Fortlöpande information om ny forskning och annat

18. aug, 2017

I dag – 170818 – utmärker sig DN åter genom att torgföra de bisarra idéer som styr vår cancerforskning. Dessa idéer dränerar den kassakista där alla tillgängliga medel för forskning finns. Och till nästan ingen nytta – annat än för de läkemedelsföretag och de forskare som försörjer sig på detta. Amina Manzoor demonstrerar åter sin genuina okunskap, som man förstås inte får förvåna sig över, eftersom även läkare och medicinska forskare lider av samma kunskapsbrist (eller om de medvetet lurar oss). Cancerforskningen har i åtminstone ett halvsekel befunnit sig i en återvändsgränd – men låtsas inte om det. Det hela påminner mycket om den kända historien om han som letade efter sin borttappade nyckel under en gatlykta. Någon frågade om han verkligen tappat nyckeln där. Svaret blev nej! Men varför letar du då där? Jo, för där jag tappade den är det så mörkt, så jag ser ingenting! För cancerforskare består ”ljuset” av prestige, pengar och karriär. Så länge man forskar på t.ex. gener finns man ”i ljuset”. Om man försöker forska på miljöaspekter, så hamnar man bokstavligen i mörkret (där nyckeln finns!). Man får inga forskningsanslag, och man blir stoppad i sin karriär – eller mister t.o.m. sin läkarlegitimation, om man skulle vara legitimerad läkare. Et känt exempel är den svenske läkaren Erik Enby.

Nu förefaller Amina Manzoor imponerad över det ”hittills största och dyraste svenska forskningsprojektet”, som går ut på att kartlägga alla människans proteiner – att skapa en ”Human protein atlas”. Man har kartlagt ”vilka gener som är involverade i 17 vanliga cancerformer”… Jaha, tänker man då förändra människans uppsättning av gener (och skapa en ny ras) genom att ta bort eller förändra just dessa gener? Man blir skräckslagen bara av tanken!

”Ett stort antal tidigare studier har fokuserat på mutationer i cancerceller, alltså när DNA förändras” fortsätter Manzoor… Och hon citerar Mathias Uhlén, professor i mikrobiologi vid KTH, och ledare för projektet Human protein atlas. Han säger: ”Vi går ett steg vidare och har tittat på hur våra gener slås av och på i olika cancerformer”… Det antyder att han åtminstone känner till detta med epigenetik, som i korthet innebär att MILJÖFAKTORER påverkar hur våra gener kommer till konkret uttryck (slås av eller på). MEN VARFÖR FORSKAR MAN DÅ INTE PÅ MILJÖFAKTORER (som vi kan påverka)? I stället satsar man gigantiska forskningsresurser på genetiska faktorer – som vi i princip inte kan påverka, och som varit konstanta från tiden långt innan förekomsten av cancer formligen exploderade! Det tar tusentals generationer för att vårt genom i någon avsevärd grad skall förändras. Alltså kan den ökade förekomsten av cancer ENDAST förklaras med miljöfaktorer (bristfällig kost, mängder av tillsatser i den industriframställda maten, massiv påverkan av elektromagnetisk strålning etc).

Vidare läser man ”Det förvånade forskarna att över hälften av människans 20 000 gener var involverade i hur cancern utvecklades”… Bingo! Om man inriktar sig på just gener, så kommer forskarna garanterat att ha arbete i ytterligare något sekel för att undersöka dessa – och utan att hitta ”cancerns gåta”… För övrigt är cancer inte någon gåta. Den gåtan löstes i hög grad redan på 1920-talet, då Nobelpristagaren Otto Warburg med sin forskning visade, att cancerceller har en avvikande metabolism, jämfört med andra celler. Sedan har detta bekräftats av många andra forskare – d.v.s. att cancer väsentligen är en metabol sjukdom, och att cancerceller är extremt beroende av socker (glukos). På senare tid kan man nämna Thomas Seyfried (som skrivit en bok med den talande titeln ”Cancer as a Metabolic Disease).

Det makabra är, att det faktiskt sedan uppemot hundra år (i vissa fall betydligt mer än så) funnits enkla ”naturliga” och biverkningsfria botemedel mot cancer, vilka ofta består av ganska enkla kostinterventioner. Men eftersom dessa genom sin effektivitet blivit ett allvarligt hot mot Big Pharmas miljardinkomster på traditionell cancerbehandling, så har de här metoderna i de flesta fall till slut blivit förbjudna – genom ett intimt samarbete mellan läkemedelsbolagen och korrumperade myndigheter och läkare. Upprörande är ett mycket svagt uttryck i sammanhanget!

Fortfarande botas varje dag välden över cancerpatienter med enkla och billiga medel. Jag är själv en av dem. Men detta tystas ner, och allmänheten har fortfarande ett sådant förtroende för läkare och medicinsk forskning att man närmast blir idiotförklarad, om man berättar enkla och lätt kontrollerbara sanningar på detta område. Trots att allt fler upptäckt detta globala misstag, så kommer det sannolikt att ta nästan en ”forskargeneration” innan något avgörande händer. Under tiden dör tusentals människor varje dag i cancer – många som kunde ha räddats med enkla medel. Bara i USA dör varje dag minst 1600 människor i cancer – varav närmare 1000 enbart av rökning! En miljöpåverkan som är svår att förneka. Eller tror Amina Manzoor att det är någon genetisk orsak till att människor dör av rökning!

En smula faktakontroll och bakgrundsforskning på DN skulle inte skada!

15. aug, 2017

Ofta avfärdar man ”alternativa behandlingsmetoder” mot cancer som bluff eller kvacksalveri – utan att specificera vilka metoder man avser. Det är ungefär som att säga, att ”fiskar är farliga” – utan att berätta, om man menar torsk, mört eller haj… Det blir förstås inte särskilt meningsfyllt att föra en diskussion om olika behandlingsmetoder då!

Det finns mängder av alternativa preparat – kosttillskott och allehanda ”mirakelmedel”, som man förstås får värdera var för sig. Detsamma borde man naturligtvis göra med skolmedicinens preparat och metoder! Men där litar man okritiskt och aningslöst på läkarna och den medicinska ”vetenskapen”. Den traditionella vårdens standardbehandlingar mot cancer – cellgifter och strålning – är båda i sig cancerframkallande. Och varför skulle annars sjukvårdspersonal behöva en omfattande skyddsutrustning, när de använder dessa metoder? Om fullt friska människor skulle utsättas för de strålningsdoser och de mängder av cellgifter som distribueras till cancerpatienter, så skulle många efter en tid faktiskt drabbas av cancer! Och något förenklat kan man ju också säga, att cellgifter (cytostatika) faktiskt är förädlade former av stridsgas, som användes redan under första världskriget. Det är en absurd tanke, att stridsgas skulle ”bota” cancer! Visserligen är cancerceller s.a.s. mindre robusta än vanliga celler, så att de akut skadas mer än vanliga celler av dessa gifter. Men på sikt är denna behandling ofta förödande.

Nästan alla cancerpatienter har näringsbrister – framför allt av mikronutrienterna jod, selen, magnesium, och zink. Dessutom har man oftast också brist på D-vitamin, C-vitamin, olika B-vitaminer och fettsyran Omega-3. De flesta har också genom ett för högt intag av kolhydrater (socker och stärkelse) mycket förhöjda blodsockervärden – och därmed höga insulinvärden. Och bukspottkörteln tvingas arbeta på högvarv, just för att producera tillräckligt med insulin för att få ner blodsockervärdet. Och redan professor Otto Warburg (Nobelpriset i medicin 1931) visade i sin forskning, att cancerceller på.grund av sin avvikande metabolism är extremt beroende av socker!

När jag själv nu åtgärdat nämnda brister, genom tillskott av aktuella mineraler och vitaminer, och dessutom minskat mitt kolhydratintag drastiskt, samt lagt till bl.a. gurkmeja och ingefära, som är kända i indisk och kinesisk medicin sedan några tusen år – så kallar många mig ”ovetenskaplig” eller ”vidskeplig” och ”okunnig”… I stället anser de (framför allt läkarna) att jag borde ha fortsatt att äta ”som vanligt” (inkl. alla tillsatser i form av färgämnen, konsistensgivare, smakförstärkare, konserveringsmedel, surhetsreglerare, modifierad stärkelse och kemiskt manipulerade vegetabiliska oljor). Och jag borde ha låtit mig behandlas med kemiska stridsmedel och/eller livsfarlig strålning!

Då jag nu vid fyra på varandra följande undersökningar (ultraljud och datortomografi) konstaterats cancerfri, så verkar läkarna något förvirrade, och de har ingen förklaring till detta. Eftersom de redan för tre år sedan med absolut säkerhet förutsade min snara död i cancer (skivepitelcancer med spridning till lymfan) – om jag inte accepterade deras behandling, vilket jag inte gjorde - så förstår jag deras förvirring. De har inte heller någon förklaring. Men de är överens om att det i alla fall absolut inte kan ha något med min ändrade kost och mina kosttillskott att göra!

15. aug, 2017

Som de flesta vet har förekomsten av cancer ökat dramatiskt de senaste decennierna – trots att ett oändligt antal miljarder under denna tid satsats på cancerforskning. Förutom att cancer är en enorm inkomstkälla för de stora läkemedelsbolagen, varför deras intresse av att ”lösa cancerns gåta” är obefintligt, så kan man också identifiera några andra orsaker till misslyckandet.

För det första satsas nästan inte något på att förhindra cancerns uppkomst – utom möjligen att man försöker minska rökning, att man lyckats avskaffa hanteringen av asbest och några andra uppenbart cancerframkallande produkter. Men direkt inom den medicinska professionen har inte mycket hänt. Där tycks man enbart vara inställd på att försöka BOTA (hittills med klent resultat) och inte alls ägna sig åt att FÖREBYGGA. Detta gäller för övrigt inte bara cancer, utan också andra allvarliga sjukdomar.

För det andra tycks man i hög grad vara inställda på att hitta GENETISKA lösningar på cancer. Detta måste anses vara mycket märkligt, eftersom våra gener är desamma nu som de var innan förekomsten av cancer började öka! Dessutom har ju disciplinen epigenetik på senare tid dramatiskt ändrat kunskapen om våra geners betydelse och visat att miljöfaktorer i hög grad kan förändra våra geners konkreta uttryck. Med tanke på att vår livsmiljö och vår kost under den aktuella tidsrymden däremot förändrats drastiskt, så hade en inriktning av forskningen mot sådana orsaker varit den självklara. Några föregångsmän finns det dock. Så har t.ex. den amerikanske läkaren Thomas Seyfried i sin forskning klart visat, att den genetiska mutationen vid cancer inte är den initiala orsaken, utan kommer i efterhand. Men hans resultat verkar inte beaktas! Hans bok ”Cancer as a Metabolic Disease” är annars en ögonöppnare!

För det tredje tycks dagens läkare obegripligt nog vara mer eller mindre omedvetna om upptäckten som gjorde att den tyske professorn Otto Warburg fick Nobelpriset i medicin 1931. Han visade i sin forskning, att cancerceller har en avvikande metabolism, jämfört med vanliga celler. Förenklat kan man beskriva det som att deras mitokondrier (de små enheter i cellerna, där energi skapas) är defekta och använder sig av ineffektiv fermentering (jäsning) av glukos i stället för förbränning med hjälp av syre. Detta innebär bl.a. att de behöver 20 – 30 ggr mer glukos (socker) än vanliga celler. Dessutom kan de ENDAST använda glukos för sin energiförsörjning, medan de flesta av kroppens övriga celler kan använda det alternativa bränslet ketoner (förenklat en nedbrytningsprodukt av fett). Denna fatala kunskapsbrist hos läkarna gör, att de ofta bidrar till att optimera möjligheterna för cancerceller att utvecklas – genom att t.ex. uppmana cancerpatienter att äta en kolhydratrik föda! Upprörande!

För övrigt tycks Warburg under senare delen av sitt liv ha blivit övertygad om, att den konkreta orsaken till att celler övergår till att bli cancerceller i huvudsak är förgiftning – av t.ex. giftiga kemikalier, skadliga mikrober eller olika former av strålning. Ingen kan förneka, att vi i dag i hög grad utsätts för just dessa faktorer i vår livsmiljö! Men detta förändrar inte grunduppfattningen att socker och stärkelse och därav följande högt blodsocker utgör den idealiska miljön för att cancerceller skall växa och utvecklas.

För det fjärde verkar de flesta läkare helt omedvetna om, att det finns naturliga produkter som effektivt och skonsamt motverkar cancer (t.ex. gurkmeja, ingefära, aroniabär, kolloidalt silver), samt att cancerpatienter nästan alltid har brist på viktiga mineraler som jod, magnesium, selen och zink, samt vitaminer som C- och D-vitamin och några fler.

För det femte tycks läkarna vara helt främmande för tanken att vårt immunförsvar, om det fungerar optimalt, också skyddar oss mot cancer – precis som det skyddar oss mot bakterier, virus och andra skadliga mikrober. En kost som innehåller alla nödvändiga vitaminer, mineraler och spårämnen för att vår kropp (inkl. immunförsvaret) skall fungera på bästa sätt torde vara en av de effektivaste metoderna för att förhindra uppkomsten av cancer. Detta verkar inte läkarna ha förstått, och man kan t.o.m. få höra, att ”kosten inte har någon betydelse för cancer”. Kosten är tvärt om en avgörande faktor för vår hälsa – vilket redan Hippokrates för omkring 2400 år sedan påpekade. I dag tycks läkekonsten ha tappat denna självklara insikt!

För det sjätte finns det slutligen en synnerligen kraftfull emotionell faktor.

För någon vars anhöriga avlidit efter traditionell cancerbehandling är det förstås en alldeles outhärdlig tanke att denna kunnat vara i livet och fri från cancer med hjälp av en enkel alternativ behandling. Därför kan man inte ta till sig sådan kunskap, utan blir i stället en ihärdig förespråkare för den traditionella behandlingen. Ofta kan man också berätta hur fantastiskt väl bemött man blivit av personalen på aktuellt sjukhus – vilket förstås för det mesta är alldeles sant. Personalen ”på golvet” gör enastående insatser på det sättet.

Även för den vars anhöriga överlevt men blivit allvarligt handikappad för livet blir insikten lika svåruthärdlig. Man MÅSTE helt enkelt tro, att ens anhöriga fått den absolut bästa möjliga vården. Vem skulle stå ut med tanken att t.ex. ens barn avlidit eller blivit allvarligt handikappat – därför att man inte kunnat se till att barnet fått en vård som kunnat hjälpa utan skadeverkningar? Det FÅR bara inte vara sant att sådan vård faktiskt finns!

Den som själv genomgått en traditionell behandling – ofta med svåra plågor och umbäranden, och överlevt – kan på samma sätt ha svårt att acceptera kunskapen om att dessa plågor kunnat undvikas med en enkel alternativ behandling. Det skulle ju innebära att man plågats alldeles i onödan! En sådan insikt blir psykologiskt omöjlig att ta till sig. Även i sådana fall blir man ofta en kraftfull ambassadör för traditionell behandling. Tanken att man hade kunnat botas av en enkel alternativ behandling blir totalt outhärdlig och omöjlig att acceptera – varför den till varje pris måste förnekas!

Ovanstående psykologiska orsaker bidrar sannolikt i hög grad till att man än i dag kan fortsätta med traditionell, plågsam, och ofta ineffektiv och skadlig behandling mot cancer – och avfärdar hundraåriga kunskaper om alternativa, effektiva och biverkningsfria alternativ. Det innebär också att man år efter år kan fortsätta att satsa miljarder på forskning om traditionell behandling – och knappt offrar en krona på att undersöka alternativa behandlingsformer…

 

 

 

14. aug, 2017

I Dagens Nyheter, söndagen den 13 augusti, kunde man på en helsida läsa en text av Amina Manzoor med en hel del grova felaktigheter och märkliga uttalanden av ”specialister”. Hon konstaterar inledningsvis, redan i ingressen, att allt fler kommer att få cancer de närmaste åren, vilket förstås tyvärr är en mycket sannolik utveckling. Sedan kommer den häpnadsväckande meningen: ”Förhoppningen är att cancer skall bli en kronisk sjukdom, som allt fler kan leva med”…

Vidare får vi veta, att nu varje år fler än 60 000 svenskar får en cancerdiagnos – och att omkring 22 000 dör i sjukdomen. Professor Klas Kärre, professor i immunologi vid Karolinska Institutet och ordförande i Cancerfondens forskningsnämnd, tror att antalet som insjuknar kommer att öka de närmaste åren. Vidare säger han, att detta beror på att vi blir fler och äldre – samt ”på grund av de livsstilsfaktorer vi anammat under de senaste decennierna”. Och där slog han huvudet på spiken! I alla fall ett korrekt påstående i denna märkliga artikel. Men hur går detta ihop med vad som står senare i artikeln om att cancer ”i huvudsak bror på slumpen”!

Professor Kärre säger också, att chansen att bli botad på ett halvsekel ökat från 40 % till 70 %... En mycket tveksam siffra – och om man menar permanent ”botad” så är den nog helt fel!

Sedan får vi från Lena Claesson-Welsh, professor i medicinsk biologi vid Uppsala Universitet, veta att ”det kommer aldrig att finnas ett botemedel mot all cancer” – med tillägget att cancer inte är en sjukdom, utan ”många olika sorters sjukdomar”… Att använda ”aldrig” i detta sammanhang tyder både på dödsförakt och misstro mot den egna vetenskapen. Fast den misstron är förstås ytterst befogad, eftersom vetenskapen helt tycks gå i läkemedelsindustrins ledband och hänsynslöst nonchalera alla alternativa metoder – som inte Big Pharma kan patentera och tjäna miljarder på.

I princip kan man nästan säga, att ”cancerns gåta” löstes redan på 1920-talet, då den tyske läkaren och professorn Otto Warburg (Nobelpriset i medicin 1931) i sin forskning visade, att cancerceller har en helt avvikande metabolism (p.g.a. defekta mitokondrier) och därför är hänvisade till fermentering av glukos för att skapa energi – i stället för att som friska celler förbränna glukos med syre. Denna defekt gör att cancerceller är extremt beroende av socker (glukos), och behöver kanske 30 ggr mer glukos än andra celler. Att dramatiskt minska intaget av kolhydrater är således den första åtgärd man borde vidta, när någon fått cancer. I stället uppmanar man ofta cancerpatienter att äta ”som vanligt” (d.v.s. mycket kolhydrater). Inte minst i cancerfondens kostråd kan man läsa detta! Fullständigt vansinnigt!

Jan Erik Damber, professor i urologi vid Göteborgs Universitet, tror att cancerbehandling allt mer kommer att fokuseras på ”individualiserade behandlingar” framöver. Rena drömmen för Big Pharma! Individuellt anpassade behandlingar för varje enskild patient – till stora kostnader!

Lena Classon-Welsh säger sig också vilja lyfta fram de konventionella metoderna mot cancer – kirurgi, strålning och cytostatika. Dessa behöver sannerligen inte ”lyftas fram”! Vi har alla lurats att tro, att de är de enda metoder som fungerar, och dagligen misshandlas cancerpatienter med dessa brutala metoder – några dör av dem, innan cancern hunnit bli dödande.

Kirurgi kan ibland bli akut nödvändig, om en tumör sitter så till att den trycker på ett blodkärl, en nerv eller något annat vitalt organ. Men cellgifter och strålning borde nästan aldrig förekomma! Det är närmast medeltida metoder, enligt principen ”ont skall med ont fördrivas”!

Sedan diskuteras också detta med ”screening” för olika cancertyper, t.ex. mammografi för bröstcancer. Plågsamt att behöva upprepa detta: Mammografin skadar fler kvinnor än den hjälper. Stora internationella studier har visat, att denna form av screening inte ger något positivt utfall. Den strålning som används är inte ofarlig, och ger många kvinnor cancer varje år. Dessutom ger mammografi massor av falskt positiva svar, som innebär att många kvinnor får sina bröst (eller en del av dem) bortopererade i onödan, och/eller utsätts för strålning eller cytostatika, som skadar dem. Och metoden missar uppemot hälften av alla tumörer. Den helt ofarliga metoden termografi används däremot inte av den officiella vården – trots att den är effektiv och kan avslöja cancer flera år tidigare än mammografi!

Sedan kommer den verkliga lögnen: ”Majoriteten av all cancer beror på slumpartade mutationer, alltså otur.” Att någon normalbegåvad människa med adekvata kunskaper kan påstå att cancer huvudsakligen beror på slumpen – tur eller otur – är fullkomligt häpnadsväckande! Att uppkomsten av cancer inte PRIMÄRT kan bero på genetiska mutationer har övertygande visats t.ex. av läkaren och forskaren Thomas Seyfried (redovisat bl.a. i boken ”Cancer as a Metabolic Disease”). Det är alldeles uppenbart miljöaspekter (kost, gifter, strålning, mikrober etc.) som är den primära anledningen till cancer. Mutationerna kommer i andra hand!

För 75 år sedan var cancer (liksom diabetes, Alzheimer, hjärtinfarkt och andra metabola sjukdomar) tämligen sällsynt. Men sedan vi övergått från ”naturlig” föda till processade produkter, med mängder av manipulerade ämnen och tillsatser, och en ökning av andelen kolhydrater i födan från kanske 10-20 % till 70-80 %, så har frekvensen av dessa sjukdomar ökat DRAMATISKT!

Sambandet med kosten (och andra miljöfaktorer) är glasklart. Att då tro att våra GENER skulle vara orsaken till cancer tyder inte på någon vidare slutledningsförmåga. Vårt genom är nästan den enda variabel som är konstant. Det tar kanske 50 000 år eller mer för att våra gener i någon avgörande grad skall förändras! Hur skulle då orsaken till den dramatiska ökningen av cancer kunna bero på våra gener!

Anmärkningsvärt har det sedan hundra år eller mer funnits enkla ”naturliga” sätt att förebygga och bota cancer. Men eftersom dessa allvarligt hotat läkemedelsindustrins gigantiska inkomster, så har dessa metoder förtalats, motarbetats, och i de flesta fall slutligen förbjudit – genom ett samarbete mellan läkemedelsföretagen och korrumperade myndigheter och läkare.

Själv har jag blivit cancerfri genom en ganska enkel kostomläggning och ett antal vitaminer och mineraler. Läs om några av de alternativ som finns – inkl. min egen metod – här: http://www.svaradoktorn.se/426070622

 

 

 

 

 

24. jul, 2017

För en tid sedan genomförde apotekaren Cecilia Lenander en studie på 1700 äldre i Skåne för att se över deras läkemedelsanvändning. Hon fann att 80 % av dem (åtta av tio, ÅTTA AV TIO!) hade sjukdomstillstånd som direkt berodde på mediciner (av Läkemedelsverket godkända preparat). Resultatet publicerades i Sydsvenskan den 6 maj i år.

Det finns ingen anledning tro att förhållandena i övriga delar av vårt land skulle vara annorlunda. Det betyder alltså, att MEDICINER (reglementsenligt utskrivna av läkare) sannolikt är den viktigaste anledningen till sjukdom hos äldre. Detta borde resultera i krigsrubriker på kvällstidningarnas löpsedlar – men har i stort sett helt förbigåtts av våra media. Varför?