26. jun, 2016

Det fantastiska D-vitaminet

Den som möjligen är tveksam till mina rekommendationer av D-vitamin mot cancer (som jag själv använder) kan läsa om den senaste forskningen, som den redovisas av "Illustrerad Vetenskap" här: http://illvet.se/manniskan/halsa/vitamin-d-ar-nyckeln-till-kroppens-forsvar

 Den som vill slippa bläddrande och reklam kan ta del av texten här (utan de viktiga illustrationerna):

Vitamin D är nyckeln till kroppens försvar

En rad upptäckter visar nu att D-vitamin är avgörande för hälsan. Cancer, diabetes, MS, depression och barnlöshet kan uppkomma som en följd av brist på D-vitamin. Nyligen har forskare upptäckt att ­immunförsvaret inte kan aktiveras utan D-vitamin. Därmed har vitaminet tre centrala funktioner: reglering av immunförsvaret, reglering av cellväxten och reglering av hormonbalanser.

Solen kan skapa det, och fet fisk har det i sig, men vi får i oss alldeles, alldeles för lite. D-vitamin är en bristvara för de flesta människor på norra halvklotet. Över hälften av den brittiska och amerikanska befolkningen har för låga nivåer av D-vitamin, och mer än tio procent lider av uttalad D-vitaminbrist. I Sverige har en majoritet av befolkningen för låg nivå av D-vitamin, i varje fall under vinterhalvåret. Det är inte bra, för forskarna har efterhand funnit tungt vägande bevis för ett samband mellan D-vitaminbrist och risk för många sjukdomar och sjukdomstillstånd.

De senaste åren har en lång rad studier fått forskarna att spärra upp ögonen. D-vitamin har visat sig ge ett väsentligt skydd mot allt från cancer till infertilitet och psykisk sjukdom. Nyligen fick forskare vid Köpenhamns universitet helt avgörande insikter i hur vitaminet kan skydda oss mot sjukdom. Forskarna, med professor Carsten Geisler i spetsen, påvisade i en uppmärksammad undersökning att D-vitamin är essentiellt för immunförsvarets fronttrupp, T-cellerna.

Gen måste slås på med vitamin

Under lugna förhållanden simmar cellerna runt i blodet i ett passivt tillstånd av dvala, men så snart en inaktiv T-cell upptäcker en främmande kropp, fäller den ut en signalantenn för att bli aktiverad. Forskarna fann att en av de första antenner som T-cellen öppnar är en D-vitaminreceptor som binder D-vitaminet för att därmed slå på en viss gen, som väcker T-cellerna. Finns inte D-vitaminet i blodet, kommer T-cellen aldrig i gång.

”Det var en nyhet för oss att den gen som väcker T-cellerna ur deras dvala slås på, enbart när D-vitaminet är närvarande i vissa mängder”, berättar Geisler.

D-vitaminet fungerar alltså som ett slags batteri för T-cellerna och är en förutsättning för att de skall kunna mobilisera ett angrepp. Denna nya insikt fogar ännu en pusselbit till bilden av hur D-vitaminet verkar i vår kropp. Vitaminet bidrar också till att dämpa immunförsvaret, så att det inte löper amok, vilket kan leda till autoimmuna sjukdomar. De senaste åren har visat att vitaminet också kan hjälpa till att skydda mot både typ 1- och typ 2-diabetes, cancer, MS och psykiska sjukdomar som schizofreni och depression.

Det verkar inte finnas någon ände på D-vitaminets positiva egenskaper, men om det nu närmast är en mirakelmolekyl, som är involverad i så många allsidiga och livsviktiga funktioner, varför går då minst hälften av oss runt med för lite D-vitamin i blodet? Forskarna menar att den märkbara ökningen i D-vitaminbrist under de senaste åren delvis kan hänga ihop med de många varningarna för solstrålningen. För mycket sol kan orsaka hudcancer, men samtidigt tyder alltså mycket paradoxalt nog på att vi får för lite sol.

Solen är den bästa källan till D-vitamin

D-vitaminbrist är dock ett problem framför allt på vintern, för solljus är den suveränt största källan till D-vitamin. På sommaren räcker 20 minuters vistelse i solen varje dag för att ladda D-vitamindepåerna helt, och det motsvarar en dos på 250 mikrogram. För att uppnå samma mängd från andra källor än solen skulle man varje dag behöva få i sig ett kilo lax, 50 glas mjölk eller 50 multivitamintabletter – det är 50 gånger mer än den dagliga dos på fem mikrogram som många myndigheter rekommenderar att man äter.

Kan man då få för mycket D-vitamin? Några undersökningar har visat att det för en frisk person krävs dagliga intag på över 1000 mikrogram, innan det vållar kräkningar, huvudvärk eller hjärtproblem, men det behövs fler undersökningar som kan kartlägga möjliga biverkningar vid längre tids intag, och därför är myndigheterna försiktiga med sina rekommendationer. De många bevisen för D-vitaminets gynnsamma effekter har dock fått flera forskare att kräva en högre rekommenderad dos av vitaminet som kosttillskott. Carsten Geisler menar att man bör vara uppmärksam på befolkningens generella brist på D-vitamin.

”Vi vet ännu inte vad den optimala koncentrationen av D-vitamin i blodet är – alltså vilken mängd som behövs för att skydda oss maximalt mot infektioner och sjukdomar, men även friska per­soner kan ha nytta av ett förebyggande D-vitamintillskott”, säger han.

D-vitaminbrist ökar risken för autoimmuna sjukdomar som MS och reumatoid artrit.

Immunförsvaret är både vår vän och vår fiende. Verkar det för svagt eller för långsamt, blir vi sjuka av infektioner. Verkar det däremot för kraftigt och oprecist, kan det skada vår kropp, och vi kan utveckla allergi och autoimmuna sjukdomar. Man vet att D-vitamin har flera funktioner, som både stimulerar och hämmar immuncellernas aktivitet.

Bland annat stimulerar D-vitamin makrofager att bilda viktiga enzymer som dödar bakterier och aktiverar immunförsvarets T- och B-celler, när främmande kroppar skall övermannas. Vitaminet slår också på och av gener, som bestämmer om immunceller utvecklar angreppsfunktioner, om de utsöndrar vissa inflammations­molekyler och om de aktiverar andra celler.

Vitaminet ser alltså till att immunreaktioner effektivt kan oskadliggöra främmande kroppar, men omvänt förhindrar det också att immunförsvaret blint angriper kroppen. Man har hittat samband mellan D-vitaminbrist och större risk för sjukdomar som uppstår, när immunförsvaret angriper antingen nervceller (MS), insulinproducerande celler (typ 1-diabetes), led- och broskceller (reumatoid artrit), hudceller (barneksem och psoriasis) eller tarmceller (tarminflammationer).

D-vitamin har alltså en vital roll som regulator av immunförsvaret, och hos personer med låga nivåer av D-vitamin ses en större förekomst av både autoimmuna sjukdomar och av virusinfektioner, till exempel förkylningar och influensa, som immunförsvaret skall bekämpa.

Alla de viktiga cancersjukdomarna kan hänga ihop med D-vitaminbrist.

D-vitamin visar sig ha stort inflytande på cellväxt och cellförändringar, vilket gör det till ett värdefullt vapen mot cancer. Det har väckt forskarnas intresse, så att det under de senaste årtiondena har kommit en våg av övertygande undersökningar av sambandet mellan låg D-vitaminnivå och ökad risk för hela 17 olika cancersjukdomar, däribland bröst-, tarm-, njur-, prostata- och lungcancer. Samtidigt visar flera undersökningar att ett dagligt tillskott av D-vitamin på 25 mikrogram kan minska risken för lung-, bröst-, bukspottkörtel- och tjocktarmscancer med 40–75 procent.

D-vitamin stimulerar minst tre gener

Cancer beror på okontrollerad celldelning i kroppen, och D-vitaminet gör dagligen sitt bästa för att döda en massa av våra egna celler. Vitaminet stimulerar minst tre gener, som på olika tidpunkter kan stoppa celler i deras utveckling och se till att de begår programmerat självmord – antingen om de har blivit stressade, för gamla, infekterade av virus eller utsatta för DNA-skador. Hämning av cellväxt är dessutom en livsnödvändighet överallt i kroppen – både för att organen skall utvecklas korrekt i fostret, för att immunceller skall stoppa sin aggressivitet, för att ben och muskler skall bilda rätt strukturer och för att matsmältning och ämnesomsättning skall fungera optimalt. Ett underskott av D-vitamin kan störa dessa essentiella funktioner.

Vitaminet styr också cellväxt i huden. Psoriasis och barneksem är kroniska sjukdomar, som uppstår när hudceller utvecklas felaktigt. Det kan skapa lokal inflammation, men D-vitamin kan dämpa denna och återskapa cellstrukturen. Vitaminet används därför också i behandlingen av psoriasis.

Hormonbalansen påverkar allt i kroppen och är beroende av D-vitamin. Kanske avgör vitaminet till och med om vi kan få barn.

D-vitaminet säkrar balansen mellan våra hormonnivåer. För lite D-vitamin höjer nivån av vissa hormoner och sänker nivån av andra, och båda delar kan leda till sjukdom. Nya studier pekar dock på att vitaminet också har betydelse för om vi överhuvudtaget kan få barn.

Under 2008 visade två oberoende forskarlag från USA och Australien ett övertygande samband mellan brist på D-vitamin och kvinnors fruktsamhet respektive mäns spermakvalitet. I den ena studien hade över 90 procent av kvinnorna med ägglossningsproblem en låg D-vitaminnivå, och i den andra studien led 33 procent av männen med fertilitetsproblem av en uttalad D-vitaminbrist.

Man vet dock inte exakt vilka mekanismer som ligger bakom, men vissa faktorer tyder på att vitaminet är involverat i mognaden och utvecklingen av könscellerna. Många forskare fruktar nu att den utbredda bristen på D-vitamin kan vara en orsak till den stigande barnlösheten. Därför kan användning av D-vitamintillskott som behandling och förebyggande av barnlöshet vara ett bra och mindre riskfyllt alternativ till de gängse fertilitetsstimulerande metoderna.

D-vitamin påverkar hjärnans funktioner

Det är allmänt känt att D-vitamin är nödvändigt för upptaget av kalcium och därmed för att man inte skall drabbas av benskörhet eller engelska sjukan (rakit) med felaktig benutveckling som följd, men det har också visats att D-vitaminet inverkar på hjärnans funktioner. Vitaminet stimulerar växten av nervceller och bildningen av neurotransmittorer, vilket kan förklara sambandet mellan D-vitaminbrist och risken för utveckling av schizofreni. Vitaminet tros även ha en antidepressiv effekt genom att hämma inflammatoriska reaktioner och reglera kalciumbalansen i nervsystemet.

Nyligen visade två europeiska studier dessutom ett tydligt samband mellan D-vitaminbrist och försämrad inlärningsförmåga, som kan vara ett tidigt tecken på demens, till exempel Alzheimer. Ju lägre försökspersonernas D-vitaminnivå var, desto sämre resultat fick de i ett mentalt test. Personerna med den högsta D-vitaminnivån fick dubbelt så bra resultat som de med den lägsta nivån.