4. aug, 2019

Om att dö i cancer - eller inte...

Föreställ dig att du får en dödsdom i cancer, att du sedan hittar ett sätt att utan sjukvårdens medverkan bli cancerfri med hjälp av en enkel kostomläggning och litet tillskott av vitaminer och mineraler… Tänk dig sedan att du skriver en bok om detta och berättar i detalj vad du gjort – och dessutom som ”bevis” delger läsarna dina sjukjournaler från cancerdiagnosen till dess att man tvingas konstatera, att du är cancerfri…

Skulle då alla med cancer – eller alla som är rädda för cancer - omedelbart slita boken ur din hand och tömma bokhandelns förråd av den publicerade skriften? Skulle kvällstidningarna ha krigslöpsedlar om detta fantastiska – att man själv kan ”äta sig frisk” från dödlig cancer? Skulle alla större tidningar ha översvallande positiva recensioner av boken och rekommendera folk att köpa den? Skulle alla onkologer och andra läkare jubla över att efter alla år av kostsamma och föga framgångsrika vetenskapliga studier äntligen ha hittat ett enkelt sätt att förebygga och bota cancer?

Hahaha…. Naturligtvis inte! Cancer är i hög grad en ”marknad”, som styrs med maffialiknande metoder av läkemedelsindustrin, vilket allmänhet och politiker inte förstått, eller vägrar inse.

Jag anser mig verkligen inte ha ”löst cancerns gåta” (detta gjordes i princip redan på 1920-talet av professor Otto Warburg – Nobelpriset i medicin 1931). Jag anser mig inte heller vara en fantastisk författare, som motiverar ett inköp av boken bara på grund av dess litterära kvalitet.

Däremot anser jag, att jag sammanställt redan kända kunskaper på ett sätt som gör ”min metod” användbar för många människor. Men jag vill självklart inte heller påstå, att min metod hjälper alla som drabbats av cancer – eller kan förebygga all cancer.

Dock tror jag, att min ”diet” i avsevärd grad bidrar till att förebygga sjukdomen – och så vitt man förstår utan allvarliga biverkningar (om ens några). Och att metoden i ett antal fall fått cancern att försvinna, när läkarna givit upp och skrivit in patienten i ett palliativt team i väntan på döden, torde vara ställt ”bortom allt rimligt tvivel”, som det heter i juridiska sammanhang.

För att vara allvarlig kan jag sedan berätta, att jag inte behöver ”tänka mig” ovanstående scenario. Jag har konkret upplevt det! Jag fick för fem år sedan en dödsdom i cancer – och jag är i dag cancerfri, utan att ha fått någon strålning eller några cellgifter (ett tillfrisknande som enligt läkarna skulle vara absolut omöjligt).

Att boken hos vanliga media hittills förbigåtts med tystnad är inte någon överraskning. Samma öde har drabbat andra liknande böcker, som försökt visa bristerna i skolmedicinen – och läkemedelsindustrins alldeles avgörande inflytande där.

Sådana påpekanden blir så provocerande för ”etablissemanget” att vanliga media knappt vågar skriva någon recension – eller ens nämna sådana böcker (eller andra publiceringsformer med liknande innehåll).

Några entusiastiska journalister intervjuade mig för en tid sedan på telefon om min bok och ”min metod”. Det skulle i deras respektive tidningar bli ordentliga artiklar om mig och boken. Men vad blev det? Naturligtvis ingenting! Tidningarnas ledningar stoppade publiceringen!

De vet förstås att en stor majoritet av deras prenumeranter och läsare är gravt missledda om vad cancer är och hur den kan förebyggas eller botas. Deras ”kundkrets” litar obetingat på läkarna och våra myndigheter. Och om tidningen publicerar något som utmanar deras uppfattning, så riskerar man förstås att mista både prenumeranter och annonsörer.

En sådan risk kan man inte ta. Hellre får människor fortsätta att dö i cancer, utan att ens få veta att det sedan länge funnits enkla, billiga och effektiva alternativ till skolmedicinens brutala behandlingsmetoder (som strålning och cellgiftsbehandling). Som vanligt är det pengarna som styr.

För att ingen skall tro att detta bara är en ”skröna”, så nämner jag bokens talande titel - ”Och cancern bara försvann”. Boken finns alltså i sinnevärlden och är utgiven på Karneval förlag.

Slutligen måste jag tillägga, att jag inte är läkare. Därav kan var och en dra sina slutsatser. I medicinska frågor är det som bekant endast legitimerad sjukvårdspersonal som får uttala sig – och BOTA ALLVARLIG SJUKDOM. All bot av människors allvarliga sjukdomar utan läkarlegitimation är KRIMINELL!

Den som möjligen vill ”syna” kan givetvis läsa boken!