8. jan, 2017

Vissa sanningar är svåra att ta till sig...

Under andra världskriget var det några höga tyska dignitärer som kände till och hade sett och förstått vilka ohyggligheter som pågick i de nazistiska förintelselägren. De tog kontakt med politiker och media i övriga Europa (inkl. Sverige) för att få världen att förstå vad som skedde.

Men de blev avvisade som ”galningar”, och deras uppgifter uppfattades som ”illasinnad propaganda”. Skulle kulturlandet Tyskland, som var något av Europas centrum för musik, konst, litetratur och vetenskap, nedlåta sig till något så fullkomligt barbariskt? Nej, naturligtvis inte! Även om rapportörerna kunde ge detaljerad information om vad som pågick, så var tanken helt omöjlig. Det KUNDE bara inte vara sant! Därför fanns det inte heller anledning att närmare undersöka saken. Till situationen hör förstås också, som redan antytts, att Tyskland vid den här tiden betraktades som ett högtstående kulturland (vilket inte heller var fel), och tyska språket hade närmast samma ställning som engelskan i dag. Flertalet av doktorsavhandlingar och vetenskapliga studier publicerades i första hand på tyska.

Men vad har detta med dagens situation att göra?

Jo, i dag har vi lika svårt att tro på att de stora läkemedelsbolagen medvetet prånglar ut sina produkter, även när de vet att de har dödliga biverkningar! Lika svårt som ”normalsvensken” på 1940-talet hade att tro på uppgifter om att judar, zigenare och andra effektivt avlivades i industriell skala i Tyskland - lika svårt är det i dag att se läkemedelsbolagen som det nätverk av organiserad brottslighet det verkligen handlar om. Inte ens när höga chefer inom läkemedelsindustrin ”hoppar av” och i böcker avslöjar verksamheten i minsta detalj, får detta något genomslag. Det KAN bara inte vara så gräsligt! Men det är precis vad det är!

Möjligen är det sedan ännu svårare att inse hur våra högutbildade läkare är en del av denna verksamhet. Läkare är ju begåvade människor med en flerårig akademisk utbildning – och de räddar bevisligen liv varje dag. De kan t.o.m. byta hjärtan och andra livsviktiga organ på patienter, och kirurgerna räddar varje dag liv i samband med olyckor och komplicerade sjukdomstillstånd. Hur skulle man kunna misstro dem? Nej, just det! Och hur skulle man kunna misstänka kulturlandet Tyskland för något så vedervärdigt som industriell avlivning av miljoner människor? I dag vet vi sanningen. Det finns hundratals timmar film som avslöjar den verksamheten, och än finns också överlevande vittnen från förintelselägren. Det kommer att vara svårt att förneka vad som faktiskt ägde rum (men några försöker ändå).

I dag finns lika vattentäta bevis för de stora läkemedelsbolagens kriminella verksamhet – men sanningen är även i det fallet så gräslig att vi inte kan ta den till oss. Detta trots att dessa bolag varje år bevisligen tvingas betala miljarder i skadestånd för sitt forskningsfusk och sin oseriösa marknadsföring, något de bara betraktar som ”normala omkostnader”, eftersom deras vinster är så astronomiska. Men vi väljer ändå i hög grad att blunda – och verksamheten kan fortsätta som vanligt. Människor dör varje dag av legalt förskrivna läkemedel, vars biverkningar är i detalj kända (även om läkemedelsföretagen lägger ner miljarder på att ”frisera” forskningsresultaten för att få dem att framstå som ”ofarliga”)…

Och våra läkare är i hög grad ”indoktrinerade” från första dagen på sin utbildning. De bibringas där uppfattningen att lösningen för i stort sett alla hälsoproblem heter ”MEDICIN” (d.v.s. farmakologiska produkter) – och att t.ex. vår kost i stort sett saknar betydelse i sammanhanget! Trots att man nu i snart hundra år vetat, att cancer är extremt beroende av socker, så innehåller sjukhusmaten oerhört mycket kolhydrater (socker och stärkelse), som höjer blodsockernivån till en nivå som gynnar miljön för cancerceller. Och detta förekommer även på onkologiska kliniker, där cancerpatienter hela tiden matas med denna ”cancergödning”…

Tyvärr är ju läkemedelsindustrin med tillhörande forskning en så viktig del av samhällsekonomin (och erbjuder så många arbetstillfällen), att någon förändring i sakernas tillstånd knappast är att förvänta! Att människor dagligen plågas och dör ”i onödan” är inget som man har råd att beakta. Man tycks inte heller inse, att en dramatisk förändring t.ex. i synen på förhållandet kost-hälsa skulle kunna innebära en lika dramatisk sänkning av våra sjukvårdskostnader – och innebära ett formligt lyft för folkhälsan i stort!