metoder”.

Har han rätt? Tja, du kan ju efterfråga C-vitamininjektioner i högdos nästa gång du kommer in på sjukhus med cancer eller komplikationer efter infektionssjukdom eller vaccin, och tillsammans med läkare själv finna ut om det har effekt.

Aucklands sjukhuskommitté i klinisk praktik, Clinical Practice Committee (CPC), gick efter TV-inslaget ut med att man inte hittat några bevis för att högdosbehandling med C-vitamin vare sig är säkert eller effektivt. Alan Smith säger att han inte bryr sig om vad etablissemanget säger. ”Jag är ett levande bevis – med deras metod hade jag varit död”.

Och här finns videon om detta fall:

https://www.youtube.com/watch?reload=9&v=VrhkoFcOMII

Den 7 april 2016 publicerades i Science Translational Medicine en forskningsrapport av ett team forskare vid Universitetet i Kansas. Man kunde visa att intravenös behandling med höga doser av C-vitamin formligen utrotade cancercellerna, medan friska celler förblev opåverkade.

Forskarna konstaterar också, att eftersom C-vitamin är ett naturligt ämne som man inte kan ta patent på, så är förstås de stora läkemedelsbolagen totalt ointresserade - eller snarare väldigt intresserade av att denna information inte sprids. Detta är naturligtvis begripligt. Varför skulle de vilja delta i forskning eller sprida information som visar att enkla och billiga produkter är effektivare och säkrare än deras egna.

Den omfattande "cancerindustrin" kommer givetvis att göra allt som står i dess makt för att bortförklara de här forskningsresultaten. Kort beskrivning av nämnda forskning finns här:

http://healthycures.org/high-dose-vitamin-c-injections-shown-annihilate-cancer

Och här kommer min "amatöröversättning" av beskrivningen:

Revolutionerande ny forskning om C-vitaminets cancerbekämpande potential har publicerats i den fackgranskade medicinska skriften Science Translational Medicine.

Ett forskarlag från University of Kansas, i amerikanska Mellanvästern, har tydligen testat effekterna av C-vitamin, administrerat intravenöst (injicerat) i höga doser på en grupp människor och funnit att vitaminet tar död på cancerceller, medan det lämnar de friska cellerna opåverkade.

En kemist frånOregon State University, som i dag betraktas som världens ledande företrädare för terapeutisk användning av C-vitamin, har byggt på tidigare forskning från 1970-talet av bortgångne Nobelpristagaren Linus Pauling, och den nya forskningen innefattar injicering av höga doser C-vitamin i mänskliga äggstocksceller. Testen genomfördes såväl ”in vitro” (”i provrör”) som direkt i både levande möss och i en grupp på 22 kvinnor.

Enligt BBC News visade testen positiva resultat i samtliga tre grupper, då C-vitaminet effektivt angrep cancercellerna men undvek friska celler. Nyttan med de höga doserna C-vitamin jämfördes med konventionell cytostatikabehandling, som förstör alla celler, både friska celler och cancerceller och ofta förr eller senare leder till patientens död.

Patienterna söker efter säkra och billiga alternativ för att behandla sin cancer, säger Dr Jeanne Drisko, en av författarna till rapporten, till BBC News, angående resultaten av denna studie. Intravenös C-vitaminbehandling har dessa egenskaper, baserat på vår grundläggande forskning och tidiga kliniska data.

Forskarna erkänner, att fler försök på människor med intravenös C-vitaminbehandling är osannolika, eftersom läkemedelsbolagen inte kan ta patent på vitaminer.

Nästa steg i den här typen av forskning skulle vara att använda samma parametrar i ett storskaligt försök på människor för att se om resultaten kan upprepas och bekräftas. Fastän den här nya studien är ganska övertygande i sig är hindren för att uppnå en spridd acceptans av resultatet stora – och ett sätt att övervinna dessa hinder skulle förstås vara att göra fler studier på större grupper.

Men det kommer kanske aldrig att ske. Och anledningen är, säger forskningsgruppen, att sådana försök kräver mycket kapital, vilket i allmänhet kommer från farmaceutiska företag, som är intresserade av att skapa en patenterad medicin. Läkemedelsbolag är, med andra ord, knappast intresserade av att framhäva de medicinska fördelarna hos naturliga substanser som C-vitamin, eftersom det skulle kunna reducera den konventionella cancerindustrins multimiljarddollarinkomster, om ryktet om fördelarna med denna substans skulle spridas.

Eftersom C-vitamin inte har någon möjlighet att bli patenterat, kommer utvecklingen av denna produkt inte att stödjas av något läkemedelsbolag”, säger Qi Chen, huvudförfattaren till den nya rapporten. ”Men vi tror att tiden har kommit för forskningsföretag att kraftfullt stödja genomtänkta och noggranna kliniska prövningar med C-vitamin”.

Den konventionella läkemedelsindustrins reaktioner på den här och liknande upptäckter under åren har inte varit annat än hånfullt föraktande – vilket man också kan förvänta sig. Efter att ha varit tvungna att föra köande cancerpatienter genom ett gatlopp av cellgifter, strålning och kirurgi – med deprimerande resultat – och ignorerat naturliga cancerbekämpande alternativ som C-vitamin, är det här svårsmält för den mäktiga högprofitindustri, där varje enskilt företag hellre totalt ignorerar sådana här upptäckter än ägnar dem någon tankeverksamhet.

Askorbinsyra behandlas olika av kroppen, beroende på om den administreras oralt (genom munnen) eller intravenöst (genom injektioner)”, skriver Heidi Leford i tidskiften Nature om den här vanligtvis missförstådda varianten. Det ”medicinindustriella komplexet”, visar det sig, förvanskar medvetet diskussionen om C-vitamin genom att dölja de specifika effekterna hos dessa mycket olika distributionsvägar.

Orala doser av C-vitamin fungerar som antioxidanter och skyddar celler från att skadas av reaktiva ämnen som innehåller syre (”fria radikaler”). Men C-vitamin som ges intravenöst kan ha motsatt effekt genom att stödja bildandet av ett av dessa ämnen – nämligen väteperoxid. Cancerceller är särskilt känsliga för skada av ett sådant reaktivt ämne som innehåller syre (en ”fri radikal”).

En bidragande orsak till att intravenöst administrerat C-vitamin kan bota canccer tycks också kunna vara, att detta vitamin kemiskt är så lika glukosmolekylen, att cancerceller ”suger åt sig” vitaminet i ”tron” att det är glukos. Men cancercellen luras, och när C-vitaminet kommer in i cancercellen, så kan det – som ovan nämnts - med hjälp av koppar och järn syntetisera väteperoxid, som är en oerhört kraftfull ”fri radikal” och snabbt förstör den aktuella cancercellen.

En beskrivning av hur modern forskning beskriver uppkomsten av hjärt- och kärlsjukdom (framför allt hjärtinfarkt och stroke) och hur dessa problem kan botas med tillräckligt höga doser av C-vitamin kan du se här: https://www.youtube.com/watch?v=An3E_Yuejts

Ytterligare en beskrivning av C-vitaminets positiva effekter kan du se här: https://anthropocene.live/2017/03/27/askorbinsyra-ett-av-naturens-undergorande-naringsamnen/

En mycket intressant fallbeskrivning av behandling av cancer med C-vitamin finns också här:

https://www.youtube.com/watch?v=RBMnRmbNMr0