8. okt, 2019

Stickspår blev motorväg - en historia om cancerforskning

Travis Christoffersons bok ”Den metabola teorin om cancer” är en fantastisk bok (utgiven av Karneval förlag). Här får man i detalj följa historien om hur ett stickspår blev en motorväg. Då avser jag den genetiska förklaringsmodellen, vilken var en återvändsgränd från början, men som det senaste halvseklet eller mer blivit huvudspåret för nästan all cancerforskning.

I boken återges med många pikanta detaljer striden om patent och försök att skapa sig förmögenheter på cancermediciner – vilket nästan helt varit ett misslyckande, med många offrade patienter (försökspersoner) på vägen. Strävan har naturligtvis varit att verkligen hitta ett botemedel mot cancer, åtminstone hos de enskilda forskare som ägnat sig åt detta. Hur det är med de stora läkemedelsföretagens ledningar är kanske en annan sak.

Hur som helst har den moderna tekniken sedan några år gjort det möjligt att på kort tid undersöka och analysera genetiska mutationer i stor skala. Man hade ju hoppats, att man skulle hitta en enskild mutation i en gen, som skulle vara upphov till all cancer. Tyvärr blev det inte så.

I stället har man upptäckt, att alla cancerpatienter har olika mutationer. Det finns ingen enskild ”cancergen”, som skulle vara orsaken till cancer, så att man via den genen slutgiltigt skulle kunna lösa gåtan om cancerns uppkomst. Alla cancerpatienter har individuella mutationer, som skiljer sig från varandra. Dessutom har varje enskild tumör olika mutationer – även hos samma individ. Och i samma tumör finns ofta mängder av olika mutationer. Till yttermera visso hittar man cancertumörer, där INGEN MUTATION finns!

Man skulle kunna tro, att dessa vetenskapliga upptäckter gjort att den genetiska linjen omedelbart övergavs, eftersom den alldeles uppenbart är falsk. Men så mycket pengar och prestige har satsats på den uppfattningen, att många envist håller fast vid den – oavsett vad forskningen kommit fram till. Och så vitt jag förstår, så ägnar man fortfarande nästan all forskning åt att försöka hitta genetiska lösningar på problemet cancer. Upprörande är ett milt uttryck!

Det visar sig alltså, att det Otto Warburg (Nobelpriset i medicin 1931) kom fram till redan på 1920-talet – t.ex. om cancercellers enorma ”sockersug” - i allt väsentligt är korrekt. Och precis som i dag Thomas Seyfried berättar i sin bok med det talande namnet ”Cancer as a Metabolic Disease”, så tycks cancer i alla dess former faktiskt vara just en metabol sjukdom, som i avgörande grad är beroende av vår kost och andra miljöfaktorer – och INTE initialt förorsakas av några genetiska förändringar i de celler som blir cancerceller.

Om den genetiska teorin hade varit korrekt, så hade självklart effektiva botemedel mot cancer sedan länge funnits tillgängliga. I stället dör fortfarande i dag lika många i cancer som på 1950-talet. Och man fortsätter alltså att satsa miljarder på samma oframkomliga väg. Läkare kan än i dag höras upprepa som ett mantra, att ”det spelar ingen roll vad du äter” - när du en gång fått cancer.

Den som läser denna innehållsrika bok torde ha svårt att bibehålla tron på läkare, myndigheter och andra, som envist hävdar att det är genetiken som skall lösa ”cancerns gåta”! Däremot kanske man blir mer öppen för olika alternativa sätt att förebygga och bota cancer – som funnits sedan hundra år och mer, men hindrats från att användas i större skala av fanatiska anhängare av den genetiska teorin – som ofta också haft (och har) enorma ekonomiska intressen i nuvarande ”cancerindustri”.