19. nov, 2018

Galen vetenskap?

I programmet Skavlan, den 16 november 2018 i TV 1, framträdde en genetiker och cancerforskare, Siddhartha Mukherjee, med självklar auktoritet – vilket ofta tycks vara ett signum för just genetiker.

Han förklarade, att anledningen till våra stora folksjukdomar (cancer, diabetes, schizofreni, bipolärsjukdom mm) finns i våra gener, även om han erkände att miljöfaktorer och ”slumpen” kunde ha viss betydelse. Han hänvisade också till sin egen släkt, där psykisk sjukdom förekommit i flera generationer. Men eftersom han själv föreföll tämligen psykiskt frisk – och uppgav sig vara det – så var han ju närmast ett bevis på att våra gener inte styr allt (vilket ju disciplinen epigenetik sedan länge bekräftat).

Att gener skulle vara orsak till det senaste seklets formliga explosion av cancer, diabetes, Alzheimers och andra metabola sjukdomar är också fullkomligt befängt, eftersom våra gener varit desamma i kanske 40 000 år. Gener är alltså i princip den enda orsaksfaktor vi kan utesluta! Däremot har som bekant kost och livsstil förändrats dramatiskt. Där finns lösningen!

Genetikern förklarade också med stolthet, att hans forskarteam nu lyckats förändra fyra gener permanent! Vi fick inte veta, om det var hans egna gener som förändrats, eller vems det var…

Han förklarade också, att detta med genetiska interventioner inte är så enkelt – eftersom en sjukdom nästan aldrig beror på en enda gen, utan oftast avgörs av många enskilda gener. Då borde han också kunna tänka på, att om han förändrar en enda gen, så kan detta påverka många fler egenskaper än just den sjukdom man vill förhindra!

Genmanipulation förefaller mig vara ett riskabelt sätt att ”leka Gud”… Att genomföra irreversibla förändringar i vårt genom borde varje ”etiskt råd” sätta stopp för!

Avslutningsvis fick han frågan vilka vetenskapliga framsteg han ville få uppleva under sin livstid. Ett sådant var att man skulle kunna ”bota bukspottkörtelcancer med metastaser”!

Jag hoppas han får ett långt och lyckligt liv, men jag kan informera honom om att han annars kan lägga sig ner och dö nöjd redan nu, eftersom jag själv i min omedelbara närhet sett just detta ske – och utan några genetiska manipulationer.

Det handlar om en kvinna som hade just cancer i bukspottkörteln – samt metastaser i levern och i en njure. Utan andra åtgärder än rejäla dagliga doser av D-vitamin och kolloidalt silver var hon snart cancerfri. Hon kunde till allas förvåning skrivas ut från det palliativa teamet – och hon levde cancerfri ytterligare ca fem år, då hon avled av andra orsaker. Och det var ingen tvekan om hennes diagnos, så ingen skall komma och påstå att hon var ”feldiagnostiserad” och aldrig hade någon cancer (som skolmedicinens representanter ofta gör gällande).