13. nov, 2016

Immunförsvaret centralt för att förebygga och bota cancer?

Patienter som fått organ transplanterade (lever, njure, hjärta, lungor) får mediciner som genom att dämpa kroppens immunförsvar skall förhindra avstötning av det nya organet. Dessa mediciner (Sandimmun eller Prograf i kombination med Azatioprin, alternativt Cellcept - och dessutom kortison) tvingas de sedan äta resten av livet. Med tanke på att operationerna och det nya organet oftast varit räddningen i en akut livshotande situation, så betraktar man förstås konstant fortsatt medicinering som ett ganska litet bekymmer.

En nackdel med denna form av medicinering är dock tyvärr en avsevärt förhöjd risk för cancer. Det uppges att cancerrisken efter njur- och levertransplantationer är 1–3 % - och efter lung- och hjärttransplantation 3-9 %, eftersom den immunsänkande dosen då är högre. Vanligast är tydligen hudcancer och lymfom (cancer i lymfsystemet).

Av ovanstående borde man naturligtvis inse, att immunförsvaret har en avgörande betydelse för uppkomsten av cancer. I själva verket är det sannolikt så, att ett optimalt fungerande immunförsvar effektivt tar hand om både sjukdomsalstrande mikrober (t.ex. bakterier och virus) och cancerceller. Men skolmedicinens representanter tycks vägra att tänka i de banorna. Att t.ex. påstå att en näringsriktig och komplett kost, som ger kroppen (inkl. immunförsvaret) allt som behövs för en optimal funktion tycks vara som att svära i kyrkan. Man verkar anse, att cancer är en så förfärlig sjukdom att det endast är ”förfärliga behandlingar” som hjälper (kirurgiskt ingrepp, strålning eller cellgifter – varav de två senare var och en för sig är cancerframkallande). Kost eller kända läkeörter är alldeles för enkla metoder mot cancer. Det FÅR bara inte vara så enkelt! Det skulle ju innebära, att de tusentals miljarder som varje år satsas på cancerforskning åtminstone delvis kunde vara bortkastade. Och några läkemedelsbolag, som har sin huvudsakliga inkomst från traditionell cancerbehandling kunde bli konkursmässiga.

När det gäller cancerrisken (1-9 %) så verkar den närmast anmärkningsvärt låg – eftersom den väl för de flesta av oss ”icke transplanterade” torde vara betydligt högre än så – om man ser till hela vår livstid…

Men det som är anmärkningsvärt är förstås det till synes direkta sambandet mellan cancer och immunförsvarets nedtryckande. Och allra tydligast blir detta samband kanske, när man får veta, att de former av lymfom, som uppstår i detta sammanhang, spontant kan gå tillbaka, om man minskar doseringen av den immundämpande medicinen – utan någon annan behandling!

Att man efter sådan kunskap inte inser att immunförsvaret är centralt, när det gäller förebyggande och behandling av cancer är för mig helt obegripligt!

Mer än en antydan i den riktningen är förstås också GcMAF (Gc protein-derived macropage activating factor) som sägs sätta sådan fart på våra makrofager att de kan bota nästan alla sjukdomar genom att bokstavligen ”äta upp” deras fysiska orsaker – vilket förstås har givit alla medicintillverkare skrämselhicka, och möjligen fått dem att agera på ett sätt man inte trodde var tänkbart i ett civiliserat samhälle…