6. mar, 2019

Varför tystnar man?

Jag är en ganska flitig ”brevskrivare” - och jag har bland annat skrivit åtskilliga ”öppna brev”. De har varit riktade till Cancerfonden, Barncancerfonden, Hjärnfonden, Röda Korset, Dagens Nyheter, Professor Dan Larhammar (numera preses för Kungliga Vetenskapsakademin), samt ett antal enheter inom ”main stream media” - och några enskilda skolmedicinska läkare.

Tyvärr måste jag konstatera, att jag nog är en usel brevskrivare, för några av adressaterna har inte brytt sig om att svara alls. Men de nämnda fonderna och Röda Korset har inledningsvis kommit med ett kort svar – närmast av typen ”god dag yxskaft”. När jag varit envis har man sedan efter några undanglidande och delvis helt lögnaktiga meddelanden tystnat. Och jag har inte kunnat få några svar på mina, som jag tycker, helt relevanta frågor.

Dessa har handlat om t.ex. varför de nämnda fonderna inte vill stödja någon forskning om sambandet kost-hälsa – ett samband som naturligtvis är fullkomligt glasklart! I stället satsar man nästan all forskning på att hitta genetiska lösningar. Detta är mycket märkligt av två anledningar.

Dels är våra gener något som vi inte gärna kan förändra – om vi inte vill skapa en helt ny ras (Gud förbjude). Och dels är gener nästan den enda faktor vi kan utesluta som orsak till såväl cancer som den katastrofalt ökande förekomsten av demenssjukdomar som Alzheimers – eftersom våra gener i huvudsak varit desamma i åtskilliga tusen år.

De nämnda sjukdomarna har ju formligen exploderat de senaste 75 åren eller så. Och under den tiden har alltså vårt genom varit exakt detsamma – medan kost, livsstil och miljön generellt förändrats dramatiskt. Självklart är det där vi måste söka förklaringen – och möjligheter att förebygga och bota!

Hjärnfonden utmärkte sig t.ex. genom att dess ansvarige för externa kontakter hänvisade till den person som undertecknat det ”tiggarbrev” jag just fått från fonden. Och när jag då ville veta hur jag skulle nå henne – så fick jag veta att ”vi har inte tillgång till hennes kontaktuppgifter”! Så Hjärnfonden har alltså inte kontaktuppgifter till den person som med porträtt och underskrift finns på deras eget utskick!

Jag kan inte tolka svaren (eller brist på svar) på annat sätt än att jag har alldeles rätt, när jag påstår att de nämnda ”välgörenhetsorganisationerna” i allt väsentligt påminner om börsnoterade, vinstdrivande företag. Cheferna har höga löner, mycket tid och energi läggs ner på administration och reklam, och det övergripande intresset är att få in pengar och garantera sin egen överlevnad.

När det gäller enskilda läkare, så kan jag konstatera, att när jag översänt information om den forskargrupp i USA, som lyckats förbättra eller ”bota” 90 % av en grupp människor med fullt utvecklad Alzheimers sjukdom – så har de också tystnat. En av dem skall vara litet av expert på demenssjukdomar! Uppenbarligen är det så skrämmande att konfronteras med uppgifter som strider mot deras etablerade uppfattning – så de vägrar befatta sig med sådant! Ett effektivt sätt att hindra skolmedicinens utveckling! Fenomenet kognitiv dissonans är förstås en förklaring.

Övergripande är problemet självklart de stora läkemedelsföretagens oerhörda makt. Deras intresse är förstås att se till att vi INTE blir friska på något enkelt sätt. Och att förebygga sjukdom är förstås i deras värld en dödssynd! Helst skall vi vara deras ständiga kunder – leva länge och hela tiden konsumera deras produkter. Om någon blir frisk, så är det ju företagsekonomiskt lika illa som om någon dör. Man mister en kund!

Slutligen: Om du vill bidra till att föra vetenskapen framåt på det medicinska området, så rekommenderar jag i stället för de nämnda fonderna denna: https://www.kostfonden.se/lamna-bidrag/