29. jan, 2019

Kognitiv dissonans – avd. 2

Trots att jag i mitt första inlägg kanske på ett alltför enkelt sätt försökte beskriva fenomenet kognitiv dissonans, så har tydligen många ändå i huvudsak förstått vad det handlar om. Men för andra har det varit svårare. Jag skall därför göra ett försök att förtydliga...

Vad det i någon mening handlar om är alltså vår ”världsbild” i vid mening. Bland de mänskliga behoven finns – förutom de absolut livsnödvändiga (syre, vatten, näring, temperaturreglering) också behovet att ett begripligt sammanhang. För att s.a.s. mentalt överleva måste vi ingå i samanhang, där vi i rimlig grad förstår hur allt hänger ihop – om orsak och verkan o.s.v. Om vi inte kan uppfatta en logiskt begriplig värld, så grips vi av en sorts existentiell ångest, som i vissa fall kan bli så stark och outhärdlig att man tar sitt liv.

Detta utnyttjas ju tyvärr också för tortyr i olika sammanhang, där man medvetet och på ett sofistikerat sätt gör tillvaron för politiska fångar och andra obegriplig och oförutsägbar.

När det gäller ”världsbild” har naturligtvis religiösa föreställningar en särskild kraft. Där kan det handla inte bara om nuvarande liv, utan kanske också ”livet efter detta”, t.o.m. i evighet. Vad kan vara mer ångestladdat än risken att få tillbringa en evighet i någon form av ”helvete”?

Detta förklarar också intensiteten i ”religionskrig” av olika slag – och även mindre dramatiska konflikter mellan olika religiösa inriktningar. Om någon ifrågasätter den religiösa övertygelsen hos någon, så kan rektionen bli våldsam. Vi ser bevis på detta dagligen i vår konfliktfyllda värld.

Även inom politiken kan känslorna bli starka och ångesten påtaglig. Om man kanske från tidiga år i ett politiskt partis ungdomsförbund grundat sin samhällssyn och sina politiska åsikter – så blir detta nästan ett oöverstigligt hinder mot att ”byta parti”. Där betyder förstås också känslomässiga relationer till partikamrater mycket. Men poängen är också här, att saklig information inte har särskilt stor påverkan. Den innebär tvärt om ofta, att man bara gräver ner sig ännu djupare i sina politiska ”skyttegravar” och sorgfälligt undviker alla argument som talar mot ens egen uppfattning. I vissa debatter kan detta bli närmast skrattretande tydligt – även om skicklig retorik delvis kan göra det svårt att uppfatta bristen på logik.

Som jag tidigare har nämnt, så gäller principen om kognitiv dissonans också inom vetenskapen - inte minst inom medicinen. Om man ägnat ett antal år att ta sig igenom en tämligen krävande läkarutbildning och bibringats en ”världsbild” som innebär att den medicinska kunskapen nått väldigt långt (vilket i vissa delar förstås också är sant), och i alla avseenden är grundad på solid vetenskap, så är det nästan omöjligt att sedan ta till sig kunskaper och erfarenheter, som visar de allvarliga bristerna i den tillämpade kliniska verksamheten. Här tillkommer dessutom läkemedelsindustrins påverkan. De multinationella företagen har där ekonomiska resurser, som ibland överstiger enskilda länders. Och de använder dessa resurser fullständigt hänsynslöst. Deras vinster tycks i alla lägen gå före människors liv och hälsa – vilket självfallet står i bjärt kontrast till deras officiella målsättning, som är att minska lidande och rädda liv.

Ett av de mer bisarra exemplen på hur kognitiv dissonans medför total ”blindhet” för lätt kontrollerbara fakta är dagens demonisering av det fantastiska medlet kolloidalt silver. Livsmedelsverket förklarar på sin hemsida, att kolloidalt silver är både overksamt och livsfarligt (en ”giftig tungmetall”)!

Se vad Wikipedia kriver om tungmetaller:

 

Tungmetall är en föråldrad term som inte rekommenderas av den internationella kemiunionen IUPAC (International Union of Pure and Applied Chemistry) eftersom den anses meningslös och vilseledande.[1] Även på svenska anser man att användningen bör fasas ut.[2]

En av omkring 40 förekommande definitioner[1] är: en metall eller legering som har en densitet som är högre än 5 g/cm3. Det har de allra flesta metallerna. Järn har exempelvis 7,87 g/cm3.[3] Bland metaller med en lägre densitet (lättmetaller) kan nämnas aluminiumberylliumkalciummagnesiumnatriumstrontiumcesium och barium.

Ofta används termen tungmetaller i betydelsen tunga och särskilt miljöfarliga metaller. Detta är fel eftersom det inte finns något samband mellan metallers densitet och deras miljöpåverkan. De mest omtalade beträffande miljöfarliga grundämnen är blykvicksilverkadmium och uran. Det stämmer visserligen att de flesta tunga metaller och deras kemiska föreningar är giftiga, men det finns även flera livsnödvändiga tunga metaller (järn, zinkkopparkrommanganmolybdennickel), liksom det finns giftiga eller miljöfarliga lätta metaller (exempelvis beryllium, strontium)[4]. Oftast är mängd och halt avgörande om en metall ska klassas som livsnödvändig eller skadlig. Ibland spelar kvoten[5] mellan olika metaller roll. Det brukar ha en avgörande betydelse i vilken kemisk form metallen finns i.

Och professor Dan Larhammar – numera preses i Kungliga Vetenskapsakademien – uppträder i olika officiella sammanhang och gör sig lustig över de ”galningar” som tror på ”silvervattnet”. Han har också mage påstå, att invärtes bruk ger tillståndet argyri (blåfärgning av huden). Ändå har han inte kunnat dra fram ett enda exempel på sådana följder av produkten. Han har gått sådär 60 år tillbaka i tiden och hittat något enstaka fall av argyri, där det förstås är omöjligt att visa vilken produkt som gett denna effekt.

Under 2018 sålde en av Sveriges största tillverkare ca 160 000 liter kolloidalt silver (och det finns omkring tio ytterligare tillverkare). Och ändå kan inte ett enda fall av någon skadlig verkan påvisas. Giftinformationscentralen bekräftar, att man inte fått in ett enda fall av misstänkt skada eller blåfärgning. Men sådana konkreta fakta besvärar inte Dan Larhammar, och han fortsätter sitt ”korståg” mot kolloidalt silver.

Ett kristallklart fall av kognitiv dissonans – som är extra farligt, därför att Larhammar är professor och uttalar sig som sådan (trots att han inte har några kunskaper om just detta), och risken är förstås stor att många tror på hans fantasifulla utsagor.

Djupt beklämmande, men ett illustrativt exempel på den oerhörda kraften i fenomenet kognitiv dissonans.