6. jun, 2019

Kav-utredningen en katastrof!

När Kav-utredningens slutbetänkande kom i går (5 juni 2019) bekräftades ens värsta farhågor.

Man blir fullkomligt mållös! I utredningsgruppen fanns två jurister (!), en apotekare (!), en "Professor emeritus" (betydelse på latin ungefär "förbrukad professor") och en "icke förbrukad" läkare... Var fanns någon representant för Kam?? Har man ens träffat och talat med någon som representerar den delen av det man skall besluta om?

Detta var förstås en riktig "höjdare" för den medicinska industri som Peter Götzsche alldeles korrekt beskriver som "organiserad brottslighet" (I sin bok "Dödliga mediciner och organiserad brottslighet). I motsvarande grad var det ett oerhört nederlag för demokrati och sunt förnuft! Varför i hela världen skulle man hindra vuxna människor från att välja behandling (som alla ju enligt patientsäkerhetslagen också har rätt att göra)? Även om det låter cyniskt, så får väl de som då väljer något som skadar dem "skylla sig själva", precis som i alla andra sammanhang! (Och risken att skadas av någon alternativ metod torde i allt väsentligt vara ganska liten i jämförelse med de skador traditionell medicin åstadkommer dagligen!)

Och det faktum att traditionell sjukvård troligen är den vanligaste dödsorsaken - åtminstone bland äldre - berör man självklart inte! Detta betänkande skulle kunna vara ett beställningsverk av Big Pharma; man kunde inte ha lyckats bättre med ”beställningen”.

Detta är en bekräftelse på att läkemedelsbolagen kommer att bibehålla sitt absoluta monopol på medicinsk behandling – och att alla ”uppstickare” effektivt motarbetas. Särskilt effektivt blir detta förstås, när det görs med juridiska medel (som här).

När min bok utkommer i augusti (”Och cancern bara försvann”) får jag kanske skaffa mig livvakt, eftersom den är en rejäl bredsida mot bedrägeriet inom skolmedicinen. Men mest troligt är väl att den bara kommer att tigas ihjäl - som har hänt med andra böcker i samma ämne. Om man nedlät sig till att recensera den, så skulle det ju i något avseende betyda att man tar den på allvar - och det får förstås inte ske! Och att sakligt bemöta innehållet blir ju svårt - särskilt när det gäller min egen "cancerhistoria", eftersom jag i detalj redovisar sjukhusjournalerna från hela förloppet.