Fortlöpande information om ny forskning och annat

18. jan, 2020

Inom vetenskapen är man ju ofta intresserad av att redovisa korrelationer, samband, och företrädesvis kausala samband, där man kan visa vad som förorsakar vad. Så har man t.ex. inom den medicinska vetenskapen (motvilligt) tvingats konstatera, att ett högt intag av socker ökar risken för cancer.

Ofta redovisar man statistiska samband – men drar helt felaktiga slutsatser om de kausala sambanden. Det innebär ibland helt sanslösa resultat – där enskilda studier kan användas som bevis för helt motsatta uppfattningar.

Inom den nu synnerligen aktuella klimatdebatten tycks man huvudsakligen ha accepterat hypotesen att en högre andel koldioxid i atmosfären höjer temperaturen på jorden via den s.k. “växthuseffekten”…. Teorin kan verka “vetenskaplig”, om man bara lyssnar till vanliga media – och ett antal “experter” som förekommer där… Men möjligen är deras påståenden i allt väsentligt fel…

Det finns fler faktorer som påverkar vårt klimat – som t.ex. solfläcksaktiviteten. Men tänk om en av de viktigaste orsakerna till alarmrapporterna är en total missuppfattning just orsak-verkan, när det gäller faktorerna temperatur och koldioxidhalt på jorden…

När man i ett vanligt koordinatsystem skall visa kurvorna för temperatur och koldioxidhalt under många tusen år, så måste man för att få plats på en rimligt stor bild “trycka ihop” X-axeln – d.v.s. den vågräta linjen, som är tiden.

Det innebär att kurvorna för temperatur och koldioxidhalt kan förefalla identiska. Värdena följer varandra upp och ner hela tiden, utan att man kan skilja dem åt. Men om man skulle “tänja ut” bilden sidledes, så skulle man kanske se, att kurvorna följs åt – MEN MED EN VISS TIDSSKILLNAD.

Tänk om det är så här: Kurvan för koldioxidhalt ligger några hundra år efter den för temperatur! Det vore i så fall logiskt.

Våra världshav innehåller ca 1,3 miljarder kubikkilometer vatten. En skaplig balja!

Nu är det så, att vatten kan ta upp stora mängder koldioxid – och enligt fysikens lagar mer ju kallare vattnet är. Det betyder, att när vatten värms upp, så avger det koldioxid – och när vattnet svalnar, så tar det upp mer koldioxid…

Den som vill testa principen kan ta en flaska kolsyrad dryck med rumstemperatur – och sedan värma den. Vid tillräckligt hög temperatur blir koldioxidtrycket så stort att kapsylen/korken flyger av (eller flaskan exploderar).

Jag rekommenderar att du prövar med champagne – så kan du sedan utbringa en skål för den som hittat denna grundläggande förklaring till att jordens temperatur först stiger – och koldioxidhalten några hundra år senare ökar (det är som nämnts enorma mängder vatten det handlar om – så uppvärmning/avkylning tar litet tid)…

Några invändningar? Tänker jag fel?

 

 

 

 

15. jan, 2020

För hundra år sedan var cancer fortfarande en ganska ovanlig sjukdom, även om den redan då börjat öka ordentligt i takt med att vi övergav naturlig, lokalproducerad föda och började äta ”industrimat”. Det är emellertid svårt att få riktig koll på cancerincidensen från den tiden. Men 1958 började Socialstyrelsen föra ordentlig statistik, så därefter finns det ”siffror” på utvecklingen.

Därifrån kan man alltså konstatera, hur förekomsten av cancer under många år steg DRAMATISKT, i accellererad takt – och den trenden har hållit i sig.

Enligt officiell statistik avled 1970 i Sverige 28 501 personer i cancer (14 091 män och 14 410 kvinnor). 

Knappt 50 år senare, 2018, avled 68 341 personer i sjukdomen (35 612 män och 32 729 kvinnor). En ökning med nära 40 000!

Under de åren har oerhört många miljarder satsats på cancerforskning. De flesta av dessa miljarder har gått till att söka efter genetiska orsaker och botemedel. Eftersom människans gener inte kunnat förändras nämnvärt under den aktuella tidsperioden, så förefaller det synnerligen ologiskt att söka efter orsaken till cancer i våra gener. Det är i stället närmast den enda orsak vi på goda grunder kan avfärda.

Men på sistone har ändå kurvan planat ur något litet, vilket skolmedicinen (och t.ex. Cancerfonden) tolkar som att vi blivit mycket bättre på att förebygga cancer. Med viss eftertanke borde man ändå kunna se en alternativ förklaring.

När kanske en av femtio eller mindre fick cancer vid förra sekelskiftet, så fanns det ”statistiskt utrymme” för en stor ökning. Men när i dag omkring varannan får cancer, så kan en likadan ökning inte ske. Det absoluta stoppet för ökningen inträffar förstås, när 100 % av befolkningen får cancer. Fler än 100 % kan rimligtvis inte drabbas!

Min spådom är, att när vi om kanske något decennium har nått 100 % cancerdrabbade, så kommer Big Pharma. Livsmedelsverket, Cancerfonden och några andra att ropa: HURRA! Vi har hejdat ökningen av cancer!

 

 

14. jan, 2020

Cancerfonden har i olika sammanhang demonstrerat sin okunskap om hur man bäst utnyttjar sina insamlade pengar (många miljoner!) för att uppfylla sitt uttalade mål – att minska död och lidande i cancer.

I bifogade länk talar man om, att det inte finns några vetenskapliga bevis för ett samband mellan socker och cancer. Sedan säger man precis att det är så, genom att tala om att socker ökar risken för övervikt och fetma – SOM I SIN TUR ÖKAR RISKEN FÖR CANCER!

Att det finns en mellanliggande variabel – övervikt och fetma – gör ju inte sockret mindre skyldigt.

Socker ökar risken för cancer. Punkt.

Och att socker är rena raketbränslet för redan utvecklad cancer står utom allt tvivel. Men det måste ju vara svårt att erkänna för Cancerfonden – som ju använder godisföretag för att tigga pengar till sin verksamhet!

I länken får vi också höra kände Lars Bern utveckla detta på ett övertygande sätt.

https://youtu.be/_HfBQ836HIE

 

 

14. jan, 2020

Det framgångsrika resultatet för en 70+ cancerpatient (diagnostiserad 15/11-2018 med obotlig matstrupscancer med lymfmetastasering i bröstkorg och övre buk) beror enligt henne själv på citat ”en stenhård övertygelse i kombination med sunt förnuft och en insikt om att tveklöst och till varje pris inta alla de ingredienser som ingår i Sven Erik Nordins ’Min egen metod’.” slut citat.

 

Hon säger vidare: citat ”Receptet är så självklart att - vid genomläsning av vad varje ingrediens har för betydelse för bekämpning av cancern och vad i övrigt ingredienserna innehåller och vad de gör för nytta i kroppen – man får en stärkt kämpaglöd och att därför kampen mot cancern är på god väg att lyckas. Ingen av ingredienserna är skadlig eller påhittad och många av dem har funnits att få tag i sedan urminnes tider. Det är obegripligt att någon ens vågar avstå om man vill överleva!” slut citat.

 

Omedelbart efter att ha fått den förfärliga diagnosen har hon utan att avstå helt från skolmedicinens cellgiftsbehandlingar valt att äta ketogen kost med dagligt tillskott av ingredienserna i ’Min egen metod’ - förutom under de 5 treveckorsbehandlingarna (varav den 4:e avbröts efter 2 dygn (av 5) pga stopp i Piccline (en kateter in i en ven genom vilken cytostatikan införs). 

 

Sedan avslutad cellgiftsbehandling i mars 2019 mår patienten idag (januari 2020) utomordentligt bra och äter mycket kolhydratfattig och vitaminrik kost* - ett uttalande som cancerläkaren vid senaste läkarbesök i november 2019 vid NKS Onkologen i Solna konstaterade. Vidare sade läkaren att om samma resultat som senaste PET/CT undersökningen (15/11-2019) visar sig om fem år skulle läkaren säga att patienten är cancerfri!

*Ketogen kost i kombination med ’Min metod’. 

 

 

 

10. jan, 2020

Den moderna medicinen kan i vissa fall göra underverk – byta hjärtan och andra organ, och rädda liv vid akuta tillstånd. Tyvärr motsvaras denna imponerande kompetens inte av motsvarande kunskapsnivå, när det gäller kroniska sjukdomar…

För hundra år sedan var cancer (liksom diabetes) en ganska sällsynt sjukdom i vårt land. I dag räknar man med att åtminstone var tredje svensk någon gång i livet kommer att drabbas av cancer. Och mer än en halv miljon har redan diabetes. Förmodligen har därutöver lika många förstadier till sjukdomen, fast de än inte har fått diagnosen.

Under de gångna hundra åren har våra gener inte förändrats. För det krävs åtminstone några hundra generationer (kanske några tusen). Däremot måste alla vara medvetna om, att vår miljö har förändrats drastiskt under samma tidsperiod. Vi har framför allt det senaste halvseklet i hög grad övergått från ”naturlig” icke kemiskt manipulerad mat till industriframställd föda – och andelen kolhydrater har ökat dramatiskt, så att den i dag för många svenskar utgör kanske 70 – 80 % av kaloriintaget. De giftiga ämnen vi utsätts för har också ökat dramatiskt. För varje år skapar industrin några tusen nya kemikalier. Den mat vi köper i affären innehåller i dag ofta färgämnen, konserveringsmedel, konsistensgivare, surhetsreglerare mm. Till detta kommer dessutom en mängd former av strålning via trådlösa nätverk, mobiltelefoner och olika elektriska installationer. Sammanfattningsvis har den fysiska miljön förändrats i oerhört hög grad. Det torde ingen kunna förneka. Den enda variabel vi säkert vet är konstant, oförändrad, är våra gener.

OCH ÄNDÅ satsas sedan många år, och fortfarande i dag, oerhört många miljarder för att hitta genetiska förklaringar till cancer – och även diabetes och andra kroniska sjukdomar. Men miljön – och i synnerhet den miljö som bokstavligen infiltrerar oss varje dag, vår KOST – tycks man helt negligera. Detta måste vara en av historiens mest tragiska misstag. Man VET att cancer i hög grad påverkas av vår föda. Modern forskning tycks t.o.m. visa, att cancer helt enkelt är en metabol sjukdom – d.v.s. att cancer huvudsakligen handlar om vår ämnesomsättning och den föda vi stoppar i oss. Och att detta gäller för diabetes borde vara självklart för alla. Tidigare kallade man ju också diabetes för ”sockersjuka”, en alldeles korrekt benämning.

Orsakerna till denna bisarra situation, då massor av miljarder försvinner i något man skulle kunna kalla cancerforskningens ”svarta hål”, medan knappt en krona satsas på forskning om kostens betydelse för vår hälsa är förstås flera. Dels inbringar traditionell cancerbehandling miljarder till läkemedelsindustrin, och livsmedelsproduktionen är lika lönsam. Och dessa båda aktörer lever i en sorts symbios. Dålig mat gör oss sjuka, vilket gör läkemedelsindustrin oerhört lönsam.

Ytterligare en faktor är att det knappt ingår något om kost och nutrition i läkarnas grundutbildning. De blir därför lätta offer för läkemedelsbolagens manipulationer – och tenderar att se ”medicin” som lösningen på alla hälsoproblem. Jag har än inte upplevt att någon läkare frågar mig vad jag äter. Däremot har jag vid åtskilliga tillfällen fått mediciner utskrivna. Den optimala okunnigheten hos en läkare upplevde jag, när jag för en tid sedan drabbats av cancer och frågade denne läkare varför han inte givit mig några som helst kostråd (man har ju i närmare hundra år t.ex. vetat att socker är rena gödningen för cancerceller). Hans svar blev: ”Hur kan du någonsin tro, att cancer har något med kosten att göra?”

Med nuvarande inriktning på den medicinska forskningen kommer vi alltså att få vänta länge på ”lösningen av cancerns gåta” (eller snarare på insikten att den redan är löst) – vilket förstås innebär en nästan ofattbar tragedi. Miljoner människor dör varje år i cancer – i onödan. En enkel förändring av kosten skulle drastiskt minska förekomsten av cancer, t.o.m. kunna bota redan uppkommen cancer. Jag har faktiskt upplevt detta själv!

Vanlig enkel logik tycks inte på alla områden vara den medicinska forskningens kännemärke – eller så överflyglas logiken i vissa fall helt av ekonomiska intressen!