Fortlöpande information om ny forskning och annat

7. aug, 2020

Följande är ett försök att tolka det viktigaste av Dr Joseph Mercolas inlägg på sin blogg den 5 augusti. Länk till inslaget kommer sist i texten.

När coronapandemin under de senaste månaderna på många håll förhindrat kontakt med sjuk- och hälsovård har också vaccination av blivande mödrar och små barn minskat drastiskt. Dels har vårdens resurser inte räckt till, och dels har blivande och nyblivna föräldrar dragit sig för att besöka vården av fruktan för att bli smittade, och dessutom har ju ”lock down” proklamerats. Man har alltså försökt få människor att stanna hemma så mycket som möjligt. Följderna beträffande minskat antal vaccinationer tycks vara särskilt märkbara i USA, där vaccinationsprogrammet föreskriver 26 vaccindoser till alla barn, innan de fyllt ett år!

Sedan tidigare finns det också tydlig statistik som antyder, att gravida kvinnor som vaccineras löper betydligt större risk att föda barn för tidigt - med alla de komplikationer detta innebär.

I USA har under coronapandemin antalet dödsfall bland barn märkligt nog minskat från ”normala” ca 700 till 500 i veckan. Större delen av nedgången handlar om ”spädbarnsdöd”. Läkare och forskare misstänker att minskat antal dödsfall i ”SIDS” (Sudden infant death syndrome - plötslig spädbarnsdöd) kan bero på minskat antal vaccinationer av små barn.

Intressant i det sammanhanget är också, att just denna diagnos första gången användes 1969. Företeelsen var fram till 1950-talet närmast okänd, men sedan USA på 1960-talet började med sitt omfattande vaccinationsprogram för små och nyfödda barn, så började fenomenet uppträda allt mer frekvent. Det blev så vanligt att man just skapade begreppet SIDS.

Enligt ”the National Institute of Child Health and Human Development” är SIDS den vanligaste orsaken till död hos barn mellan 1 och 12 månader.

Man har också konstaterat, att antalet för tidigt födda (före graviditetsvecka 37) under den här tiden minskat med 90 % i Danmark, med 73 % i Irland och nära 50 % i Canada. Neonatalspecialisten Dr Roy Philip vid universitetssjukhuset i Limerick, Irland, förklarar att han under hela sin karriär aldrig upplevt något liknande. Utan strikt vetenskapliga ”bevis” finns det anledning förmoda att detta också kan ha att göra med de av coronapandemin påkallade bestämmelserna om karantän och ”social distansering” (och ”lock down”), vilka medfört mindre kontakt med vården och färre vaccinationer. Man vet också t.ex. att i Kalifornien minskade barnvaccinationerna med 40 % under veckorna efter att ”lock down-besluten” trädde i kraft.

Intressant här är förstås, att man sedan länge också känner till, att för tidigt födda barn (särskilt före vecka 32) löper mycket högre risk än andra barn att drabbas av hörsel- och synproblem, CP (cerebral pares) och tidig död.

Nu spekulerar man förstås om olika alternativa orsaker till de här statistiska förändringarna. Några antyder att blivande mödrar skulle ha haft det lugnare hemma och varit utsatta för mindre stress, när de fått (tvingats) stanna hemma. De sägs ha kunnat sova mer, haft mer stöd från familjen, drabbats av färre infektioner mm. Men man kan verkligen undra, om stressen under coronapandemin generellt MINSKAT, även om kvinnorna kunnat stanna i ”hemmets lugna vrå”! Den dramatiskt ökade frekvensen av självmord, kvinno- och barnmisshandel under pandemin tyder förstås snarare på motsatsen - en ökad stressnivå hos alla – kanske framför allt hos gravida kvinnor

Något som är minst sagt intressant i dessa sammanhang är det som inträffade i Japan, där 37 spädbarn under åren 1970 – 1974 avled efter DPT-vaccination (mot difteri, stelkramp och kikhosta). Ett stort antal läkare som upprördes av detta bojkottade vaccinet, och denna bojkott spred sig sedan över hela Japan. Den japanska regeringen påbjöd sedan att minimiåldern för vaccination skulle vara 2 år. Tidigare hade man följt den amerikanska modellen – med vaccinationer vid 2, 4, 6 och 12 månaders ålder. Efter den här förändringen – inga vaccinationer före 2 års ålder – har plötslig spädbarnsdöd närmast försvunnit i Japan. Under de följande åren blev Japan känt som landet med den absolut lägsta andelen spädbarnsdödlighet.

USA har däremot en av världens högsta förekomst av spädbarnsdödlighet – och den högsta vaccinationsgraden! Kanske inte så långsökt att se ett samband?

Slutligen länken till Dr Mercolas artikel:

https://articles.mercola.com/sites/articles/archive/2020/08/05/premature-births-sids-striking-decline-during-covid.aspx?cid_source=dnl&cid_medium=email&cid_content=art1HL&cid=20200805Z2&mid=DM614257&rid=932779315

 

31. jul, 2020

Jag är inte läkare eller sakkunnig inom ämnet kemi, och följande metafor kan möjligen locka fram ett överlägset (eller medlidsamt) leende hos en fackman. I bästa fall kan det kanske väcka någon alldeles ny tanke… Att förvänta mig någon seriös kommentar från läkare eller andra med kompetens på området är förstås alldeles för mycket begärt.

Metaforer är också trubbiga instrument, som kräver viss fantasi och kreativ begåvning för att uppfattas. De kan också övertolkas och ge upphov till missförstånd. Varning alltså!

Det finns en hel del märkligheter, paradoxer och motsägelser i den medicinska vetenskapen. En av de mest obegripliga (och skadliga) är myten om det mättade fettets farlighet.

Att ett fett är ”mättat” kan faktiskt sägas betyda, att det just består av ”mätta” molekyler, som inte hungrar efter elektroner – att ämnet är kemiskt stabilt och inte reaktivt, inte strävar efter att reagera med andra ämnen. Omättade och fleromättade fetter däremot är just reaktiva och har en förmåga att stjäla elektroner från andra molekyler – eller låta sig bestjälas av sådana. I båda fallen är resultatet ”fria radikaler”, som förorsakar s.k. oxidativ stress, vilket man vet är orsak till många allvarliga hälsoproblem.

Elektroner tycks precis som vi människor trivas bäst i par, och atomer och molekyler som har ”ensamma” elektroner i sitt yttersta ”elektronskal” (valensskalet) blir s.a.s. instabila, medan de som har valensskal med stabila ”äktenskap” (eller samboförhållanden) av elektronpar blir långlivade och stabila.

När t.ex. ”prästerna” i Livsmedelsverkets kyrka sedan länge envist hävdar att man skall undvika mättade fetter och i stället använda en kost med mycket omättade och fleromättade fetter, så är det enligt min mening hälsomässigt rent kontraproduktivt. Det skulle kunna sägas motsvara situationen att prästerna och biskoparna i Svenska Kyrkan propagerade mot äktenskap och fasta förhållanden och i stället rekommenderade ”lösa förbindelser”.

Jag tror inte sådana präster skulle bli kvar länge i sina kyrkliga ämbeten. Men i den ”skolmedicinska kyrkan” tycks det gå bra – hur mycket än vetenskapen kan visa hur skadlig denna kemiska lösaktighet är för människors hälsa – och fört samhället i stort.

Tyvärr bildas fria radikaler i kroppen också vid de vanliga metabola processerna (ämnesomsättningen, där vår föda ”förbränns” och ger energi) – men under normala förutsättningar kan antioxidanter ta hand om dem och få de ensamma elektronerna att sluta jaga tillfälliga förbindelser. Därför är t.ex. tillräckliga nivåer i kroppen av antioxidanten C-vitamin absolut nödvändiga för hälsans bibehållande. Och tyvärr är människan ett av mycket få däggdjur som inte själv kan syntetisera detta vitamin utan är helt beroende av att få i sig C-vitamin via födan (eller tillskott).

Detta tycks man inom läkarvetenskapen vara okunniga om – eller bara negligera. Det får svåra följder bl.a. för vårt immunförsvar, vilket har blivit särskilt uppenbart i samband med den nu aktuella coronapandemin. Skolmedicinen tycks mestadels fnysa föraktfullt åt något så enkelt (och billigt) som C-vitamin. Och i stället för att uppmuntra till ökat intag av vitaminet, så försöker man närmast skrämma oss och sprida myter om riskerna med ”överdosering”! Man vet faktiskt inte om man skall skratta eller gråta. Snarast gråta förstås, eftersom detta har mycket tragiska följder för enskilda människor – och för samhället generellt.

 

 

29. jul, 2020

De flesta myndigheter, organisationer och läkare tycks slaviskt följa läkemedelsindustrins rekommendationer – och godtroget acceptera livsmedelsindustrins vilseledande reklam. Detsamma gäller också våra mest inflytelserika media.

Men det finns både i Sverige och på andra håll både enskilda läkare, grupper och alternativa media, som har modet att gå mot strömmen och redovisa oberoende forskning som ofta visar att skolmedicinen är mer ägnad att gynna industrin är den enskilda människan/patienten.

I Sverige har läkare som Annika Dahlqvist, Erik Enby, Uffe Ravnskov, Ralf Sundberg, Yngve Gustafson och några andra vågat stå upp för sina vetenskapligt välgrundade åsikter – som strider mot ”etablissemangets”. Samhället (och media) har tackat genom att karaktärsmörda dem – beskrivit dem som farliga ”kvacksalvare” och i flera fall sett till att de blivit av med sin läkarlegitimation.

I USA har en grupp engagerade läkare, som kallar sig ”Front Line Doctors” gått ut offentligt och försöker nu avslöja de otroliga former av desinformation och bedrägeri som hela tiden sker på det medicinska området. Dessa läkare är oerhört välmeriterade och har mångåriga erfarenheter både av forskning och kliniskt arbete som läkare – varför det finns all anledning att ta dem på största allvar.

Det här har förstås ställts på sin spets den senaste tiden, då vi drabbats av vad som kallas ”Coronapandemin”. Denna har satt skräck i en stor del av väldens samhällen, och i Sverige har dödstalen i Covid-19 dagligen rapporterats i media som om det gällde någon form av pågående världsmästerskap, där det förstås gäller att minimera dödstalen och visa sitt eget lands överlägsna strategi för att bekämpa pandemin.

Hela tiden har man hört myndigheter och media upprepa: ”Det finns inget effektivt botemedel mot Covid-19. Enda möjligheten är att så långt möjligt undvika smittspridning – i väntan på ett vaccin”. Detta är antagligen en av de mest horribla (och dödliga) lögner som spridits på det medicinska området någonsin – fullt i klass med demoniseringen av mättat fett och kolloidalt silver, eller den sanslösa reklamen för (och förskrivningen av) statinpreparat för att sänka kolesterolvärdet.

Man tycks också i vårt land föraktfullt avvisa alla metoder som på andra håll visat sig effektiva mot sjukdomen. Och alla sedan länge kända metoder att effektivisera vårt immunförsvar (t.ex. med rejäla doser C- och D-vitamin, zink och magnesium) har på samma sätt beskrivits som löjliga ”huskurer” utan någon verkan. Man har i stället försökt skrämma oss för ”överdosering” av dessa ämnen!

När det gäller smitta finns det anledning påpeka, att det inte i hela världen finns ett enda exempel på att barn smittat föräldrar eller lärare. Barn drabbas väldigt lindrigt av coronaviruset - och visar ofta inte några symtom alls - och som sagt, de sprider inte smittan!

Följande är ett försök till sammanfattning av delar av vad ”Front Line Doctors” framför. Länk till deras video sist i detta inlägg.

De preparat det handlar om är klorokin och hydroxiklorokin. Medlen är sedan länge ”godkända läkemedel” mot malaria, liksom mot reumatoid artrit hos vuxna och ”juvenil idiopatisk artrit” hos barn. Som profylax (förebyggande) mot malaria har medlen använts i mer än 65 år. Miljoner människor har fått dessa medel inför resor till områden där malaria är en utbredd sjukdom. Under alla dessa år har knappt några allvarliga biverkningar iakttagits. Men när det nu visat sig att dessa preparat fungerar mot coronaviruset – så har de i princip blivit förbjudna att använda mot just detta virus. De skall endast förskrivas till nämnda reumatiska sjukdomar – och möjligen använndas i kliniska studier för Covid-19.

Front Line Doctors anser att världen nu inte främst begränsas av ett virus – utan av det ”spindelnät av fruktan” som riskerar att förlama oss, och som har givit förödande ekonomiska konsekvenser. I USA uppges också självmordsfrekvensen ha ökat med ca 600 % - och andra sociala problem kanske i samma omfattning.

Man berättar att det nu aktuella viruset är nr 7 av typen coronavirus, och att man redan 2005 hade kunskapen om hur det går att både hindra coronavirus från att ta sig in i celler – och att om de ändå gör det kunna förhindra dess replikering (att skapa fler kopior av viruset).

Man har 900 000 väl dokumenterade fall av behandling med hydroxiklorokin under 20 år. Inga hjärtproblem har registrerats! Man har också under en period på 50 år data från miljontals behandlingar med hydroxiklorokin. Under dessa 50 år har man sammanlagt hittat 640 dödsfall – vilket innebär ca 0,04 %. Vilket annat läkemedel har denna minimala risk?

Hydroxiklorokin är alltså ett av de absolut säkraste läkemedel som finns – och med fantastiska egenskaper. Det är svagt basiskt och kan minska "surheten" hos celler, vilket gör dem mindre sårbara för virus. När det gäller just coronaviruset kan det som nämnts förhindra att viruset fäster på cellens yta, förhindra att det tar sig in i cellen och om det tar sig in i cellen förhindra att det framställs fler kopior. Det kan också skapa möjlighet för zink att ta sig genom cellväggen och in i cytoplasman, där det förhindrar replikering av viruset. Det förefaller också som om glukos (socker) är en molekyl som bidrar till virusets framgång. Man skulle alltså kunna tro att minimalt med socker och tillräcklig mängd med zink är metoder för att förhindra insjuknande i Covid-19.

Intressant är i detta sammanhang att när man ställde frågan till FDA (Food and Drug Administration) i USA om vilka som kunde använda hydroxiklorokin, så var svaret: ”Barn och vuxna i alla åldrar, även gravida och ammande kvinnor.

Den enda grupp man avrådde från detta preparat var människor med psoriasis!

Läkargruppen redovisar sedan ett stort antal vetenskapliga studier – publicerade i ansedda publikationer – som visar att hydroxiklorokin är verksamt mot diabetes, fetma och generell insulinresistens. Det sänker blodsockret, förbättrar ”lipidprofilen” (fördelningen av olika blodfetter), förhindrar blodproppar, förhindrar ateroskleros (minskar risken för hjärtinfarkt), minskar risken för cancer i tjock- och ändtarm, hjälper mot MS, mm, mm...

Inte att undra på att läkemedelsindustrin vill förhindra användningen av detta märkliga medel, som tycks vara både säkert och verksamt mot många av våra ”kroniska sjukdomar” som ryms inom det ”metabola syndromet”.

Det många nu aningslöst refererar till i detta ämne är en artikel som mörka krafter lyckades få publicerad i den mycket kända och ansedda brittiska tidskriften ”The Lancet”. Där framförs med emfas riskerna med Hydroxiklorokin, som man hävdar innebär stora risker för hjärtat och att medlet inte skulle påverka Covid-19. Efter hård kritik drogs studien tillbaka – men allvarlig skada var redan skedd. Bland annat beslutade WHO att avsluta en påbörjad studie om hydroxiklorokin!

Det har sedan visat sig, att man i de studier man genomfört och redovisat använde flerdubbla doser mot de rekommenderade – 2400 mg i stället för 200 mg. Alla läkemedel har ju en gräns där de blir toxiska, och den överskred man rejält – möjligen för att få läkarna skrämda från att använda detta medel. Företaget Surgisphere som ansvarade för insamling och bearbetning av data har inte heller kunnat redovisa grunddata från studien!

I praktiken tycks det i räcka med 200 mg två gånger i vecka – och samtidigt dagligt intag av zink.

Beträffande zink vet man att brist på detta ämne kan medföra förlust av lukt och smak. Och just detta är vanliga symtom vid Covid-19. Som av en händelse! Sannolikt är tillskott av just zink en bra åtgärd, när det gäller att förebygga eller behandla Covid-19.

Länk till videon:

https://www.bitchute.com/video/HeC0tHZDX7dk/?fbclid=IwAR2_a9839b0VnaZjNifJLlydp39_7Or1Wm0AlDC-cigWdzBm_PbcX5vSmOw

Länk till utskrift från presskonferens:

thttps://www.rev.com/blog/transcripts/americas-frontline-doctors-scotus-press-conference-transcript

 

 

24. jul, 2020

I dagens DN – 20200724 - skriver Henrik Frenkel: ”Äldre och demenssjuka är särskilt utsatta under pandemin, men kraftsamlingen för att hitta ett botemedel har också varit hoppingivande. När världen väl hittat ett vaccin mot Covid-19 är det dags att ta sig an nästa utmaning, nu när 40-talisterna går in i riskzonen för demens”.

Frenkel anser sig väl i någon mån ”sakkunnig” eftersom han under en period levt med en felaktig alzheimerdiagnos. Men trots att han har rätt i en del, så är hans text enligt min mening uttryck för en oerhörd naivitet och okunskap. Han beskriver att Alzheimer mycket riktigt är den sjukdom som kostar samhället allra mest – ”mer än cancer, stroke och hjärt- och kärlsjukdomar tillsammans”. Enligt Frenkel har Socialstyrelsen beräknat de årliga kostnaderna till mer än 60 miljarder kr per år – d.v. s. i nivå med Sveriges hela försvarsbudget.

Förutom den ekonomiska delen, så är det mänskliga lidandet på olika nivåer – både hos de drabbade och deras anhöriga – närmast omöjligt att överskatta. Varje enskilt fall kan innebära en fruktansvärd livssituation för en hel krets människor. Vi får också veta, att diagnosticeringen av Alzheimer är tämligen slumpartad, så att det i hög grad beror på var man bor i landet hur adekvat diagnos man kan få. Man räknar med att kanske 30 % av alla alzheimerdiagnoser är felaktiga.

Sedan kommer den osanning som hela tiden upprepas t.ex. av Hjärnfonden, som i sina annonskampanjer hela tiden vill ha pengar till forskning. Man upprepar där med en dåres envishet, att DET FINNS INGEN BOTANDE BEHANDLING! I så fall blir ju också detta med diagnosticering mindre intressant. Varför skulle en korrekt diagnos vara viktig – om det ändå inte finns någon behandling?

Kliniskt praktiskt kan alltså nämnda påstående om ”icke botbart” vara sant, eftersom sjukvården bara tillhandahåller symtomlindrande medicin – med mycket tveksam effekt. Men strikt vetenskapligt är det en lögn. Redan 2014 presenterade en forskargrupp i USA en studie, där man visade att 90 % av en grupp med fullt utvecklad Alzheimer genom medvetna åtgärder kunde förbättras och i vissa fall helt botas, så att de kunde återgå i arbete och få ett helt normalt socialt liv!

Men denna studie tycks helt förbigås med tystnad! Anledningen är sannolikt att det – precis som när det gäller cancer, Parkinson, diabetes, fetma etc. - handlar i huvudsak om en metabol sjukdom – alltså något som i huvudsak beror på kost, livsstil och andra miljöfaktorer. Samtliga nämnda sjukdomar var för 150 år sedan nästan okända – men har ökat dramatiskt i samma takt som vår kost har blivit ”industriproducerad” och full med olika tillsatser, och miljön generellt blivit fylld av både gifter och olika former av strålning, som inte fanns tidigare.

Att man i studien kunde visa att så enkla medel som tillskott av C- och D-vitamin, samt vitaminerna B-6 och B-12 och mineralerna zink, magnesium, jod och selen kunde ha en avgörande betydelse var förstås skrämmande för skolmedicinen. Där tycks man ju ha en fullkomlig skräck just för mineraler och vitaminer. Intressant i dessa dagar är att just dessa ämnen också är superviktiga för vårt immunförsvar – och tycks kunna motverka Covid-19...

När man nu söker efter ett ”piller” för att bota dessa sjukdomar, så är man fel ute, men det är förstås enklare att ta en medicin än att ändra kost och levnadsvanor. Dessutom styrs både forskning och tillämpning i hög grad av den farmaceutiska industrin, som självfallet inte är intresserad av att att vi håller oss friska med enkla medel. De lever ju bokstavligen på att vi är sjuka och konsumerar deras produkter.

Det närmast totala ointresset hos läkarkåren för att förebygga eller bota Alzheimer utan ”läkemedel” blev för mig tydligt, när jag för ett par år sedan skrivit ett referat om den nämnda studien (finns på länken här nedan). Jag skickade det hela till två bekanta läkare, varav en är professor med åldrande och demens som specialkompetens. Ingen av dem kom med någon kommentar. Dödstyst!

Jag hade förväntat mig kritiska kommentarer av något slag – om de inte godtog resultatet av den amerikanska studien. Men inte ett ord, bara total tystnad! Eftersom det handlar om den sjukdom som kostar samhället allra mest både ekonomiskt och i mänskligt lidande, så hade jag förväntat mig att de åtminstone hade haft en synpunkt. Så var inte fallet!

Länk till artikeln på min hemsida:

http://www.svaradoktorn.se/435896354

 

 

21. jul, 2020

Som jag tidigare meddelat, så har mitt inslag om den dödssjuke Alan Smith i Nya Zeeland raderats från min hemsida (under rubriken ”C-vitamin). Först försvann videon, där han själv och hans vuxna söner berättade hela den märkliga historien. Sedan försvann också min text.

Nu har jag med viss hjälp hittat både en video (fast inte den jag hade med från början) och sedan en svensk text – skriven av Anna Jönsson. Skall nu bli intressant att se om detta får finnas kvar.

https://www.youtube.com/watch?v=Au-mp6RZjCQ

https://vaccin.me/2012/02/06/c-vitamin-botade-svininfluensa-och-leukemi/