12. jul, 2016

Apropå debatten om sockerskatt

Ett lågvattenmärke – igen…

I dagens DN (12/7 -16) förklarar ledarskribenten Susanne Nyström glatt – apropå debatten om sockerskatt – den geniala lösningen mot övervikt: ”Ät mindre!” Därmed demonstrerar hon sin absoluta okunnighet både om den faktiska situationen beträffande den exploderande fetma-epidemin i världen och om fetmans orsaker. Hennes råd är ungefär lika adekvat som att säga till fattiga människor: ”Använd mindre pengar!”. När så inflytelserika opinionsbildare som ledarskribenter på våra största tidningar uppträder på detta sätt, så är det lätt att tappa tron på att vi någonsin skall komma tillrätta med våra stora hälsoproblem. Att både läkare och dietister verkar vara lika okunniga gör förstås situationen än värre.

För en tid sedan beskyllde Per Aronsson i Liberala studenters riksstyrelse Göran Greider för att vilja ”stjäla godiset från barnen”, när denne argumenterade för sockerskatt, och det var väl bara vad man kunde förvänta sig från det hållet. Men när man i rikspressen fortsätter på ungefär samma linje, då går det för långt! Just att ”ta godis från barnen” är väl bland det mest moraliskt förkastliga någon kan företa sig. Därför är förstås den metaforen synnerligen effektiv, när det gäller att smutskasta någon. På ren svenska skulle man vilja säga, att denna form av retorik är ”för jävlig”. Det är skamligt – och tyder förstås på djupaste okunnighet om den faktiska verkligheten!

Ingen bör ha undgått att fetma, diabetes och cancer de senaste åren ökat DRAMATISKT i vårt land (och i stora delar av världen). Och kurvorna är närmast parallella med kurvorna för den ökade sockerkonsumtionen. Sambandet verkar klart. Sannolikt förorsakar sockret fler dödsfall än tobak och alkohol tillsammans i vårt land. Men för vissa är den individuella friheten att välja helig – i alla sammanhang. Kanske bör man ändå kräva en viss konsekvens i galenskapen. Skadorna av alkohol och tobak har vi delvis lyckats reducera genom att minska tillgängligheten, ha åldersgränser för inköp – och inte minst genom kraftiga skatter, samt information om skaderiskerna. ”Godis” däremot exponeras på varuhusens bästa ställen, ingen åldergräns och möjligheter att köpa obegränsade mängder när som helst. Och informationen om riskerna är närmast obefintlig. Den som motsätter sig sockerskatt borde väl också anse, att vi skall ta bort begränsningarna för inköp av alkohol och tobak. Kanske skall vi på samma sätt som med godis ha hela väggar med lådor fyllda av olika sorters vin och sprit och cigarretter. Kanske t.o.m. någon särskild liten låda med kokain, amfetamin o.s.v. – och helst öppet dygnet runt, så att vi alla, när som helst, kan ”bestämma själva” när vi vill köpa dessa produkter.

Men det viktigaste i detta sammanhang är inte vårt ”godis”, utan allt socker som finns i läskedrycker, frukostflingor och nästan allt i matväg vi köper i affären. Eftersom socker är ett superbilligt ”utfyllnadsmaterial” för livsmedelstillverkarna, så används det flitigt. Dessutom har det senaste halvseklets fettskräck gjort att man tagit bort fett i många produkter – och det enda sättet att få det hela ätligt är då att tillsätta socker. Utbytet av fett mot socker (i olika former) torde vara den huvudsakliga anledningen till den världsomfattande explosionen av fetma och diabetes. Eftersom socker också för många är minst lika beroendeframkallande som t.ex. nikotin, så är det förstås ett effektivt sätt att skapa en bestående kundkrets!

Att man sedan 1920-talet känt till att socker erbjuder den optimala miljön för cancerceller (vilket ju också avspeglar sig i ovan nämnda statistik) gör inte det här påhoppet på Göran Greider mindre anmärkningsvärt. Jag har inte alltid hållit med honom i hans framförda åsikter, men här är han helt rätt ute!

Mer om övervikt här: http://www.svaradoktorn.se/425408043