4. dec, 2018

Nobelpris eller åtal?

TV 2 visade den 3 december 2018 i programmet Vetenskapens Värld ett inslag om årets två Nobelpristagarna i medicin – James Allison och Tasuko Honjo – som båda tycks ha hittat ett sätt att ”lossa bromsen” på immunförsvarets T-celler och få dem att angripa och bekämpa cancerceller.

Båda verkade utomordentligt sympatiska och är självklart skickliga och kreativa forskare, och man gratulerar gärna båda till Nobelpriset. Jag är också den förste att gratulera de patienter som presenterades, och som botats från livshotande cancer.

Några tankar infinner sig ändå efter programmet.

Med denna metod tycks man kunna bota ca 20 % av fallen. De fungerar alltså INTE för 80 % av patienterna – och sades dessutom ge svåra biverkningar.

Intressant är också, att för Tasuku Honjos del, så äger han tydligen en del av patentet på denna ”medicin” och är enligt vad som sägs i programmet ”på väg att bli en mycket rik man.”

Ännu mer intressant är kanske, att produkten omsätter 40 miljarder dollar per år hos aktuellt läkemedelsföretag (eller om de är flera företag som delar på kakan). Om företaget/företagen omsätter den summan på enbart denna produkt, så kan man ju ana vad deras totala omsättning är. Man kan också jämföra de 40 miljarderna med Sveriges totala BNP (summan av alla i landet producerade varor och tjänster) – som är ca 450 miljarder dollar.

Till saken hör sedan också, att det sedan länge funnits flera enklare sätt att aktivera immunförsvaret – utan att gå in och utföra manipulatoner på molekylnivå. Enklaste sättet är helt enkelt att ge immunförsvaret de nödvändiga verktygen för att fungera optimalt. I första hand gäller det att inta en näringsriktig och giftfri föda – vilket förstås i dagens samhälle kan vara svårt för ”vanliga människor” utan särskilda kunskaper i kost och nutrition.

Men det finns också enkla ”riktade” metoder – som att t.ex. äta tillskott av vitaminer och mineraler som är nödvändiga för immunförsvaret och som man inte får i sig tillräckligt via ”vanlig” kost (C-vitamin, D-vitamin, selen, jod, magnesium, mm).

Det har också sedan närmare hundra år (ofta längre än så) funnits enkla och effektiva metoder att bota cancer. Men då har det handlat om naturliga, icke patenterbara ämnen, varför läkemedelsföretagen gjort sitt bästa för att stoppa dessa produkter – och ofta till sist lyckats få dem förbjudna.

Dit hör bl.a. Laetrile (ett extrakt av amygdalin, framställt av aprikoskärnor), Essiac Tea, Hoxsey-metoden, Gersonmetoden, Budwig-dieten – och sedan GcMAF – som kanske allra mest påminner om den metod som nu resulterat i ett Nobelpris. Det handlar om något som den japansk-amerikanske cancerforskaren professor Nobuto Yamamoto upptäckte i mitten av 1990-talet, nämligen att cancerceller producerar ett enzym, nagalas, som bryter ned den substans (Gc-protein) som kroppen behöver för att tillverka ett immunsystemsaktiverande ämne, GcMAF. Gc-protein finns t.ex. i modersmjölken och omvandlas sedan till den s.k. granulocyt-makrofag-aktiverande faktorn, GcMAF.

Nagalas, som tillverkas av de flesta cancerceller, tycks bryta ned Gc-protein och därmed finns ingen grundsubstans längre för att tillverka GcMAF. Utan GcMAF aktiveras inte kroppens makrofager, som spelar en avgörande roll i vårt immunsystem, och dess förmåga att angripa cancerceller eller virus. GcMAF sätter alltså fart på våra makrofager, som därmed kan ta itu med såväl främmande mikrober som cancerceller.

Flertalet av de ovan nämnda ”uppfinnarna” har förföljts, åtalats och dömts för användande av ”icke godkända läkemedel” (d.v.s. förhindrat läkemedelsföretagens vinster på ”godkända” – och patenterade - sådana). Om man hittar ett sätt att bota cancer – så kan man alltså antingen bli åtalad, eller få ett Nobelpris! Sannolikt kan den gigantiska läkemedelsindustrin ha en viss betydelse för vilket alternativ det blir…

I början av 1950-talet, då Hoxseymetoden var som mest populär, hade huvudkliniken för Hoxseybehandling i Dallas, Texas, ca 12 000 patienter och var då det största privata cancercentret i världen, och det fanns dotterkliniker i ytterligare 17 andra delstater. De var mycket framgångsrika, men trots protester från tusentals botade patienter förbjöds Hoxsey att fortsätta sin verksamhet, och klinikerna tvingades stänga.

När det gäller behandling med Laetrile förbjöd amerikanske myndigheter också den verksamheten. Några kliniker flyttade till Mexiko, där metoden än är tillåten. Vid en av dem botar man 85 % av alla cancerpatienter (om de inte tidigare utsatts för cellgifter eller strålning). En föreläsning av Dr Tony Jimenez om verksamheten finns på denna länk: https://www.youtube.com/watch?v=pZwJJxIvNos

Men det mest tragiska i dag är förstås, att nästan ingen forskning handlar om att FÖREBYGGA cancer – bara att behandla redan uppkommen sjukdom. Anledningen är självklart att inget enskilt företag kan ta patent och tjäna pengar på ”bra mat” – och inte heller på vitaminer eller mineraler.

Och tror någon att det företag som nu omsätter 40 miljarder dollar på Tasuko Honjos uppfinning skulle önska att man kunde förebygga all cancer? Det skulle ju innebära ett inkomstbortfall på många miljarder per år!

Ja, detta var några tankar av en medicinsk amatör – varför självklart ingen behöver ta dem på allvar. Den som ev. vill veta mer om några av de olika ”naturliga” behandlingsmetoder som finns mot cancer (det finns många fler) kan gå in på följande länk: http://www.svaradoktorn.se/426070622