18. jan, 2020

En enkel förklaring?

Inom vetenskapen är man ju ofta intresserad av att redovisa korrelationer, samband, och företrädesvis kausala samband, där man kan visa vad som förorsakar vad. Så har man t.ex. inom den medicinska vetenskapen (motvilligt) tvingats konstatera, att ett högt intag av socker ökar risken för cancer.

Ofta redovisar man statistiska samband – men drar helt felaktiga slutsatser om de kausala sambanden. Det innebär ibland helt sanslösa resultat – där enskilda studier kan användas som bevis för helt motsatta uppfattningar.

Inom den nu synnerligen aktuella klimatdebatten tycks man huvudsakligen ha accepterat hypotesen att en högre andel koldioxid i atmosfären höjer temperaturen på jorden via den s.k. “växthuseffekten”…. Teorin kan verka “vetenskaplig”, om man bara lyssnar till vanliga media – och ett antal “experter” som förekommer där… Men möjligen är deras påståenden i allt väsentligt fel…

Det finns fler faktorer som påverkar vårt klimat – som t.ex. solfläcksaktiviteten. Men tänk om en av de viktigaste orsakerna till alarmrapporterna är en total missuppfattning just orsak-verkan, när det gäller faktorerna temperatur och koldioxidhalt på jorden…

När man i ett vanligt koordinatsystem skall visa kurvorna för temperatur och koldioxidhalt under många tusen år, så måste man för att få plats på en rimligt stor bild “trycka ihop” X-axeln – d.v.s. den vågräta linjen, som är tiden.

Det innebär att kurvorna för temperatur och koldioxidhalt kan förefalla identiska. Värdena följer varandra upp och ner hela tiden, utan att man kan skilja dem åt. Men om man skulle “tänja ut” bilden sidledes, så skulle man kanske se, att kurvorna följs åt – MEN MED EN VISS TIDSSKILLNAD.

Tänk om det är så här: Kurvan för koldioxidhalt ligger några hundra år efter den för temperatur! Det vore i så fall logiskt.

Våra världshav innehåller ca 1,3 miljarder kubikkilometer vatten. En skaplig balja!

Nu är det så, att vatten kan ta upp stora mängder koldioxid – och enligt fysikens lagar mer ju kallare vattnet är. Det betyder, att när vatten värms upp, så avger det koldioxid – och när vattnet svalnar, så tar det upp mer koldioxid…

Den som vill testa principen kan ta en flaska kolsyrad dryck med rumstemperatur – och sedan värma den. Vid tillräckligt hög temperatur blir koldioxidtrycket så stort att kapsylen/korken flyger av (eller flaskan exploderar).

Jag rekommenderar att du prövar med champagne – så kan du sedan utbringa en skål för den som hittat denna grundläggande förklaring till att jordens temperatur först stiger – och koldioxidhalten några hundra år senare ökar (det är som nämnts enorma mängder vatten det handlar om – så uppvärmning/avkylning tar litet tid)…

Några invändningar? Tänker jag fel?