1. sep, 2019

Två livsviktiga körtlar - som vi misshandlar

Vår kropp är som bekant en oerhört komplicerad organism, bestående av olika former av mänskliga celler och livsviktiga mikrober (bakterier, virus, svamp mm). Våra egna celler bildar en mängd olika organ, som har avgörande betydelse för kroppens funktion i olika avseenden.

Två av dessa är viktiga körtlar, som var och en på olika sätt reglerar vår metabolism (ämnesomsättning) – alltså det som i ”teknisk” mening ger förutsättning för ”liv”.

Båda dessa körtlar tycks vi numera misshandla svårt, så att sjukdomar - inte minst cancer – ofta angriper båda. Och cancer i bukspottkörteln är fortfarande en av de absolut dödligaste cancerformerna.

Grovt förenklat skulle man kunna säga, att sköldkörteln reglerar metabolismens intensitet (med hjälp av enzymerna tyroxin och trijodtyronin), och att bukspottkörteln sköter en stor del av ”grovjobbet” genom att framställa enzymer och bikarbonat som kan bryta ner den mat vi stoppar i oss – liksom vid behov de läkemedel vi tar via munnen – och inte minst genom att producera och insöndra det insulin som bl.a. krävs för att hålla vårt blodsocker på en lämplig nivå.

Som av en händelse har problem med dessa körtlar på sistone blivit ett allt större folkhälsoproblem. Och cancer är alltså ett sådant ”problem”!

Enligt Sköldkörtelförbundet behandlas i dag 465 000 personer i Sverige med ”Levaxin” (levotyroxin) för sin hypotyreos (underfunktion i sköldkörteln), vilket motsvarar cirka 4% av befolkningen. Levaxin var 2015 Sveriges tredje mest förskrivna läkemedel! Och antalet patienter som får T3 (liotyronin) utskrivet för sin hypotyreos har ökat kraftigt. Från knappt 1200 patienter 2007 ökade det på tio år till 9400 patienter 2017. Det innebär alltså en åttafaldig ökning på tio år (!). Goda tider för Big Pharma!

Via officiell statistik kan man utläsa, att antalet fall av cancer i sköldkörteln år 2013 var 434 – och att det hade stigit till 479 år 2017. Alltså en ökning med ca 10 % på 4 år! Men tilläggas bör, att aktuell statistik är så fragmentariserad och svårtolkad, att åtminstone jag blir tveksam till dess tillförlitlighet.

En förutsättning för att sköldkörteln skall fungera optimalt är (liksom för kroppen i övrigt) att vi har tillräckliga nivåer av olika näringsämnen. För sköldkörteln är jod och selen två sådana ämnen. Många av oss i vår del av världen har brist på båda dessa mineral. Händelsevis tycks nästan alla cancerpatienter (samtliga cancerformer) också ha sådana bister. Just jodbrist tycka föreligga hos nästan alla som får cancer.

En (amatörmässig?) tanke skulle nu kunna vara, att vi genom ändrad kost och ”livsstil” i vid bemärkelse skulle ha orsakat de ökande problemen med både sköldkörtel och bukspottkörtel.

När det gäller sköldkörteln, så har vi förutom nämnda näringsbrister också detta att vi numera nästan alla utsätter denna körtel för strålning från mobiltelefoner (på mycket nära håll). De moderna ”smart phones” vi använder i dag tycks vara särskilt effektiva i det avseendet.

Beträffande bukspottkörteln, så behöver den förstås också näring och syre som alla andra organ – och plågas säkert av den undermåliga kost många av oss äter. Dessutom tillkommer det faktum att denna undermåliga kost sedan flera decennier varit oerhört rik på socker och andra kolhydrater – vilket gör att denna körtel nästan kontinuerligt får jobba ”på högvarv” för att framställa tillräckligt med insulin för att bl.a. hålla blodsockret på en normal nivå.

Nu är jag naturligtvis inte så naiv, att jag tror skolmedicinska läkare ens skulle komma på tanken att riktig näring kunde förebygga – än mindre bota – sjukdomar i dessa två livsviktiga organ. Nej, i det ”farmakologiska paradigmet” ingår förutsättningen att endast s.k. ”mediciner” (i nödfall kirurgi) kan bota sjukdom. Allt annat betraktas som ”kvacksalveri” och måste till varje pris bekämpas. Ändå har jag själv på nära håll sett sådant hända!