Fortlöpande information om ny forskning och annat

16. jul, 2019

Här om dagen sände TV2 en upplaga av Aktuellt som borde gå till hävderna som årets magplask!

Till att börja med kan man påminna om SVT:s avtal med staten. Där står bl.a. följande:

Opartiskhet och saklighet

I SVT:s sändningstillstånd anges att Sändningsrätten ska utövas opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet ska råda i televisionen.

Kravet på saklighet består av tre delar:

  • Uppgifterna ska vara sanna, faktakontrollen är avgörande.

  • Uppgifterna ska vara relevanta för det valda ämnet och inte ofullständiga.

  • SVT ska sända en rättelse om en felaktig uppgift förekommit i ett program. Observera att kravet också gäller det som visas i bild!

Kravet på opartiskhet innebär att en utpekad part som utsätts för kritik eller allvarliga anklagelser måste ges möjlighet att försvara sig. Genmäle ska beredas i efterhand om det är befogat och en begäran om genmäle ska behandlas skyndsamt.

Kontroversiella ämnen får inte skildras på ett ensidigt sätt om det inte klart framgår av programmets inledning vilken infallsvinkel det har. Balansering kan också ske med ett annat program som man hänvisar till.

Reportrar, programledare, och andra som genom sin ställning uppfattas som företrädare för SVT får inte ta ställning i kontroversiella frågor.

 

I programmet deltog kirurgen Mia Fahlén, samt professor emeritus Kjell Asplund, som varit ledare för den av regeringen tillsatta utredningen om komplementär och alternativ medicinsk behandling (den s.k. KAM-utredningen) och nyligen presenterat utredningens slutbetänkande.

Sedan man tidigare hört Asplund uttrycka en ganska konstruktiv inställning till problemet – och bl.a. uttryckt att man skulle ta vara på all tillgänglig kunskap inom såväl skolmedicin som alternativa metoder och verkligen lyssna på alla – så kom utredningens betänkande som ett slag i ansiktet på oss som hoppats på en objektiv och vetenskaplig bedömning.

I det nu aktuella TV-programmet tycks han cementera alla de missuppfattningar och fördomar som florerar runt begreppen komplementär och alternativ behandling – och fastslår slutgiltigt att det skall förbli absolut förbjudet att BOTA alla allvarliga sjukdomar - inte bara som hittills cancer epilepsi och diabetes, utan ALLA allvarliga sjukdomar - om man inte är legitimerad sjukvårdspersonal!

FÖRBJUDET ATT BOTA ALLA ALLVARLIGA SJUKDOMAR! Smaka på det!

Varför skulle det någonsin vara FÖRBJUDET att bota en allvarlig sjukdom – oavsett metod? Det bör självklart vara förbjudet att SKADA människor med allvarliga sjukdomar – oavsett metod! Därför borde rätteligen en del av skolmedicinens brutala metoder förbjudas! Dags att återta den viktigaste delen av den ed Hippokrates en gång skapade – Primum non nocere (first do no harm; för det första - skada inte!)

Kjell Asplund kunde till nöds tänka sig tillåta att man med alternativa metoder LINDRADE SYMTOM - men, som sagt, absolut inte BOTADE en allvarlig sjukdom!

I det nämnda programmet framfördes sedan ogenerat rena lögner – som t.ex. att 90 % av alla cancerfall i dag botas med skolmedicinens metoder. Det är helt enkelt inte sant! Och trots gigantiska satsningar på cancerforskning under flera decennier, så dör fortfarande i Sverige varje dag omkring 60 personer av sin cancer – eller ofta av den skolmedicinska behandlingen mot cancern. Och antalet cancerfall har stadigt ökat, ända sedan 1958, då Socialstyrelsen började föra statistik om cancer.

Kjell Asplund påstod också, att många örtmediciner har allvarliga biverkningar. Jaha, vilka då? Och hur allvarliga är deras biverkningar jämfört med skolmedicinens cellgifter och strålning – där en biverkan ofta är döden!

Och problemet med en begynnande kollaps i hela vårdsystemet berördes inte alls – de problem som innebär att i dag många cancerpatienter hinner dö, innan de kommer fram i kön till behandling! Det bisarra är sedan också, att de patienter som kan få vänta upp till ett halvår eller mer på sin canceroperation av sina läkare uppmanas att äta ”som vanligt” - eller t.o.m. att de kan ”äta hur mycket socker de vill”! Många skulle sannolikt inte behöva någon operation, om de omedelbart efter diagnosen kunde lägga om kosten till sockerfri sådan, med tillägg av viktiga mineraler och vitaminer - och göra några andra livsstilsförändringar!

Om den alternativa vården bara kunde ta över några få procent av de ”allvarliga” fallen, så skulle det kunna innebära en högst nödvändig avlastning av den traditionella vården, som verkligen befinner sig i akut kris. I stället anstränger sig skolmedicinen maximalt för att förhindra att detta sker!

Och att cancer faktiskt i allt väsentligt är en metabol sjukdom (beroende av vårt näringsintag) har man vetat sedan åtminstone 1924 (via professor Otto Warburg – Nobelpriset i medicin 1931), som visade att cancerceller har en avvikande metabolism och är extremt beroende av glukos. Men dagens läkare tycks än inte ha fattat detta, utan hävdar fortfarande med emfas, att cancer är en genetisk åkomma!

Eftersom våra gener i princip varit oförändrade i åtskilliga tusen år, så är det naturligtvis fullständigt befängt att skylla det senaste seklets närmast extrema ökning av cancerincidens på våra gener! Ingen har heller någonsin (vad jag vet) försökt visa, att människorna i västvärlden de senaste hundra åren genomgått en generell genetisk mutation, som skulle kunna vara anledning till cancerns skrämmande utveckling!

Vad vi vet är, att livsstil, kost och förekomsten av strålning och olika former av gifter i både kost och miljö förändrats drastiskt under den avsedda tiden – faktiskt ungefär i samma takt som cancern ökat. Det vore verkligen inte långsökt att då söka efter orsaken där! Vårt genom är strängt taget den enda orsaksfaktor vi kan utesluta – eftersom denna faktor varit konstant hela tiden – men just där söker man lösningen!

Dessutom har ju det nya begreppet epigenetik förändrat bilden nästan totalt på det genetiska området – vilket skolmedicinen närmast tycks negligera. De epigenetiska processerna innebär i korthet, att vi inte är så beroende av de gener vi föds med som vi tidigare trott. Miljöaspekter – som t.ex. vår kost och vår miljö generellt – kan bokstavligen slå av eller på de ursprungliga generna, så att deras fysiska uttryck förändras eller försvinner.

Att man i dag så frenetiskt värnar om skolmedicinens monopol på botande av allvarliga sjukdomar skulle kunna bero på omsorg om patienterna – att man vill skydda dem från kvacksalvare och charlataner. Men att man aktivt skall hindra vuxna, myndiga, pålästa och beslutskompetenta människor från att välja den behandlingsmetod man föredrar strider faktiskt mot gällande lagstiftning – och generellt mot våra mänskliga rättigheter. Det förslag KAM-utredningen föreslår är ett slag i ansiktet på varje demokratisk och självständigt tänkande medborgare!

Antingen beror det hela på att man helt enkelt bara struntar i gällande lagstiftning (och vart är vi då på väg?), eller så beror det på ren okunskap eller ondska. Det sista kan jag förstås inte ens föreställa mig – men okunskapen verkar mycket påtaglig.

Den gigantiskt rika och mäktiga läkemedelsindustrins inflytande på både utbildning, forskning och tillämpningar inom medicinsk behandling vidrördes förstås inte alls. Men om man vill ha vetenskapligt hållbara argument för Big Pharmas enorma inflytande, så behöver man bara läsa t.ex. Peter Götzsches bok med den talande titeln ”Dödliga mediciner och organiserad brottslighet” - eller Ralf Sundbergs ”Forskningsfusket”. Läkemedelsbolagen kläs av inpå bara kroppen, och deras i konkret mening ”dödliga” verksamhet avslöjas i detalj. Men självklart har ingen i SVT:s ledning någon aning om att dessa böcker existerar – eller har i alla fall inte läst dem! De skulle också kunna läsa min egen bok - ”Och cancern bara försvann” (Karneval förlag) – för att i någon mån uppdatera sina kunskaper.

Kjell Asplunds argumentation påminner osökt om professor Dan Larhammars taktik - att förlöjliga, håna och på allt sätt misskreditera oliktänkande (utan faktakontroll!).

Det framgår, när han på programledarens fråga om vilka alternativa metoder det kan handla om, svarar bl.a. ”Det kan handla t.ex. om utdrivning av onda andar med hjälp av schamaner”.

Med detta uttalande demonstrerar han sin egen totala okunskap om de komplementära och alternativa metoder som finns – och förolämpar synnerligen grovt en mångtusenhövdad skara av pålästa och kunniga människor i branschen. Det är absolut oförlåtligt av en man i hans ställning! Pinsamt är ett i sammanhanget mycket milt uttryck!

När man, som här, ensidigt förklarar att skolmedicinens metoder är riktig ”behandling” (effektiv sådan) – och att varje form av alternativ behandling bara är bluff och bedrägeri, så gör man sig skyldig till en total verklighetsförvanskning!

Alternativa ”behandlingar” t.ex. i form av att man kompletterar kosten med de vitaminer och mineraler som de sjuka har brist på, och kanske lägger till naturliga (icke kemiskt manipulerade) ämnen, som man sedan generationer vet motverkar en viss sjukdom, så borde det inte väcka sådan skräck och avsky hos skolmedicinen. Sådana medel har väldigt sällan några allvarliga biverkningar, och doseringen behöver inte vara exakt på milligrammet.

Skolmedicinens ”läkemedel” är däremot nästan alltid manipulerade molekyler, som vår metabolism aldrig tidigare under evolutionen stött på (annars kan de inte patenteras av läkemedelsbolagen och inbringa stora inkomster). Därför tenderar de att av vår kropp uppfattas som ”fiender” och trigga igång vårt immunförsvar på ett ibland katastrofalt sätt. Och medlens ”giftighet” är ofta så hög att det gäller att exakt beräkna rätt dosering, för att patienten inte skall allvarligt skadas.

Man brukar generellt anse, att skolmedicinens tillämpningar står för omkring vart tredje dödsfall i Västvärlden. Detta är sannolikt en grov underskattning.

För några år sedan genomförde apotekaren Cecilia Lenander en studie på 1700 äldre i Skåne för att se över deras läkemedelsanvändning. Hon fann att 80 % av dem (åtta av tio, ÅTTA AV TIO!) hade sjukdomstillstånd som direkt berodde på mediciner (av Läkemedelsverket godkända preparat). Resultatet publicerades i Sydsvenskan den 6 maj 2017.

Det finns ingen anledning tro att förhållandena i övriga delar av vårt land skulle vara annorlunda. Det betyder alltså, att MEDICINER (reglementsenligt utskrivna av läkare) sannolikt är den viktigaste anledningen till sjukdom (och död?) hos äldre. Detta borde resultera i krigsrubriker på kvällstidningarnas löpsedlar – men har i stort sett helt förbigåtts av våra media. Varför?

 

När man vill hävda, att det aldrig funnits några alternativa och fungerande behandlingar mot cancer, så visar det på en enastående historielöshet och okunskap! Det har funnits - och finns - ett avsevärt antal metoder, vars effekter i högsta grad är verkliga och ”reproducerbara”! Ett exempel är Hoxseymetoden. Den praktiseras fortfarande – fast inte längre i USA, där den förbjudits - uppenbarligen därför att den genom sin effektivitet blev ett allvarligt hot mot ”Big Pharma” och deras dyra produkter.

 

I början av 1950-talet, då Hoxseymetoden var som mest populär, hade huvudkliniken för Hoxseybehandling i Dallas, Texas, ca 12 000 patienter och var då det största privata cancercentret i världen, och det fanns dotterkliniker i ytterligare 17 andra delstater. Metoden anses ha varit mest framgångsrik, när det gällde att bota utvärtes tumörer.

Metodens skapare, Harry Hoxsey, förföljdes och åtalades gång på gång. Hundratals patienter ville vittna inför domstol om hur de mirakulöst blivit botade från dödliga former av cancer – ofta i långt framskridet stadium. Men de läkare som var inblandade vägrade att undersöka saken – FÖR GENOM SIN MEDICINSKA UTBILDNING VISSTE DE ATT METODEN INTE KUNDE FUNGERA!

Tyvärr finns den inställningen till stor del fortfarande kvar än i dag bland skolmedicinska läkare! Ursäkta ordvalet, men jag tycker det är en skam för läkarkåren, att man inte tycks vara det minsta intresserad av hur man kan bota cancer – om det inte sker inom ett väl definierat område, skolmedicinen. När läkarna under min egen cancerresa tvingades konstatera, att cancern efter hand försvann, så var det INTE EN ENDA AV DEM som ens frågade vad jag gjort! Och varför skulle de? De visste ju genom sin medicinska utbildning att min metod inte kunde fungera!

Att traditionell behandling av legitimerade läkare och av dem förskrivna, godkända läkemedel till och med skulle vara den vanligaste dödsorsaken i vårt land – och hela Västvärlden – låter naturligtvis för de flesta helt obegripligt. Men tyvärr kan det vara precis så!

Dr Bruce Lipton påstår i alla fall, att i USA gäller följande:

Den tredje vanligaste dödsorsaken är CANCER (553 251 fall ett av de senaste åren).

Den näst vanligaste dödsorsaken är HJÄRT- OCH KÄRLSJUKDOM (699 697 fall)

Och den allra vanligaste dödsorsaken är ”IATROGENISK” sjukdom – ett tillstånd som förorsakats av medicinsk behandling. (783 936 fall). Mer är 300 000 av dessa är dödsfall som direkt beror på godkända och av läkare utskrivna läkemedel!

Dr Bruce förklarar också hur det kan vara så illa. Han utvecklar sina tankar här:

https://www.youtube.com/watch?v=rSgR9vzOYJU

 Mitt försök att mycket kort förenkla det han berättar:

 Medicinsk vetenskap lever fortfarande kvar i Newtons uppfattning om den fysiska världen – och man har inte kunnat ta till sig och acceptera den ”kvantfysiska verkligheten” - trots att den nu i princip bekräftades redan 1925. Då kunde man visa, att allt strängt taget består av energi och inte någon sorts solid materia. Det handlar om frekvenser, vågor och ”fält” och inte enbart om materiella ”partiklar”.

Inom medicinen ser man däremot alltså fortfarande människan i huvudsak som en ”biologisk maskin”, sammansatt av en mängd materiella delar – som kan behandlas var och en för sig, utan hänsyn till det totala sammanhanget. Man kan därför säga att den medicinska vetenskapen är ”reduktionistisk”. Man tar med stor noggrannhet fram de enskilda delarna i kroppen och försöker ända ner på molekylnivå förstå och behandla varje liten enhet var för sig.

Den nya fysiken (som alltså än inte tycks omfattas av läkare och medicinska forskare) säger att man inte kan göra så, utan att man måste se helheten i varje system – som t.ex. människan.

När det gäller förhållandet skolmedicin – alternativ medicin bör man kanske också (som i de flesta andra sammanhang) anlägga ett ”användarperspektiv”. Då kan man t.ex. titta på resultatet av en undersökning Novus gjort:

http://dagenshomeopati.se/2019/06/05/1-av-3-svenskar-anvander-alternativmedicin-enligt-ny-undersokning-fran-novus/

 

Där visas att 33 procent använder komplementär och alternativmedicin i Sverige. Av dessa anger 78 procent, som intagit ett alternativmedicinskt preparat eller fått en KAM-behandling under de senaste 12 månaderna att de har blivit bättre.

Tittar man på ett längre tidsperspektiv, än de sista 12 månaderna, anger 66 procent att de har blivit litet bättre eller helt friska (40 % något friskare och 25 % helt bra). Och 6 procent anger att de har varit bättre en tid efter KAM-behandlingen men blivit sämre igen. Enligt Novusundersökningen har alltså 66 procent blivit varaktigt friskare. Inte alls konstigt att man nu med strängare lag försöker hålla KAM-utvecklingen tillbaka.

KAM-utredningen borde omedelbart ersättas av någon form av haveriutredning!

 

 

 

 

13. jul, 2019

Efter det helt osannolika framträdandet i Aktuellt nyligen – 11 juli - finns det anledning till följande repris:

I juni 2014 förklarade läkarna tvärsäkert att jag snart skulle dö i cancer (skivepitelcancer med spridning till lymfan) – om jag inte gick med på deras föreslagna behandling, som innebar ett fullkomligt brutalt och allvarligt handikappande kirurgiskt ingrepp – med efterföljande strålning och/eller cellgiftsbehandling. Den alternativa metod jag själv föreslog – ändrad kost och tillskott av några vitaminer och mineraler – log man milt överseende åt, och man förklarade att jag skulle vara död inom några månader.

Om jag varit riktigt medveten om gällande lagstiftning, så hade jag förstås hoppats på symtomlindring. Nu var jag så naiv att jag trodde det skulle vara tillåtet att bota sin egen sjukdom, och jag gick medvetet in för detta - att bota min cancer.

Och sedan omkring tre år måste nu läkarna konstatera, att man inte längre ser några tecken på cancer hos mig! Det måste betyda att jag brutit mot lagen och botat min cancer med en alternativ metod. Herre Gud, vad gör jag?

Skall jag anmäla mig själv för detta flagranta lagbrott – och till vilken instans anmäler jag? Vänder jag mig till den lokala polismyndigheten, eller bör kanske Riksåklagaren direkt bli inkopplad i ett så här allvarligt fall?

Sedan undrar jag också, om de som sålt aprikoskärnor, gurkmeja, D-vitamin, selen, magnesium, kolloidalt silver och andra produkter skall anses delaktiga i mitt brott? Det kan i så fall bli en omfattande brottsutredning, eftersom jag använt mig av flera olika leverantörer – både på nätet och i fysiska hälsokostbutiker.

Den som möjligen tror att jag bara är en skämtare, som vill raljera om ett allvarligt ämne, kan nu sedan en tid läsa hela min absolut autentiska historia i den nyligen utkomna boken ”Och cancern bara försvann” (Karneval förlag).

Man kan även använda sig av följande länk för att förbättra sina kunskaper på området: http://www.svaradoktorn.se/427029039/6775400/posting/medicinsk-behandling-vanligaste-d%C3%B6dsorsaken

 

Men fortfarande behöver jag goda råd. Snälla – kan någon hjälpa mig? Jag vill ju absolut vara laglydig. Men kanske skulle jag ändå hellre avtjäna ett fängelsestraff än att dö i cancer!

 

 

 

12. jul, 2019

Torsdagen den 11 juli 2019 var en sorgens dag för oss som uppskattar sunt förnuft, vett och sans och vetenskaplig korrekthet. Den dagen visade TV2 i programmet Aktuellt sällsynt dåligt omdöme – liksom några av de medverkande. Jag skulle vilja kalla det hela en medial skandal!

Det finns också i hög grad anledning att i sammanhanget hänvisa till SVT:s avtal med staten. Där står bl.a. följande:

Opartiskhet och saklighet

I SVT:s sändningstillstånd anges att Sändningsrätten ska utövas opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet ska råda i televisionen.

Kravet på saklighet består av tre delar:

  • Uppgifterna ska vara sanna, faktakontrollen är avgörande.

  • Uppgifterna ska vara relevanta för det valda ämnet och inte ofullständiga.

  • SVT ska sända en rättelse om en felaktig uppgift förekommit i ett program. Observera att kravet också gäller det som visas i bild!

Kravet på opartiskhet innebär att en utpekad part som utsätts för kritik eller allvarliga anklagelser måste ges möjlighet att försvara sig. Genmäle ska beredas i efterhand om det är befogat och en begäran om genmäle ska behandlas skyndsamt.

Kontroversiella ämnen får inte skildras på ett ensidigt sätt om det inte klart framgår av programmets inledning vilken infallsvinkel det har. Balansering kan också ske med ett annat program som man hänvisar till.

Reportrar, programledare, och andra som genom sin ställning uppfattas som företrädare för SVT får inte ta ställning i kontroversiella frågor.

 

I nämnda program deltog den tydligen kliniskt verksamma kirurgen Mia Fahlén, samt professor emeritus Kjell Asplund, som varit ledare för den av regeringen tillsatta utredningen om komplementär och alternativ medicinsk behandling (den s.k. KAM-utredningen) och nyligen presenterat utredningens slutbetänkande. Någon representat för alternativ eller komplementär behandling fanns INTE med i programmet!

I nämnda betänkande föreslår man, att det skall bli absolut förbjudet att BOTA alla allvarliga sjukdomar - inte bara som hittills cancer epilepsi och diabetes, utan ALLA allvarliga sjukdomar - om man inte är legitimerad sjukvårdspersonal!

FÖRBJUDET ATT BOTA ALLA ALLVARLIGA SJUKDOMAR! Smaka på det!

Varför skulle det någonsin vara FÖRBJUDET att bota en allvarlig sjukdom – oavsett metod? Det bör självklart vara förbjudet att SKADA människor med allvarliga sjukdomar – oavsett metod! Därför borde rätteligen en del av skolmedicinens brutala metoder förbjudas!

Kjell Asplund kunde till nöds tänka sig tillåta att man med alternativa metoder LINDRADE SYMTOM - men, som sagt, absolut inte BOTADE en allvarlig sjukdom!

I det nämnda programmet framfördes sedan ogenerat rena lögner – som att 90 % av alla cancerfall botas med skolmedicinens metoder. Det är helt enkelt inte sant! Och trots gigantiska satsningar på cancerforskning under flera decennier, så dör fortfarande i Sverige varje dag omkring 60 personer av sin cancer – eller ofta av den skolmedicinska behandlingen. Och antalet cancerfall har stadigt ökat, ända sedan 1958, då Socialstyrelsen började föra statistik.

Kjell Asplund påstod också, att många örtmediciner har allvarliga biverkningar. Jasså, vilka då? Och hur allvarliga är deras biverkningar jämfört med skolmedicinens cellgifter och strålning – där en biverkan ofta är döden!

Och problemet med en begynnande kollaps i hela vårdsystemet berördes inte alls – de problem som innebär att i dag många cancerpatienter hinner dö, innan de kommer fram i kön till behandling! Det bisarra är sedan också, att de patienter som kan få vänta upp till ett halvår eller mer på sin canceroperation av sina läkare uppmanas att äta ”som vanligt” - eller t.o.m. att de kan ”äta hur mycket socker de vill”! Många skulle sannolikt inte behöva någon operation, om de omedelbart efter diagnosen kunde lägga om kosten till sockerfri sådan, med tillägg av viktiga mineraler och vitaminer - och göra några andra livsstilsförändringar!

Om den alternativa vården bara kunde ta över några få procent av vårdfallen, skulle det kunna innebära en högst nödvändig avlastning av den traditionella vården. I stället anstränger sig skolmedicinen maximalt för att förhindra att detta sker!

Och att cancer faktiskt i allt väsentligt är en metabol sjukdom (beroende av vårt näringsintag) har man vetat sedan åtminstone 1924 (via professor Otto Warburg – Nobelpriset i medicin 1931), som visade att cancerceller har en avvikande metabolism och är extremt beroende av glukos. Men dagens läkare har än inte fattat detta, utan hävdar fortfarande, att cancer är en genetisk åkomma!

Eftersom våra gener i princip varit oförändrade i åtskilliga tusen år, så är det naturligtvis fullständigt befängt att skylla det senaste seklets närmast explosiva utveckling av cancer på våra gener! Ingen har heller någonsin försökt visa, att människorna i västvärlden de senaste hundra åren genomgått en generell genetisk mutation, som skulle kunna vara anledning till cancerns utveckling!

Vad vi vet är, att livsstil, kost och förekomsten av strålning och olika former av gifter i både kost och miljö förändrats drastiskt under den avsedda tiden – faktiskt ungefär i samma takt som cancern ökat. Det vore verkligen inte långsökt att då söka efter orsaken där! Vårt genom är strängt taget den enda orsaksfaktor vi kan utesluta – eftersom denna faktor varit konstant hela tiden.

Att man så frenetiskt värnar om skolmedicinens monopol på botande av allvarliga sjukdomar skulle kunna bero på omsorg om patienterna. Man vill skydda dem från kvacksalvare och charlataner. Men att man aktivt skall hindra vuxna, myndiga och beslutsmässiga människor från att välja den behandlingsmetod man föredrar strider faktiskt mot gällande lagstiftning – och generellt mot våra mänskliga rättigheter. Det förslag KAM-utredningen föreslår är ett slag i ansiktet på varje demokratisk och självständigt tänkande medborgare!

Antingen beror det hela på att man helt enkelt bara struntar i gällande lagstiftning (och vart är vi då på väg?), eller så beror det på ren okunskap eller ondska. Det sista kan jag förstås inte ens föreställa mig.

Kjell Asplunds argumentation påminner osökt om professor Dan Larhammars taktik att förlöjliga, håna och på allt sätt misskreditera oliktänkande (utan faktakontroll!).

När han på programledarens fråga om vilka alternativa metoder det kan handla om, så säger han bl.a. ”Det kan handla t.ex. om utdrivning av onda andar med hjälp av schamaner”. Med detta uttalande demonstrerar han sin egen totala okunskap om de komplementära och alternativa metoder som finns – och förolämpar synnerligen grovt en mångtusenhövdad skara av pålästa och kunniga människor i branschen. Det är absolut oförlåtligt av en man i hans ställning! Pinsamt är ett i sammanhanget mycket milt uttryck!

 

 

 

10. jul, 2019

Bestigningen av berget Cancer

Detta är en berättelse från tidigt 2000-tal, då kunskapen om sjukdomars orsaker fortfarande var mycket ofullkomlig och ofta av närmast religiös karaktär - och när den faktiska kunskap som fanns mycket effektivt undanhölls folket av ett maffialiknande nätverk av företag som med astronomiska vinster tillverkade och sålde bergklättringsutrustning…

 

Alldeles intill den lilla byn Världen låg ett väldigt högt berg, som av oklar anledning fått namnet Cancer. Byn låg vid bergets nästan lodräta och oerhört svårbestigna södra sida. Alla som vände blickarna mot berget insåg, att det måste krävas osedvanlig skicklighet och avancerade tekniska hjälpmedel för att nå upp till bergets topp.

Nu var det så förfärligt att med jämna mellanrum drabbades enskilda invånare i byn av en förbannelse, som innebar att de helt enkelt efter en tid avled. Antalet drabbade hade också ökat dramatiskt på senare år. Det fanns många teorier om vad som förorsakade förbannelsen, men ingen tycktes kunna säga säkert vad den kom ifrån. Det fanns dock en lösning, och det var att ta sig upp på bergets topp, där man kunde erhålla Välsignelsen och överleva. Tyvärr var det bara ett fåtal som lyckades med detta.

Vid bergets fot hade växt upp en formlig industri, som helt och hållet levde på att erbjuda människor möjligheter att ta sig upp till bergets högsta punkt för att få Välsignelsen och därefter kunna fortsätta sina liv. Man hävdade att det endast fanns två möjligheter – och det var via specialgjorda stegar eller med enastående starka rep, med vars hjälp man kunde hissas upp till toppen. Egentligen fanns det också ett tredje alternativ, och det var att med ett kirurgiskt ingrepp försöka avlägsna förbannelsen. Men man hade till sist insett, att förbannelsen inte satt i själva den fysiska kroppen och att ett kirurgiskt ingrepp således inte hjälpte, mer än tillfälligt, så den metoden hade man övergivit.

Vissa i lokalbefolkningen hamnade ibland i konflikt med dem som levde på att tillverka stegar och rep, när de påstod att berget på norra sidan var mindre brant och att man den vägen helt enkelt kunde ta sig upp via sedan länge upptrampade stigar till toppen för att få den efterlängtade Välsignelsen och undgå döden. Men trots att det då och då dök upp människor som berättade att de använt den vägen, så förnekades detta av företrädarna för industrierna som tillverkade stegar och rep. Av någon märklig anledning kallades dessa faktiskt för lekare, trots att det verkligen inte handlade om någon lek, utan faktiskt gällde liv eller död för dem som drabbats av förbannelsen.

De som påstod sig ha undfått Välsignelsen genom att ta sig upp via stigarna på bergets norra sida förklarades som opålitliga och fantasifulla galningar, som sannolikt berättade sina skrönor för att tjäna pengar på att sälja vandrarkängor eller tjänstgöra som vägvisare åt dem som ville pröva den norra vägen. Och de som mest enträget hävdade sin historia åtalades och dömdes ibland till långa fängelsestraff. Man påstod då att de medvetet försökte leda folk i döden genom att hindra dem från att använda de väl beprövade metoderna att med stegar eller specialtillverkade rep ta sig upp på bergets lodräta sida. Man undvek då så långt möjligt att nämna, att de flesta fortfarande via de metoderna aldrig lyckades ta sig upp, utan i stället föll ner från berget. Många genomled dessutom efter fallen de mest förfärliga plågor, innan de slutligen avled av sina skador.

Industrifolket arbetade emellertid dag och natt för att förbättra sina metoder. Man experimenterade fram nya legeringar för tillverkning av stegarna, uppfann nya avancerade svetsmetoder för att sammanfoga dem, och gigantiska summor användes för att tekniskt förbättra stegarna. Tyvärr resulterade detta endast i några få procents förbättrade resultat. Stegarna gick ändå sönder av påfrestningarna på den lodräta bergväggen, och folk störtade ner och slog ihjäl sig.

Detsamma gällde metoden med repen. Man forskade fram sensationellt hållbara syntetiska fibrer och framställde rep, som skulle tåla enorma belastningar, men ändå skavdes de ofta av på någon utskjutande vass klippavsats och resultatet blev ytterligare dödsfall.

Någon hade kommit med påståendet (som för utomstående verkade självklart) att om de som drabbades av förbannelsen kunde gå ner en smula i vikt, så skulle det underlätta vid försöken att ta sig uppför den lodräta bergssidan, oavsett vilken metod man använde. Lekarna kunde i princip förstå tanken, men de avfärdade amatörernas teorier om att äta på ett annat sätt för att bli av med sin övervikt. Detta var ett alldeles för allvarligt problem för att kunna avhjälpas med en ändrad kost. De kunde inse, ATT de drabbade måste äta för att leva tillräckligt länge och hinna pröva ”bergsbestigningen” och komma upp till den hägrande Välsignelsen, men att det skulle ha någon betydelse VAD de åt var för dem en helt främmande tanke.

Då och då drabbades också någon av de mycket välbärgade industrimännen av förbannelsen. Då hände det att de i nattens mörker smög iväg till bergets norra sida och med viss möda tog sig upp till bergets topp för att få Välsignelsen och behålla livet. Men detta hemlighölls, och deras kollegor hotade dem med stränga straff, om de avslöjade detta. Den oerhört lönsamma tillverkningen av stegar och rep skulle ha kunnat hotas, och den med hög status förknippade forskningen på området skulle ha kunnat avslöjas som onödig. Detta kunde förstås på sikt ha hotat hela byns existens och måste till varje pris förhindras.

 

Varje tänkbar association till dagens läkemedelsindustri och dess företrädare beror förstås på den enskilde läsarens fantasi, som författaren självklart inte kan ta ansvar för…

 

 

10. jul, 2019

Ekonomisk vinst går före liv

Galenskaparna är ofta genialiska. Här har de på ett illustrativt sätt demonstrerat precis vad läkemedelsindustrin handlar om. Till att börja med är det ganska roligt – men när man inser att man kan ersätta ”förkylning” med cancer, så fastnar kanske skrattet i halsen. Man kan förstås inte driva metaforer in absurdum – men när det gäller inställningen till att bota, så är den naturligtvis likadan där. Många tror förstås inte att någon bransch kan vara så omänskligt cynisk – trots att flera avhoppade chefer skrivit böcker och i detalj avslöjat verksamheten… Men faktum är alltså, att det varje dag dör människor i cancer (och förstås även i andra sjukdomar) p.g.a. läkemedelsföretagens strävan efter vinstmaximering. Se denna sketch och njut (?!?!).

https://www.youtube.com/watch?v=_sNJHaIj4P4&feature=youtu.be