7. okt, 2016

Tankar om ett populärt TV-program

I det omåttligt populära underhållningsprogrammet ”Fråga doktorn” har man en skicklig programledare som med hjälp av sin bisittare, läkaren Gunilla Hasselgren, och inbjudna gäster besvarar tittarnas frågor om olika medicinska problem. Det handlar då både om mindre besvär och om sjukdomar av mer allvarlig karaktär. Det som ständigt slår en är att nästan alla frågor borde ha kunnat besvaras av den läkare frågeställarna haft kontakt med – för nästan alla har behandlats eller behandlas av en läkare! Något måste vara allvarligt fel i kontakten läkare – patient! Ingen skulle naturligtvis behöva gå ifrån sin ordinarie läkare med obesvarade frågor och tvingas skriva till ”Fråga doktorn” för att få svar på dem. Läkarna har uppenbarligen en del att lära sig!

Men det som upprör mig mest är det faktum att man i detta program sorgfälligt tycks undvika ämnet kost! Det torde knappast vara någon tvekan om att kost och livsstil är de allra viktigaste faktorerna, när det gäller vår hälsa. Och detta kanske i synnerhet beträffande våra allvarliga folksjukdomar – som cancer, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, Alzheimer mm. Men i de fall t.ex. diabetes har kommit upp, så har man närmast skrattat bort vittnesmål om hur en kostomläggning dramatiskt förbättrat livet för diabetiker.

Någon gång har man hört en liten antydan om att fett kanske inte är så farligt som man tidigare trott, men inte mer än så. Om programmet verkligen ville vara en positiv faktor för folkhälsan, så skulle man t.ex. direkt förklara, att myten om det mättade fettets farlighet är helt fel från början till slut. Man kunde också ge beskedet att medicinering med statiner mot högt kolesterolvärde kanske är de senaste hundra årens största medicinska bedrägeri! Men antingen är man genuint okunniga om elementära medicinska fakta, eller så är man rädd för att provocera det medicinska etablissemanget.

Om man verkligen ville påverka hälsoläget i Sverige – vilket man ju med sina tittarsiffror och TV-mediets genomslagskraft borde ha goda möjligheter att göra – så skulle man självklart inte ta sådana hänsyn, utan förbehållslöst sprida sanningen om hur vi kan hålla oss friska – eller bli friska, om vi redan blivit sjuka.