Fortlöpande information om ny forskning och annat

15. jul, 2018

 

Jag känner till ett antal apotekare. Två av dem har på olika sätt bidragit till att förändra min uppfattning om människan som intelligent varelse. När det gäller dessa två är jag också något förundrad över hur olika de behandlats – med tanke på deras respektive verksamhet.

 

En av dem är Cecilia Lenander. Hon genomförde 2017 en studie på 1700 äldre i Skåne för att se över deras läkemedelsanvändning.

 

Hon fann då att 80 % av dem (ÅTTA AV TIO!) hade sjukdomstillstånd som direkt berodde på mediciner (av läkare utskrivna och av Läkemedelsverket godkända preparat). 

 

Anmärkningsvärt nog var det genomsnittliga antalet mediciner för varje patient elva! Och man vet, att om någon samtidigt använder fem farmaceutiska preparat eller fler samtidigt, så är det nästan 100 % säkert, att några av dem interagerar på ett för hälsan negativt sätt. Resultatet av studien publicerades i Sydsvenskan den 6 maj 2017.

https://www.sydsvenskan.se/2017-05-06/felmedicinering-av-aldre-vanligt

Man VET också att i Västvärlden är korrekt utskrivna och korrekt använda mediciner åtminstone den tredje dödsorsaken (efter hjärt- och kärlsjukdom och cancer). Antagligen är det en underskattning, eftersom läkare sannolikt tenderar att på dödsattesten skriva en patients sjukdom som dödsorsak – även om döden konkret och kliniskt skulle bero på biverkningar av den medicin patienten fått mot sjukdomen ifråga.

 

När nu Cecilia Lenander i en korrekt utförd studie visat, att av läkare förskrivna mediciner möjligen är den vanligaste anledningen till sjukdom – åtminstone bland äldre - så tycker man kanske att hennes forskning borde ha fått en viss uppmärksamhet… Men det är märkligt tyst om detta, och när jag skrivit till tidningar om det hela, så har svaret blivit en besvärande tystnad! Dödstyst! Och vad jag vet har inte Cecilia Lenander hamnat i någon TV-soffa för att berätta om detta närmast chockerande resultat!

 

Möjligen är hon också själv så mentalt fastlåst vid det ”farmakologiska paradigmet” att hon inte riktigt förstått vidden av sitt forskningsresultat. Kanske gör hennes bakgrund att hon t.ex. inte kan föreställa sig, att många av ”medicinerna” skulle kunna ersättas av kostinterventioner och/eller naturliga preparat med samma terapeutiska effekt – men utan de kemiska preparatens skadeverkan.

 

Detta tycks ju t.ex. gälla den danske läkaren och forskaren Peter Götzsche, som i sin utmärkta bok ”Dödliga mediciner och organiserad brottslighet” på ett fullkomligt chockerande och obarmhärtigt sätt avslöjar läkemedelsindustrin (vilket ju bokens utmanande titel antyder). Jag har nämligen inte i hans bok hittat några exempel på att han visat att de ”dödliga medicinerna” i många fall kan ersättas med just en ändrad kost och/eller icke kemiskt manipulerade preparat från naturen.

 

När det gäller Cecilia Lenander har, vad jag vet, ingen kunnat hävda, att artikeln i Sydsvenskan är en påhittad historia, att Cecilia Lenander gjort sig skyldig till forskningsfusk, eller att skåningar på något avgörande medicinskt sätt skulle skilja sig från andra svenskar (eller andra människor generellt).

 

Varför då denna tystnad om det här fullkomligt skrämmande forskningsresultatet?

 

Jo, sannolikt därför att detta är mycket besvärande för ”etablissemanget”, som envist tycks hävda att farmaceutiska preparat är lösningen på nästan alla medicinska problem – och att biverkningar är sällsynta och mindre allvarliga (fast för en del preparat är faktiskt döden en känd biverkan – vilket de flesta borde tycka är en tämligen allvarlig sådan).

 

Och att den minst sagt inflytelserika läkemedelsindustrin styr den etablerade uppfattningen om mediciner är ställt bortom allt rimligt tvivel, vilket nämnde Peter Götzsches bok i detalj redovisar!

 

 

 

Alltså: Apotekare Cecilia Lenander har med sin forskning övertygande visat, att läkemedel är en av våra vanligaste orsaker till sjukdom – kanske den allra vanligaste. För detta får hon (så vitt jag vet) knappt någon uppmärksamhet eller uppskattning! Och när det gäller media, så tycks man där snarast vara angelägna om att hemlighålla hennes forskning!

 

 

 

Så till en annan apotekare (som dessutom är professor vid Uppsala Universitet). Han heter Dan Larhammar, och han har under åren utmärkt sig genom att håna, förlöjliga och närmast förfölja människor som har en annan vetenskaplig uppfattning än han själv. Han har bland annat via den suspekta intresseföreningen Vetenskap och Folkbildning utsett ”årets förvillare” och därmed drivit oförvitliga människor närmast till självmordets gräns. Flertusenåriga läkekonster som akupunktur och naturliga behandlingar inom indisk ayurvedatradition avfärdar han föraktfullt – och det homeopater, naprapater och chiropraktorer ägnar sig åt är enligt honom rent ”kvacksalveri” – d.v.s. ett sätt att lura godtrogna människor!

 

Hans verklighetsuppfattning tycks begränsas av de erfarenheter som det finns ”vetenskapliga studier” på. Det gör förstås hans värld synnerligen begränsad, vilket han också i flera sammanhang tydligt demonstrerat. Och det han själv inte förstår avfärdar han kategoriskt – även sådant som det finns vetenskapliga studier på. Det optimala beviset på det är hans rabiata motstånd mot kolloidalt silver – som han med emfas förklarar vara både overksamt och livsfarligt (hur han nu får den ekvationen att gå ihop!). Och detta utan att kunna visa ett enda fall av ”förgiftning” eller bakterieresistens – som han ogenerat påstår skulle bli följden av att använda denna produkt.

 

Larhammar tycks alltså vara fullkomligt ”faktaresistent” i viktiga avseenden (vilket han brukar beskylla andra för), och han förfäktar de farmaceutiska produkternas välsignelse i alla sammanhang – liksom icke patenterbara ”naturprodukters” bristande (eller negativa) verkan på människokroppen! Intressant är förstås också att han tillsammans med sin hustru driver företaget ”Larhammar Consulting AB” – vars hela affärsidé är att hjälpa läkemedelsföretag att så snabbt som möjligt få ut sina kemiska produkter på marknaden. Sammanfattningsvis skulle jag vilja påstå, att han i viktiga avseenden, med stöd av sin professorstitel och den auktoritet Uppsala Universitet förlänar honom, ägnat sig åt att sprida allvarlig desinformation, som varit till skada för människor.

 

Och hur har man nu bemött denne märklige apotekare?

 

Jo, han har otroligt nog nyligen tillträtt som preses (ordförande och främste företrädare) för Kungliga Svenska Vetenskapsakademin! Tala om uppskattning från samhället! Någon mer prestigefylld position torde nog vara omöjlig att uppnå för en apotekare – även en sådan med professorstitel! Intressant är då också att detta illustra sällskap faktiskt delar ut Nobelpriset i fysik och i kemi – samt priset i ekonomi till Alfred Nobels minne!

 

Sammanfattningsvis: Det tycks vara skillnad på apotekare och apotekare – och hur de behandlas av ”samhället”!

 

PS Den som vill se Larhammar ”lura skjortan av” den finska TV-publiken kan ta del av videon på denna länk: https://arenan.yle.fi/1-4080657

 

 

 

 

 

 

 

 

 

8. jul, 2018

I Aftonbladet publicerades nyligen en artikel från Kungliga Vetenskapsakademin. Den är undertecknad av nytillträdde preses (ordförande) Dan Larhammar, av hans företrädare Christina Moberg, samt 1:e och 2:e biträdande preses och KVA:s ständige sekreterare.

Artikeln finns här: https://www.aftonbladet.se/debatt/a/EonL9o/grunda-era-beslut-pa-fakta-politiker

Huvudbudskapet tycks vara, att man uppmanar våra politiker att grunda sina beslut på solid vetenskap. Där har man förstås en poäng – och jag kan inte vara mer överens med dem på den punkten… Ingen kan väl rimligtvis ha en annan uppfattning!

Men sedan kommer problemet… Vad som betraktas som saklig och korrekt vetenskaplig forskning bestäms ofta av forskarna själva och av myndigheter, som genom sin auktoritet tar sig den friheten. Därför är inte politikernas uppgift enkel. Det som betraktats som självklara ”vetenskapliga” sanningar har också genom historien ofta visat sig vara skrämmande misstag och feltolkningar - eller medvetna manipulationer av forskningsresultat. Inte minst gäller detta på det medicinska området, där fortfarande grava missuppfattningar till stor del styr vård och behandling t.ex. av våra s.k. kroniska sjukdomar (som cancer, diabetes, Alzheimer’s, Parkinson etc.).

 

Det finns sedan anledning att kommentera några påståenden i texten.

Inledningsvis tar man upp exemplet antibiotikaresistens, som är ett alltmer påtagligt problem världen över, när stammar av bakterier som är resistenta mot våra vanliga antibiotika tycks bli alltmer frekventa. MRSA (meticillinresistent Staphylococcus aureus) är numera ett blott alltför välkänt begrepp. Det handlar om en bakterie inom gruppen stafylokocker, som är resistent mot den typ antibiotika, som bl.a. penicillin tillhör och som därför hotar att göra minsta kirurgiska ingrepp till en livsfarlig åtgärd – just på grund av infektionsrisken. Man skall sedan också komma ihåg, att vanlig antibiotika inte biter på virus – utan i huvudsak endast på bakterier.

Här finns det en enkel lösning, som funnits i mer än hundra år. Men eftersom antibiotika är en mycket stor inkomstkälla för läkemedelsföretagen, så har denna alternativa – och icke patenterbara – lösning självklart motarbetats på alla sätt. Den är ju ett allvarligt hot mot läkemedelsföretagens inkomster.

Det handlar om det billiga, effektiva och lättadministrerade ämnet ”kolloidalt silver” (KS). Detta består till 99,999 % av rent vatten och är märkligt nog både helt oskadligt och effektivt (mot såväl bakterier som virus, amöbor, svamp och encelliga parasiter). Medlet var fram till 1947 registrerat läkemedel i FASS och användes då i Sverige rutinmässigt av läkare mot förkylningar och övriga infektioner – liksom mot brännsår och andra yttre skador. Och detta med alldeles utmärkt resultat – utan biverkningar.

I dag tycks såväl Läkemedelsverket som Livsmedelsverket nästan slå knut på sig för att utan minsta vetenskapliga referens försöka visa att KS är både livsfarligt och overksamt. En svår uppgift, eftersom medlet används regelbundet av kanske 100 000 människor i Sverige (och ett antal miljoner t.ex. i USA) – utan att man kan redovisa ett enda fall av skada eller ”förgiftning”. Och i Sverige har man på Giftinformationscentralen inte fått in ett enda misstänkt fall!

De fall av argyri (blåfärgning av huden) man brukar ta fram har utan undantag förorsakats av andra silverprodukter än KS (t.ex. silvernitrat, ett silversalt som kemiskt är nästan så långt man kan komma från KS).

Nytillträdde preses i KVA, apotekaren (och professorn) Dan Larhammar har för en tid sedan offentligt skämt ut sig genom att bl.a. i ett finskt TV-program sprida uppenbara lögner om just KS. Vid en längre ”brevväxling” med honom har jag flera gånger ställt den minst sagt relevanta frågan hur det kan komma sig, att han inte kan visa upp ett enda exempel på argyri eller annan biverkan av KS i vårt land – eller i ”modern tid”. Han måste gå till andra länder och tillbaka till 1950-talet för att hitta en ”blåfärgad” människa – och som alltså inte blivit det av KS! Resultatet av Larhammars finska framträdande än för övrigt bl.a. att några kvinnor i vårt östra grannland hotas av åtal och riskerar att mista vårdnaden av sina små barn – eftersom de erkänt att de givit barnen vatten som renats med KS! Åtalspunkten är ”barnmisshandel” – vilket vid fällande dom i Finland tydligen medför att man mister vårdnaden om barnet. Till saken hör, att KS faktiskt är godkänt som vattenreningsmedel – och används för att rena vatten såväl inom handelsjöfarten som av NASA i deras bemannade rymdfarkoster. Men så fort folk hör begreppet ”silvervatten” (som KS också kallas) – så tycks de mista sans och förnuft och vägra titta på fakta. Detta gäller uppenbarligen också en och annan professor!

Den som till äventyrs vill veta mer om min kommunikation med Larhammar (och har gott om tid) kan göra det här:

http://www.svaradoktorn.se/427029039/6140840/posting/en-olycka-kommer-s%C3%A4llan-ensam

 

När det sedan gäller KVA:s framhållande av  GMO (genmodifierade organismer) som lösningen på vårt försörjningsproblem – och att de skulle minska behovet av kemiska bekämpningsmetoder på våra grödor – så tar man sig för pannan, som det brukar heta. Men även här handlar det om så gigantiska ekonomiska intressen, att de påvisbara farorna inte kommer fram. Infertilitet, cancer och andra skador är något som verifierats vetenskapligt.

Beträffande det man skriver, att ”forskningen om immunförsvarets signalmolekyler har gett oss helt nya läkemedel mot cancer”, så är det kanske sant… Men ”nya” betyder inte alltid ”bättre”! Antalet cancerfall i Sverige har hela tiden ökat sedan 1958, då Socialstyrelsen började föra statistik. Antalet döda i cancer har också ökat – om än med en viss utplaning i statistiken på sistone. Men fortfarande dör ca 65 personer varje dag, året runt, i vårt land, i cancer. Och så länge man nästan enbart satsar på ”behandling” och knappt något på förebyggande, så kommer självklart cancer att skörda allt fler liv. Det sorgliga är också, att man vägrar inse, att cancer i allt väsentligt är en metabol sjukdom, d.v.s. har att göra med näringstillförsel och matsmältning – och inte primärt har genetiska orsaker. Därför kommer vi att få vänta på ett ”genombrott” i cancerforskningen! Fast det genombrottet kom egentligen redan på 1920-talet, då professor Otto Warburg (Nobelpriset i medicin 1931) visade att cancerceller har en avvikande metabolism, och därför är extremt beroende av kolhydrater (socker). Trots att cancercellernas ”sug efter socker” numera kliniskt används vid diagnostisering av cancer via ”PET-scanning”, så tycks läkarna bortse från detta när det gäller förebyggande och behandling av sjukdomen – och matar glatt cancerpatienter med sockerspäckad mat!

Men även här är det ekonomi som styr. Cancer – och cancerforskning – har blivit en mångmiljardindustri. Och om allt fler upptäcker att cancer faktiskt går att förebygga och bota med ändrad kost och litet tillskott av vitaminer och mineraler (vilket sker dagligen världen över), så kan det på sikt innebära slutet för den industrin.

I USA räknar man med att ett cancerfall – från diagnos till död – i genomsnitt inbringar 100 000 dollar (i dag ca 900 000 kronor). I vissa fall handlar det om betydligt mer.

När det gäller uppgiften att läkemedel minskat dödligheten i hjärtinfarkt med dryga 40 % på ett par decennier, så kan det finnas ett visst fog för den uppgiften - statistiskt. Fast egentligen vet man inte, om det är läkemedel eller förbättrade kunskaper om kost och livsstil som är den viktigaste faktorn. Något som talar för det senare är att andelen döda i hjärtinfarkt är mindre bland högutbildade.

Nog vore det väl också bättre, om man kunde förhindra hjärtinfarkt – och slippa dyra och komplicerade behandlingar med mediciner eller operation. Det finns t.ex. kraftfullt vetenskapligt stöd för att ökat intag av naturligt fett – och mindre intag av kolhydrater - minskar risken för hjärtsjukdom. Men de flesta läkare och dietister tycks fortfarande försöka skrämma oss för fett! Jag har inte heller sett Kungliga Svenska Vetenskapsakademin ge några adekvata kostråd. Men det är väl under deras värdighet att ägna uppmärksamhet åt något så banalt som vår mat! Och det är tragiskt, eftersom just maten sannolikt är det allra viktigaste för en god hälsa!

När sanningen om kolloidalt silver, om GMO och om cancer blir känd, kommer kanske Kungliga Svenska Vetenskapsakademins inställning i dessa frågor att te sig bra mycket allvarligare än det kända debaklet i Svenska Akademin nyligen. Här handlar det högst konkret om människors liv och hälsa. Om inte korrumperade myndigheter och läkemedelsbolag förhindrade korrekt användning av kolloidalt silver skulle sannolikt många tusen patienter med Malaria och Ebola kunna räddas (bland annat)!

Betr. Malaria, se följande länk: https://www.youtube.com/watch?v=avpI4FjFmms

Betr. Ebola: 

För att visa vad som hänt betr. ebolaepidemin vill jag citera ur en artikel i tidningen ”Standard Times Press” i Sierra Leones huvudstad, där man i en längre artikel bl.a. skriver följande:

Enligt ett uttalande från NSF:s medicinske ledare, Dr Rima Laibow, skulle en skeppslast kolloidalt silver anlända till Sierra Leone den 20 augusti. Men sändningen kom inte förrän den 28 september – fem veckor senare. Under den tiden spreds ebola, och människor led och dog i onödan på grund av att internationella krafter motsatte sig den enkla kliniska demonstrationen av detta botemedel”. 

I Nigeria presenterade läkaren Rima E. Laibow, från organisationen Natural Solutions Foundation, också kolloidalt silver som ett botemedel mot Ebola. I ett öppet brev till flera presidenter i Afrika beskriver hon kolloidalt silver som en enkel lösning mot ebolaepidemin. Hon skriver att nanosilver (kolloidalt silver) är ett effektivt medel mot bakterier och virus utan biverkningar. Det behöver ingen kylning och är självsteriliserande, vilket gör det enkelt att hantera även i tropiska miljöer. Dessutom kan det framställas förhållandevis billigt, jämfört med traditionella mediciner. Men innan användningen av silvret kunde börja, utsattes Nigerias Hälsominister Onyebuchi Chukwu för hot och påtryckningar från USA och dess myndighet FDA – varför behandlingen med kolloidalt silver fördröjdes och många människor alltså hann dö i ebola, innan behandlingen med KS kunde sättas in.

 

Ovanstående text har skickats till Aftonbladet - som inte står för innehållet i KVA:s artikel - men ändå har ett ansvar, eftersom de valt att publicera den. Skulle gärna motse en kommentar - men förväntar mig ingen sådan...

 

2. jul, 2018

När jag för fyra år sedan drabbades av cancer – som enligt läkarna skulle ta livet av mig inom några månader - vägrade jag gå med på ett mycket omfattande kirurgiskt ingrepp, med efterföljande strålning och/eller cellgiftsbehandling (eftersom jag hunnit ”läsa på”). Jag började i stället med ketogen kost (extremt kolhydratfattig, med mycket naturligt fett). Då man nu sedan ett par år inte längre kan hitta någon cancer hos mig, har jag insett att jag åstadkommit ”grus i maskineriet”. Åtminstone är jag ett litet gruskorn. Detta korn är förstås betydelselöst i de stora sammanhangen. Men om mina idéer (som jag verkligen inte är ensam om) skulle spridas, så kan det vara fara å färde – inte för cancerpatienterna, men för ”cancerindustrin”, som ger de multinationella läkemedelsföretagen mångmiljardinkomster varje år!

Om sanningen skulle spridas – att cancer i huvudsak är en metabol sjukdom, som kan förebyggas och botas med hjälp av rätt kost… Vilken katastrof! Hundratusentals människor världen över, som får sin försörjning genom att forska på cancer och tillverka kemiska ”botemedel” mot cancer skulle riskera att bli arbetslösa. Det kan förstås inte tillåtas. Därför tycks nästan hela läkarkåren (utom några upplysta), liksom våra myndigheter och våra största och mest inflytelserika media nästan desperat kämpa för att denna sanning inte skall tränga fram.

Faktum är ju, att Nobelpristagaren i medicin 1931 – professor Otto Warburg – redan på 1920-talet med sin forskning visade att cancer just är en metabol sjukdom – och att cancerceller är extremt beroende av kolhydrater (socker).

Hans nutida efterföljare, Den amerikanske cancerforskaren Thomas Seyfried har skrivit boken ”Cancer as a Metabolic Disease”, en tjock lunta på mer än 400 sidor med många hundra vetenskapliga referenser. Boken är förstås på engelska, och inte särskilt lätt tillgänglig för vem som helst. Men hans kvinnliga kollega, Dr Georgia Ede har skrivit fyra artiklar på sin blogg, där hon mer populärvetenskapligt sammanfattar Seyfrieds bok.

Jag har gjort mig besväret att översätta dem, och de finns som pdf-filer här: http://www.svaradoktorn.se/425408168

Seyfried beskriver i sin bok bl.a. slutsatserna från en studie, som anmärkningsvärt nog gjordes för mer än 25 år sedan – vilken visar att cancer inte initialt beror på genetiska förändringar i cellerna, utan att dessa kommer i efterhand.

Det var William Schaeffers forskningsgrupp vid University of Vermont som genomförde en vetenskapligt elegant studie. Vad man gjorde var att med hjälp av modern mikrobiologisk cellteknik byta ut cellkärnorna i friska celler mot cellkärnor från cancerceller.

Enligt gängse cancerteori borde dessa tidigare friska celler då förvandlats till cancerceller eftersom cancer enligt den officiella teorin beror på att DNA:t i just själva cellkärnan har muterat, och med mutationer som förvandlat normala celler till cancerogena celler.

Men vad Schaeffer fann - och som stred mot dessa gängse teorier - var att de celler där cellkärnorna bytts ut mot kärnor från cancerceller inte hade förvandlades till cancerceller, vilket han visade genom att implanterade dem i 68 möss. Endast hos en mus uppstod då en tumör.

För att bekräfta dessa kontroversiella upptäckter genomförde Schaeffer även det omvända experimentet genom att byta ut cellkärnorna i cancerceller mot cellkärnor från friska celler, som då i logikens namn borde upphöra att vara cancerogena, med andra ord friska celler.

Men när han sedan implanterade dessa celler hos möss visade det sig att 97 % av mössen utvecklade tumörer.

Denna revolutionerande upptäckt låtsas nu forskarna inte om – eller negligerar… Och de fortsätter att satsa miljarder på det ”genetiska spåret”… Under tiden dör alltså cancerpatienter i miljoner varje år – ofta under mycket plågsamma former under påverkan av strålning och cellgifter – patienter som kanske med en ganska enkel konstintervention med tillägg av några mineraler och vitaminer skulle ha kunnat bli cancerfria!

Jag har bl.a. skrivit ett ”öppet brev” till Cancerfonden för att få besked om hur mycket av deras mer än 500 miljoner kronor insamlade medel som går till forskning på kostens betydelse för cancer. Det enda svar jag fått är: ”Vi har noterat dina synpunkter”!

Miljarderna fortsätter alltså att försvinna i den cancerforskning, som i stort sett är en sorts återvändsgränd. Mycket gynnsamt naturligtvis för Big Pharma – men riktigt bedrövligt för oss cancerpatienter!

 

 

25. jun, 2018

Olyckor har en tendens att komma ”klumpvis”… Alla torde vid det här laget känna till spektaklet vid Svenska Akademin, där några ledamöter visat sig besitta egenskaper som inte motsvarar vad man förväntar sig av en akademiledamot (för att uttrycka sig milt). Uttrycket skandal är förstås ett understatement!

Nu är det Kungliga Svenska Vetenskapsakademins tur… Där tillträder nu den 1 juli professor Dan Larhammar som preses (ordförande och främste företrädare). Att denna illustra församling delar ut Nobelpriserna i fysik och kemi – och dessutom ekonomipriset till Alfred Nobels minne - känner nog inte alla till. De flesta är nog också omedvetna om den misstanke för jäv denne Larhammar kan utsättas för – eftersom han tillsammans med sin hustru driver företaget ”Larhammar Consulting AB”, vars hela affärsidé är att hjälpa läkemedelsföretag att så snabbt som möjligt få ut sina produkter på marknaden.

Att någon har fått denna maktposition, efter att under många år ha ägnat stor möda åt att förtala, förfölja och på allt sätt försöka odugligförklara hedervärda medborgare, som kommit med konstruktiva och innovativa idéer t.ex. inom medicin och hälsa, väcker vissa farhågor…

Enligt Larhammar är såväl kiropraktorer, naprapater och andra som ägnar sig åt att bota sjukdomstillstånd med akupunktur, meditation, homeopati, kostinterventioner eller annat utanför ”skolmedicinens” ramar  bedragare… Och det alldeles fantastiska medlet mot de flesta infektioner, vilket använts utan biverkningar i mer än hundra år – kolloidalt silver – har blivit Larhammars alldeles särskilda hatobjekt. Ett fullständigt hjärnsläpp hos professorn!

Gud bevare Kungliga Vetenskapsakademin!

 

Den som har gott om tid kan ta del av min ”brevväxling” med Larhammar på följande länkar:

 

http://www.svaradoktorn.se/427029039/5340131/posting/%C3%B6ppet-brev-till-professor-dan-larhammar

 

http://www.svaradoktorn.se/427029039/5356947/posting/professorn-och-vetenskapen

 

http://www.svaradoktorn.se/427029039/5373322/posting/f%C3%B6ljet%C3%A5ngen-larhammar-forts%C3%A4tter

 

http://www.svaradoktorn.se/427029039/5384990/posting/dan-f%C3%B6re-dan-f%C3%B6re-dan-larhammar-svar-p%C3%A5-f%C3%B6rtal

 

http://www.svaradoktorn.se/427029039/5385559/posting/mer-kritik-mot-larhammar

 

http://www.svaradoktorn.se/427029039/5395768/posting/bl%C3%A5ljuger-professor-dan-larhammar

 

http://www.svaradoktorn.se/427029039/5399817/posting/professorn-svarsl%C3%B6s

 

http://www.svaradoktorn.se/427029039/5407232/posting/svar-fr%C3%A5n-professor-larhammar-och-mina-kommentarer

 

http://www.svaradoktorn.se/427029039/5409063/posting/p%C3%A5-larhammars-egen-beg%C3%A4ran

 

http://www.svaradoktorn.se/427029039/5411488/posting/larhammar-skapar-tragedier

 

http://www.svaradoktorn.se/427029039/5418010/posting/sista-brevet-till-professor-larhammar-t-v

 

http://www.svaradoktorn.se/427029039/5498726/posting/%C3%B6ppet-brev-till-professor-larhammar-igen

 

http://www.svaradoktorn.se/427029039/5540701/posting/%C3%B6ppet-brev-till-professor-dan-larhammar-igen

 

http://www.svaradoktorn.se/427029039/5566478/posting/mer-om-dan-larhammar

 

http://www.svaradoktorn.se/427029039/5638448/posting/%C3%A4nnu-ett-brev-till-professor-larhammar

 

http://www.svaradoktorn.se/427029039/5664240/posting/%C3%A4nnu-ett-larhammar-brev

 

http://www.svaradoktorn.se/427029039/5694984/posting/nytt-brev-till-professor-larhammar

 

http://www.svaradoktorn.se/427029039/5783974/posting/nytt-%C3%B6ppet-brev-till-dan-larhammar-avslutning-p%C3%A5-f%C3%B6ljetongen

 

http://www.svaradoktorn.se/427029039/5841452/posting/kommentar-till-professor-larhammars-senaste-brev

 

 

 

19. jun, 2018

Livsmedelsverket skrämmer oss för att äta aprikoskärnor ”för dessa kan innehålla cyanid”… Högst två kärnor per dag – ”för det kan ha råkat komma med någon bitter kärna”…

Jag och min fru har nu under fyra års tid ätit 10 – 15 BITTRA aprikoskärnor dagligen. Den enda ”biverkan” jag erfarit är att min enligt läkarna obotliga cancer försvunnit!

Livsmedelsverket har också lyckats få bort krossade linfrön från butikshyllorna – ”för att de innehåller cyanid”. Produkten har funnits och använts av människor under många år, utan några allvarliga biverkningar.

När det gäller detta är det fullkomligt rätt att både bittra aprikoskärnor och linfrön innehåller cyanid – men i en kemiskt bunden form (Amygdalin eller vitamin B-17), som i rimliga mängder inte kan skada människor!

Amygdalinmolekylen består av fyra komponenter: Två delar glukos, en del vätecyanid och en del Benzaldehyd. Vätecyaniden är som bekant ett extremt farligt gift i sin fria form (en gas som förr kallades cyanväte och gav poeten Dan Andersson en för tidig död; han övernattade i ett hotellrum, där man använt cyanväte mot vägglöss och inte vädrat ut ordentligt), och även Benzaldehyd är livsfarligt. Dock är båda dessa ämnen, när de är kemiskt bundna i amygdalin, helt ofarliga (i rimliga mängder).

Men nu kommer finessen: Det finns ett enzym som heter beta-glukosidase, och det kan lösa upp den kemiska bindningen och frigöra både cyaniden och Benzaldehyden. OCH – detta enzym finns nästan enbart i cancerceller! När amygdalinet kommer i kontakt med en cancercell, så frigörs alltså både cyanid och Benzaldehyd, och dessa båda ämnen är tillsammans mer giftiga än summan av de båda ämnena var för sig. Man får en s.k. synergieffekt – och cancercellen dör! För säkerhets skull finns i kroppens övriga celler enzymet Rhodanese! Detta enzym bryter ner vätecyanid och Benzaldehyd till två andra ämnen – Thiocyanate och bensoesyra – som faktiskt är gynnsamma för friska celler! Så om cyanid och Benzaldehyd frigörs i kroppen utanför cancercellerna, så är det ingen fara. De tas om hand och oskadliggörs av enzymet Rhodanese!

Känner ni på Livsmedelverket inte till det här – eller vill ni påstå att beskrivningen är felaktig?

Nämnas kan för övrigt också, att Dr Johanna Budwigs framgångsrika anticancerdiet har linfröolja som en huvudkomponent!

När det sedan gäller kolloidalt silver slår ni nästan knut på er för att tala om hur farlig denna produkt är. På er hemsida exellerar ni i svepande och fullständigt osakliga formuleringar. Där finns uttryck som ”kan vara”, ”kan bli”, ”är troligen”, ”skulle kunna”, ”det finns uppgifter om”… Inte en enda solid vetenskaplig referens!

De som försöker demonisera kolloidalt silver kallar ofta silver för en "tungmetall", för att få oss att associera till kvicksilver, bly, uran, kadmium och andra metaller med kända toxiska effekter... Rent tekniskt är det i någon mening korrekt, eftersom man som "tungmetaller" räknar dem som har en densitet över 5 g/kubikcentimeter. Men dit hör de flesta metaller - utan att vara "giftiga". Många är helt ogiftiga för människokroppen - och dit hör definitivt silver. När någon kallar silver för "en giftig tungmetall" så är det helt enkelt en gemen lögn! Folk har i århundraden ätit med silverbestick - och vad jag vet har detta aldrig i historien resulterat i någon "silverförgiftning".

Kolloidalt silver har använts i mer än 100 år – och var fram till 1947 ett ”godkänt läkemedel”, registrerat i FASS. Det användes rutinmässigt av svenska läkare mot ”förkylningar” och andra infektioner – utan några rapporterade biverkningar. De problem man i dag brukar hänvisa till är ”argyri” (blåfärgning av huden), vilket aldrig visats uppstå av normal dosering av kollidalt silver (10 PPM), utan uppstått av silvernitrat eller andra silversalter – ofta i höga doser.

Intressant är i detta sammanhang också Wikipedia.

Så här skriver Wikipedia om kolloidalt silver (en fullkomligt amatörmässig text):

"Kolloidalt silver är silver i kolloidal, det vill säga mycket finfördelad, form. Generellt kan dock sägas att "kolloidalt silver" inkluderar alla produkter med silver i någon koncentration, upplöst i destillerat vatten. Silverpartiklarna i kolloidalt silver kan vara små, mindre än 1000 nanometer. Silverpartiklar i denna storlek kan frigöra stora mängder silverjoner. Silverjoner är den giftigaste formen av silver, och är bland de mest toxiska tungmetallerna (min fetstilsmarkering). Silver i fast, metallisk form är däremot ett tillåtet färgämne med E-nummer E-274."

Om man sedan tittar på Wikipedias egen text om ”tungmetaller”, så finns det kanske anledning att bli litet förvånad. Så här skriver man:

”Tungmetall är en föråldrad term som inte rekommenderas av den internationella kemiunionen IUPAC (International Union of Pure and Applied Chemistry), eftersom den anses meningslös och vilseledande. Även på svenska anser man att användningen bör fasas ut.

En av omkring 40 förekommande definitioner är: en metall eller legering som har en densitet som är högre än 5 g/cm3. Det har de allra flesta metallerna. Järn har exempelvis 7,87 g/cm. Bland metaller med en lägre densitet (lättmetaller) kan nämnas aluminiumberylliumkalciummagnesiumnatriumstrontiumcesium och barium.

Ofta används termen tungmetaller i betydelsen tunga och särskilt miljöfarliga metaller. Detta är fel, eftersom det inte finns något samband mellan metallers densitet och deras miljöpåverkan. (Min kursivering)

De mest omtalade beträffande miljöfarliga grundämnen är blykvicksilverkadmium och uran. Det stämmer visserligen att de flesta tunga metaller och deras kemiska föreningar är giftiga, men det finns även flera livsnödvändiga metaller  - järn, zinkkopparkrommanganmolybdennickel), liksom det finns giftiga eller miljöfarliga lätta metaller (exempelvis beryllium, strontium). Oftast är mängd och halt avgörande om en metall ska klassas som livsnödvändig eller skadlig. Ibland spelar kvoten mellan olika metaller roll. Det brukar ha en avgörande betydelse i vilken kemisk form metallen finns i.”

Om någon går in och ändrar den första, gravt felaktiga texten om kolloidalt silver, så raderas den - ofta inom en halvtimme – och ersätts av den felaktiga igen. Vad har Livsmedelsverket för synpunkter om detta? Och vilken av Wikipedias texter anser Livsmedelsverket vara korrekt? Båda kan ju inte vara det!

Även här kan jag referera till personlig erfarenhet. Under de senaste fyra åren har jag inmundigat uppemot ½ dl kolloidalt silver dagligen, förutom utvärtes behandling mot nagelsvamp och vid uppkomna sårskador för att förhindra infektioner. Hittills inga märkbara biverkningar!

Som av en händelse tycks samtliga tre nämnda produkter vara verksamma mot cancer! Har Livsmedelsverket en uttalad önskan att förhindra ”naturlig” bot mot denna sjukdom?

 

Det verkar uppenbart att sådant som den faktiska, empiriska verkligheten inte nämnvärt besvärar Livsmedelsverket, när man drar sina slutsatser och ger rekommendationer!

 

Min fråga är nu: Vidhåller Livsmedelverket sin inställning till aprikoskärnor, krossade linfrön och kolloidalt silver – och vilka vetenskapliga studier stöder ni er i så fall på?