25. sep, 2016

Vetenskapliga paradoxer

Det finns i dag två felaktiga hypoteser, vilka båda upphöjts till axiom och således inte längre behöver bevisas. Dessa är hypotesen om det mättade fettets skadlighet för hälsan och myten om att ett högt kolesterolvärde skulle förorsaka hälsopro­blem. Båda dessa myter förorsakar i dag i Västvärlden försämringar i folkhälsan av närmast apokalyptiska dimensioner. Trots att båda myterna är fyllda av motsägel­ser och gång på gång övertygande motbevisas av välkontrollerad forskning, så blir de seriösa forskare som påtalar detta fortfarande närmast förhånade och utstötta ur forskarsamhället, och deras röster har svårt att göra sig hörda.

Våra nordiska samer, Grönlands inuiter, liksom Massajerna och Samburufolket i Afrika, har samtliga under tusentals år levt på nästan enbart animalisk föda med stora mängder mättat fett i sin kost. Trots det har sjukdomar som hjärtinfarkt, diabetes och cancer prak­tiskt taget varit okända hos dem - tills även dessa folk i modern tid delvis börjat anpassa sig till vårt sätt att leva och övertagit våra kostva­nor med en stor andel kolhydrater i födan. Då har dessa grupper också fått våra "välfärdssjukdomar".

Samtliga nämnda folk är tämligen väl utforskade av antropologer och andra, så det torde inte finnas några tveksamheter, vare sig när det gäller deras kostvanor eller frånvaron av nämnda sjukdomar, när de levde sitt traditionella, nomadise­rande liv. Ingen tror jag heller skulle våga påstå, att t.ex. våra samer i hemlighet skulle ha haft några grönsaks- eller fruktodlingar, som gjorde att de ändå fick i sig kolhydrater och fibrer i den mängd som rekommenderas av Livsmedelsverket. De levde tidigare helt enkelt huvudsakligen på renkött och fisk – med ett ganska blygsamt tillskott av naturliga vegetabilier.

Trots att nämnda folkslag alltså är väl kända och utforskade och förhållandet mellan deras kost och deras hälsotillstånd alldeles uppenbart strider mot den hypotes om det mättade fettets skadlighet som det etablerade medicinska etablis­semanget hävdar, så tycks man för­bigå detta med tystnad.

De här enkla och lätt kontrollerbara exemplen visar tydligt att både hypotesen om det mättade fettets farlighet och hypotesen om att mättat fett höjer kolesterol­värdet är felak­tiga. När t.ex. professor George Mann från Vanderbilt-universitetet i Nashville i början av 1960-talet undersökte Massajerna, kunde han till sin förvå­ning konstatera, att dessa, trots sin ensidiga diet på kött och fet mjölk, hade de dittills lägsta uppmätta kolesterolvärdena! Men ingen (nästan) tycks ens göra sig besväret att försöka förklara detta förhållande.

Om en hypotes är korrekt, så tillåter den inga undantag eller "paradoxer". Till och med Livsmedelsverket har på sin egen hemsida exempel på ett antal forsk­ningsrapporter som motsäger hypotesen om det mättade fettets skadlighet. Varför skulle det finnas en enda sådan rapport, om hypotesen nu stämde? Inte ens den mest fanatiske anhängare av hypoteserna om fett och kolesterol kan påstå annat än att forskningsresultaten i visa delar är mycket motsägelsefulla. Ändå håller man nästan desperat fast vid sin uppfattning.

Tänk om någon gjorde sig besväret att alldeles förutsättningslöst undersöka vilken effekt mättat fett faktiskt har på vår hälsa, om man ett ögonblick kunde befria sig från det eta­blerade "axiomet" om dess farlighet. Då skulle man kanske till sin förvåning upptäcka, att motsä­gelserna och paradoxerna i forskningsresultaten som genom ett trollslag försvinner! Och med all önskvärd tydlighet skulle sanningen framträda: Naturligt, mättat fett är ett i det närmaste idealiskt "bränsle" för våra mänskliga motorer!

Detsamma gäller detta med kolesterolet. Allt tyder på att ett högt kolesterol­värde i blodet är en sorts "markör" för någon form av obalans i kroppen, på samma sätt som t.ex. en ansamling av vita blodkroppar indikerar en infektion. Man vet t.ex. att stress kan höja kolesterolvärdet med upp till 50 % på kort tid. Många inser också (och forskning bekräf­tar detta) att stress direkt kan utlösa en hjärtinfarkt. Ändå har man obegripligt nog fått för sig, att just kolesterolvärdet skulle vara den mellanliggande variabel som ger hjärtinfarkt. Det beror sannolikt helt enkelt på att man upptäckte att kolesterolhalten gick att mäta, så att man kunde få numeriska värden (och framställa statistik). Själva begreppet stress är ju mycket subjektivt och låter sig inte lika lätt kvantifieras och mätas.

Så vitt jag har förstått, så gav de första kolesterolsänkande medicinerna ingen effekt alls t.ex. på risken för hjärtinfarkt. Men när man av ett ödets makabra nyck hittade statinerna, så kunde dessa i någon mån påverka risken för hjärtbesvär (för en mycket begränsad grupp av befolkningen), och eftersom kolesterolhalten sam­tidigt sänktes, så tyckte man sig då ha fått en bekräftelse på att det var just den höga kolesterolhalten som förorsakade hjärtinfarkt.

Att hela forskarvärlden (förutom några modiga sanningssägare) tycks ha accepte­rat denna hypotes och nu bidrar till att en stor del av den rika världen (till astronomiska kostnader) är på väg att förgiftas av statiner, är århundradets skan­dal! Trots att gedigen forskning entydigt tycks visa att det inte kan finnas ett OR­SAKSSAMBAND mellan högt koleste­rolvärde och t.ex. hjärtinfarkt, så har också denna myt cementerats till ett axiom. Numera kan man alltså i ansedda medicinska tidskrifter läsa om hur olika preparat visat sig fram­gångsrika - inte för att de för­bättrat människors hälsa, utan för att de sänkt kolesterolvär­det (och därmed bevisligen bl.a. ökat risken för cancer, mottagligheten för infektioner, benägenhet för depression, aggressivitet och självmord).

Det anmärkningsvärda är också, att t.ex. fiskolja (med Omega-3) är betydligt effektivare, när det gäller att minska risken för hjärtinfarkt - och ofantligt mycket billigare, samt i stort sett utan biverkningar. Och sannolikt skulle helt enkelt en tillräcklig mängd naturligt fett i vår ordi­narie kost ha precis samma verkan (men detta motarbetas av Livsmedels­verkets nationella riktlinjer om kost)!

Den som påtalar dessa ovedersägliga fakta riskerar tydligen att bli odugligförkla­rad som forskare, och ingen bryr sig ens om att motbevisa de här påståendena. Jag skulle väldigt gärna vilja ha en förkla­ring på de angivna paradoxerna. Åtminstone borde väl en debatt i ämnet vara klargö­rande. Men ni som hävdar den förhärskande uppfattningen beträffande fett och koleste­rol, varför går ni inte i svaromål? Vad är ni rädda för? I stället för att komma med motar­gument tycks ni förskansa er bakom en mur av överlägsen tystnad, som allt effektivare hindrar er från att se verkligheten.

De små ansatser till motargument som finns, brukar bestå av påståenden som "det råder konsen­sus i frågan" (vilket är en uppenbar lögn), eller en hänvisning till långa lis­tor av forskningsrapporter, som i de fall de är kontrollerbara vid en när­mare granskning faller ihop som korthus.

Tills jag får en övertygande förklaring på alla motsägelser och paradoxer i era hypoteser kommer jag att fortsätta med försöken att påtala dessa - även om det naturligtvis är en myggas kamp mot en hord elefanter - som dessutom har ett närmast obegränsat stöd från läkemedelsindustrin och tillverkare av hälsovådliga "light-produkter"!