Fortlöpande information om ny forskning och annat

16. dec, 2017

För några timmar sedan kom äntligen ett svar på mitt "öppna brev" till professor Dan Larhammar. Han svar såg ut så här:

Sven Erik,
 
Jag bifogar mina svar som en pdf-fil.
 
/Dan
 
Och här är innehållet i pdf-filen i klartext:

 

Sven Erik;

Eftersom jag inte bevakar din hemsida blev jag inte varse ditt öppna brev

till mig förrän du mejlade det 171204. Igår natt fick jag äntligen en stund

att samla ihop fler av de referenser och länkar jag tidigare läst. Jag hittade

även ett par nya.

Jag finner det märkligt att du i dina ebrev använder min titel trots att du

skrev "din status som professor lämnar mig således helt oberörd".

Nedan är mina svar på dina frågor och dina anklagelser (du använde själv

det ordet).

Jag hänvisar i mina svar nedan till ett antal referenser i den vetenskapliga

litteraturdatabasen PubMed

(https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed?db=PubMed). För att spara

utrymme nöjer jag mig för flera av dem med att ange artiklarnas

referensnummer PMID i PubMed. Du hade själv kunnat finna dessa

artiklar genom sökningar i PubMed.

Ett antal patienter med symptom på silverförgiftning finns beskrivna i

litteraturen. En av de mest kända är Rosemary Jacobs som producenten

för programmet i YLE valde att visa. Hennes historia är beskriven i denna

artikel: 16427508. Information om henne finns i artikeln, du kan lätt hitta

mer på internet.

Det finns många fler fallbeskrivningar av patienter, se exempelvis

wikipedia.org/wiki/Argyria. En artikel publicerad 2009 beskriver en

patient som drabbats av silverförgiftning efter intag av kolloidalt silver

under fem år: 20523812. I artikeln ges referenser till flera tidigare

fallrapporter. Flera av referenserna beskriver utförligt vilka toxiska

effekter som kan uppkomma.

En översikt över silvertoxicitet publicerades av Hadrup & Lam, 2014:

PMID 24231525.

Det har enligt FASS tidigare funnits 22 läkemedel med silver men de har

avregistrerats.

https://www.fass.se/LIF/result?query=silver&userType=2

Fyra av dessa innehöll kolloidalt silver. De avregistrerades 1943, 1947,

 

Beträffande vilka som deltog i programmet från YLE får du rikta den

frågan till producenten och programledaren. Det framgick att en av de

användare av silvervatten som intervjuades i det reportage som sändes

veckan innan hade bjudits in att delta i debatten. Hon hade dock avböjt

vilket kanske är förståeligt. En av debattprogrammets huvudfrågor var

kunskapsresistens. Problem och risker med användning av kolloidalt

silver hade avhandlats i det första programmet.

Ditt resonemang som försöker hävda en analogi med natriumklorid i

relation till atomärt klor förstår jag inte.

Både silverjoner från ett löst silversalt och kolloidalt silver kan ha toxiska

effekter. Den bakteriecida effekten åstadkommes i båda fallen i huvudsak

av silverjoner enligt vad jag kunnat finna i litteraturen.

Här är en artikel som beskriver hur silver kunde detekteras i placenta och

bröstmjölk hos råtta efter tillförsel via magsäcken, visserligen en hög dos

men den gavs vid ett enda tillfälle, inte kontinuerligt (Melnik et al., 2013

(PMID 24307938). Det kan vara svårt att jämföra detta med en låg dos

under lång tid, men observationerna tyder på risk för överföring.

I denna studie gavs ett kommersiellt tillgängligt preparat med kolloidalt

silver till retina in vitro varvid negativ påverkan på vävnaden kunde

observeras: Söderstjerna et al., 2014 (PMID 25144684):

Silvernitrat beskrivs som frätande i både svenska och engelska Wikipedia.

Jag har ingen anledning att ifrågasätta detta. Du får rikta frågan till

kemikalieinspektionen. Här finns en fallbeskrivning av biverkningar av

silvernitrat pga behandling med lapis som i texten beskrivs som frätande:

https://www.vardfokus.se/tidningen/2012/nr-5-2012-5/svara-plagor-avlapis/

Lapispenna (Braukn) avregistrerades 2013:

https://www.fass.se/LIF/product?userType=2&nplId=AP_00000072

Att silver kan påverka levande organismer i miljön är välkänt. Eventuella

frågor kan riktas till Kemikalieinspektionen. Här är en artikel som

beskriver toxicitet på fiskar:

Ray et al., 2009, PMID: 19204862. Se särskilt sidorna 7-8.

Huruvida toxiska effekter uppkommer beror förstås både på (daglig) dos

och behandlingens längd. Även låga doser kan vara skadliga om de tas

under lång tid.

En sökning i PubMed gjord 171216 med orden

silver+environment+toxicity gav 970 träffar. Begränsning till

översiktsartiklar ger 82 träffar. En färsk översikt om kolloidalt silver

(Naik & Kowshik, 2017, PMID: 28650591) verkar ge en balanserad syn

men säger att peroralt intag är kontroversiellt pga avsaknad av studier.

Du känner säkert redan till följande sidor med information om potentiella

risker och om avsaknaden av evidens för gynnsamma effekter:

National Center for Complementary and Integrative Health, USA:

https://nccih.nih.gov/health/silver

Sloan Kettering Cancer Center:

https://www.mskcc.org/cancer-care/integrative-medicine/herbs/colloidalsilver

Se särskilt denna text:

Purported Uses:

Immune system stimulant : No scientific studies support this use.

Diabetes : There are no data to support this use.

AIDS: There is no scientific evidence to support this use.

Cancer : This use is not supported by scientific studies.

Infections: Silver compounds have been used as topical antiseptics

but there are no scientific studies to support the oral use of colloidal

silver for infection.

FDA:

https://www.fda.gov/Food/RecallsOutbreaksEmergencies/SafetyAlertsAd

visories/ucm184087.htm

Beträffand astronauter: Under rymdfärder måste vatten användas

sparsamt och återvinnas. De främsta alternativen för att desinficera är

såvitt jag vet jod och silver. Tidigare har jod använts för detta ändamål

men kan förorsaka biverkningar och ger dålig smak till vattnet. Av två

onda ting väljer man det minst onda och passar samtidigt på att göra en

vetenskaplig studie. Förhoppningsvis hinner silvret inte ackumuleras till

toxiska nivåer i astronauterna under en rymdfärd.

Syftet med silvret är alltså att desinficera vattnet. Här på jorden har

många av oss tillgång till rent vatten utan att behöva desinificera det med

silver.

Att dricka kolloidalt silver som behandling av den egna kroppen kräver

rimligtvis andra doser eftersom det blir en utspädning i kroppen och

farmakokinetiken behöver beaktas, inte minst angående silvrets spridning

i kroppen.

Om avsikten med att dricka silvervatten är att avdöda bakterier i

magtarmkanalen behöver dosen förhoppningsvis inte vara så stor. Dock

känner jag inte till några studier som visar att sådan behandling är

gynnsam (se texten ovan från Sloan Kettering Cancer Center). Det finns

en risk att silver kan påverka normalfloran och därmed ge störningar i

tarmens ekosystem.

Om effekter avses i andra delar av kroppen än tarmen blir distributionen

avgörande. Om ett barn har fått inflammation i mellanörat (via

örontrumpeten), som såvitt jag vet är den vanligaste varianten, är frågan

vilken dos av kolloidalt silver som skulle behöva appliceras i

hörselgången för att uppnå tillräckligt hög koncentration av silverjoner i

mellanörat (det är ju silverjonerna som är bakteridedödande).

Att kontinuerligt dricka vatten med låg dos silver medför stor risk att

gynna uppkomst av resistens (se nedan). För att silver för topikalt bruk, t

ex vid brännskador av hud, ska fortsätta ha effekt är det viktigt att silver

inte missbrukas för kroniskt profylaktiskt bruk eftersom detta riskerar att

leda till resistensutveckling.

Resistens hos bakterier har beskrivits i artiklar som ingår i en avhandling

som lades fram vid Uppsala universitet av Susanne Sütterlin 2015:

http://uu.divaportal.

org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A796254&dswid=-9935

Här är ett citat från avhandlingens abstract:

"The studies showed that sil genes, encoding silver resistance, occurred at

a high frequency. Sil genes were found in 48 % of Enterobacter spp., in

41 % of Klebsiella spp. and in 21 % of all human Escherichia coli isolates

with production of certain types of extended-spectrum beta-lactamases

(CTX-M-14 and CTX-M-15)."

Mekanismerna för silverresistens i bakterier beskrivs i denna artikel:

Hobman et al., 2014 (PMID 25418738)

Det är i synnerhet låga doser av bakteriehämmande eller bakteriedödande

substanser som ger riskt för resistensutveckling.

Du gav sken av att du haft "obotlig" cancer som skulle ha botats av en

daglig dos av 1 dl med 10 ppm kolloidalt silver. Först och främst är det

förstås utmärkt att du blivit frisk från en allvarlig sjukdom och att du inte

fått någon av de biverkningar av silver som drabbat andra patienter.

Beträffande vad som åstadkommit botandet av cancern är det förstås

omöjligt för mig att bedöma om den finns någon medicinsk grund för din

slutsats. För att kunna dra slutsats om orsakssamband skulle behövas

information både om hur vilken typ av cancer och huruvida

cancercellerna kunde dödas med kolloidalt silver.

Jag har ingen anledning att göra någon annan bedömning än ovan nämnda

instanser i USA och Läkemedelsverket. Jag instämmer i deras bedömning

att det finns goda skäl att tillämpa försiktighetsprincipen, och att göra det

även för låga doser av silver pga risken för spridning av resistens. De

individer som mer eller mindre kontinuerligt tar silver för invärtes bruk,

trots avsaknad av evidens för gynnsamma effekter och med risk för

biverkningar i form av både silverackumulering och påverkan på

normalfloran, bidrar oundvikligen till att öka risken för spridning av

resistens. Även om risken för silverförgiftning är liten vid intag av låga

doser silver så är de båda andra nackdelarna tillräckligt oroväckande för

att avråda från onödigt och kroniskt intag - särskilt som nyttoeffekten är

ytterst tveksam.

/Dan

 

Och här är mitt svar:

 

Hej!

Tack för ditt svar!

Jag vill inte låta dig vänta onödigt länge på mitt eget svar, så därför kommer det redan nu, så fort jag sett ditt mail. Därför är det kanske inte fullständigt, så jag kan komma att komplettera senare – även om jag nog finner detta ganska meningslöst.

Det hedrar dig att du i alla fall gjort dig det avsevärda besvär det måste ha inneburit att framställa ditt ”svar”! Tyvärr innehåller texten inte mycket vetenskaplig substans (med min definition på detta) – och några svar på mina konkreta frågor får jag inte. Möjligen med ett undantag. Jag frågade om du var medveten om att NASA använder kolloidalt silver för att rena recirkulerade vätskor vid sina bemannade rymdfärder. Det är du tydligen nu - men den kunskapen tycks du ha fått först sedan du nu efter mitt påpekande undersökt saken.

När du skriver ”eftersom jag inte bevakar din hemsida”, så antyder du att jag skulle vara förmäten nog att förutsätta detta. Tvärt om har jag nog tagit för givet att du inte känt till den. Möjligen misstänkte jag, att du via någon bekant blivit upplyst om brevet, när Annika Dahlqvist valde att publicera brevet på sin synnerligen välbesökta blogg. Men för säkerhets skull skickade jag ju, som bekant, brevet också direkt till dig. Men jag har verkligen inte haft några förväntningar om att du skulle svara, innan du själv fått brevet!

Sedan skriver du: ”Ett antal patienter med symtom på silverförgiftning finns beskrivna i litteraturen”… Var då? Och vilka är de symtomen (förutom argyri, som INTE kan erhållas via kolloidalt silver)?

När du sedan hänvisar till Wikipedia, så kan jag knappt ta dig på allvar. Du menar väl inte att du anser Wikipedia vara en vetenskapligt korrekt informationskälla! Men i så fall kan man också på den länk du hänvisar till läsa följande:

Majoriteten av det silver vi människor får i oss förs inom en vecka ut via avföring och urin”.

Hur går det ihop med dina påståenden om att silver anrikas i kroppen? (I själva verket tycks mer än 99 % av silvret vara ute ur kroppen redan efter två dygn!)

I den Wikipedia-artikel jag hittar via din angivna länk kan man också bredvid bilden på en blåfärgad man läsa följande:

”Han hade under många år använt näsdroppar som innehöll silvernitrat” (SILVERNITRAT!).

Jag minns faktiskt inte om du vid uppträdandet i finsk TV kallade silver för ”en toxisk tungmetall” – och jag blir så upprörd när jag tittar på programmet, så mitt blodtryck stiger till patologiska värden, varför jag inte vill utsätta mig för det via ytterligare en repetition. Men det brukar ju oftast vara en huvudtes bland dem som har din åsikt om kolloidalt silver. Vad säger du då om följande beskrivning på Wikipedia (som du uppenbarligen litar på)?

”Tungmetall är en föråldrad term som inte rekommenderas av den internationell kemiunionen IUPAC (International Union of Pure and Applied Chemistry) eftersom den anses meningslös och vilseledande.[1] Även på svenska anser man att användningen bör fasas ut.[2]

En av omkring 40 förekommande definitioner[1] är: en metall eller legering som har en densitet som är högre än 5 g/cm3. Det har de allra flesta metallerna. Järn har exempelvis 7,87 g/cm3.[3] Bland metaller med en lägre densitet (lättmetaller) kan nämnas aluminiumberylliumkalciummagnesiumnatriumstrontiumcesium och barium.

Ofta används termen tungmetaller i betydelsen tunga och särskilt miljöfarliga metaller. Detta är fel eftersom det inte finns något samband mellan metallers densitet och deras miljöpåverkan. De mest omtalade beträffande miljöfarliga grundämnen är blykvicksilverkadmium och uran. Det stämmer visserligen att de flesta tunga metaller och deras kemiska föreningar är giftiga, men det finns även flera livsnödvändiga metaller”

(järn, zinkkopparkrommanganmolybdennickel), liksom det finns giftiga eller miljöfarliga lätta metaller (exempelvis beryllium, strontium)[4]. Oftast är mängd och halt avgörande om en metall ska klassas som livsnödvändig eller skadlig. Ibland spelar kvoten[5] mellan olika metaller roll. Det brukar ha en avgörande betydelse i vilken kemisk form metallen finns i.

Du skriver sedan att ”Det har enligt FASS tidigare funnits 22 läkemedel med silver, men de har avregistrerats. Fyra av dessa innehöll kolloidalt silver…”

Ja, det var precis det jag själv skrev. Varför upprepar du hela tiden mina påståenden? Vill du kanske låta påskina, att avregistreringen berodde på att medlen visat sig skadliga – eller overksamma? Ge mig vetenskapliga bevis för det! Orsaken var sannolikt i stället att det kom nya, patenterbara antibiotika, som läkemedelsbolagen kunde tjäna grova pengar på! Det låg därför i deras intresse att få bort det kolloidala silvret från marknaden – vilket de alltså lyckades med.

Jag har förstås inte hunnit gå igenom alla dina referenser ännu, men en del saker i texten förvånar mig (förutom det jag redan nämnt). Jag har emellertid vid en snabb koll inte kunnat hitta någon referens som gäller kolloidalt silver med "styrkan" 10 PPM... Och att du fortfarande hänvisar till Rosemary Jacobs förvånar mig, av skäl som jag tidigare redovisat i mitt "öppna brev".

När du sedan också skriver "Ditt resonemang som försöker hävda en analogi med natriumklorid i relation till atomärt klor förstår jag inte" – så undrar jag hur du tänker... Skall det vara så svårt att förstå?

Men jag kanske är dålig på att förklara... Jag försöker en gång till:

I många sammanhang gör man jämförelser mellan kolloidalt silver och andra ämnen, där ordet silver ingår - och hävdar t.ex. efter konstaterade skador av silvernitrat att därför också kolloidalt silver måste ge samma skador – bara för att namnet innehåller ordet ”silver”. Och det påstår jag är lika galet som att säga att koksalt (NaCl) är lika farligt som Klor, bara därför att Cl ingår i den kemiska beteckningen för koksalt.

Och när du tar upp en av de senaste årens mest pinsamma akademiska skandaler, historien om den doktorsavhandling som lades fram vid Uppsala Universitet 2015 av Susanne Sütterlin med Åsa Melhus som handledare, så förvånar du mig storligen! Menar du verkligen allvar?

Hela den akademiska traditionen bygger ju på öppenhet och möjligheter att förutsättningslöst kritisera vetenskapliga studier (trodde i alla fall jag). När den nämnda avhandlingen lades fram, fanns Ingemar Ljungqvist (dåvarande chefredaktör för tidningen 2000-talets Vetenskap) med som åhörare. Han var då oförsynt nog att påpeka, att man vid studien hade använt SILVERNITRAT – och INTE kolloidalt silver. För detta fullständigt korrekta påpekande blev han efter hot om polisingripande utvisad från lokalen! Så mycket för det ”akademiska friheten” vid Uppsala Universitet!

Där har du alltså själv givit ett alldeles utmärkt exempel på det du ”inte förstår”. Erfarenheter från silvernitrat påstås gälla även för en annan silverprodukt, kolloidsalt silver, som i sina egenskaper ligger nästan så långt ifrån silvernitrat man kan komma. Vetenskapligt bedrägeri skulle jag vilja kalla detta. Sedan har för övrigt nämnda Åsa Melhus haft fräckheten att åka land och rike omkring och visa bilder på en blåfärgad kvinna (möjligen Rosemary Jacobs) – och påstå att kvinnan på sin tid druckit av Ionsilvers kolloidala silver. Något märkligt, med tanke på att Ionsilver började tillverka sin produkt först några decennier senare! Detta skulle jag också vilja kalla bedrägligt – och närmast åtalbart! Om du vill ha bevis för hennes fullständigt sanslösa beteende, så har du en länk till ett av hennes anföranden här:

https://www.youtube.com/watch?v=Q79dvxDrhWs

Sedan upprepar du åter vad jag påstått – att silvernitrat är ”frätande”. För säkerhets skull talar du om att detta framgår i både den svenska och engelska versionen av Wikipedia! Det förefaller mig en smula märkligt, att du använder tid och krafter för att bekräfta MINA påståenden! Och att du väljer Wikipedia som källa gör mig än mer tveksam till din ”världsbild”! Kanske har du ingen aning om vilka kommersiella krafter som styr Wikipedia, utan tror att det handlar om oberoende och objektiva fakta som framförs där. I så fall kan du t.ex. jämföra mitt tidigare citat från Wikipedia om ”tungmetaller” med vad de säger om kolloidalt silver:

”Kolloidalt silver är silver i kolloidal, det vill säga mycket finfördelad, form. Generellt kan dock sägas att "kolloidalt silver" inkluderar alla produkter med silver i någon koncentration, upplöst i destillerat vatten. Silverpartiklarna i kolloidalt silver kan vara små, mindre än 1000 nanometer. Silverpartiklar i denna storlek kan frigöra stora mängder silverjoner.[2] Silverjoner är den giftigaste formen av silver, och är bland de mest toxiska tungmetallerna.[3] Silver i fast, metallisk form, är däremot ett tillåtet färgämne med E-nummer E174.[4]

Kolloidalt silver har blivit populärt i hälsokostbranschen och inom alternativmedicin. I Sverige och hela EU är det olagligt att sälja det som kosttillskott.[5]

Jämför, som sagt, och försök att hålla dig för skratt! Tilläggas bör också, att om man går in på Wikipedia och korrigerar den fullkomligt vansinniga texten om kolloidalt silver – så ändras den tillbaka till den felaktiga mycket snabbt (ofta inom en halvtimme). Vilka intressen tror du sköter denna aktiva desinformation?

Beträffande astronauter, så upprepar du än en gång mina påståenden – att USA numera övergått från att använda jod till kolloidalt silver för att rena recirkulerade vätskor vid sina bemannade rymdfärder. Varför envisas du med att upprepa mina argument? Det måste vara en ovanligt korkad polemisk teknik! Eller är det något jag inte förstått?

Sedan lyckas du verkligen göra mig upprörd, när du skriver: ”Du ger sken av att du haft obotlig cancer – som skulle ha botats av en daglig dos av en dl kolloidalt silver”.

Om du själv skulle drabbas av cancer, så tror jag inte du skulle uppskatta att bli beskylld för att ljuga om det!

Men om du vill påstå att jag bara ”ger sken av” att ha haft en aggressiv och livshotande cancer, så tycker jag du skall ta kontakt med den kirurg i Örebro, som gav mig diagnosen (efter bl.a. absolut säker mikroskopering av vävnad). Jag kan hjälpa dig med att ge den aktuelle kirurgens namn. Han heter Peter Kirrander –  och jag tror inte han skulle uppskatta att du ifrågasätter hans diagnostiska förmåga. Han skall vara en av Sveriges experter på just min typ av cancer. Men om du vill ha riktigt konkreta bevis, så kanske jag också kan skicka dig kopior på de journaler jag begärt ut. För övrigt var det en form av skivepitelcancer jag hade – med spridning till lymfan.

Du kan för övrigt ta del av min kommunikation med den nämnde läkaren här: http://www.svaradoktorn.se/427029039/4319922/posting/brev-till-min-l%C3%A4kare-och-hans-svar

Sedan har jag faktiskt aldrig påstått, att det var enbart kolloidalt silver som botade min cancer. Det var kanske huvudsakligen min övergång till ketogen kost – och tillskott av olika vitaminer och mineraler. Men uppenbarligen hindrade i alla fall inte kolloidalt silver processen! Jag kan också berätta, att ett antal personer i min närhet, med olika former av cancer (prostatacancer, äggstockscancer, pankreascancer, mantelcellslymfom mm) blivit cancerfria med exakt min metod. Och alla har använt kolloidalt silver!

Det var faktiskt ordagrant så här jag skrev: Det hör sedan förstås inte till saken, men jag har själv under tre år dagligen intagit ca 1 dl kolloidalt silver (10 PPM). Jag är inte det minsta blå - och den enda biverkan jag iakttagit är, att man inte längre kan se något spår av den cancer läkarna förklarade vara obotlig. Tycker du jag skall sluta med kolloidalt silver?

Du har inte heller svarat på den frågan!

Dina slutliga synpunkter om att man bör undvika kolloidalt silver på grund av riskerna för bakterieresistens och anrikning av silver i kroppen har du inte visat något vetenskapligt stöd för. Och att kolloidalt silver skulle riskera att skada ”normalfloran” av bakterier i tarmen förefaller alldeles orimligt med tanke på de miljoner som faktiskt använder kolloidalt silver – utan att några sådana problem uppmärksammats. Däremot VET vi, att vanliga antibiotika i hög grad åstadkommer just sådana problem! När ställer du dig upp i TV och varnar för användning av vanlig antibiotika?

Jag måste tydligen påminna om vilka frågor jag ville ha svar på. Så här skrev jag:

Anser du, att kolloidalt silver är ”frätande och miljöfarligt”, och vilka vetenskapliga studier stöder du dig i så fall på?

Kan du förete vetenskapliga bevis för att det var motsvarande 10 ppm elektrokolloidalt silver som Rosemary Jacobs använt och inte det 300.000 ppm starka milda silverproteinet som på den tiden gick under beteckningen CSP, Colloidal Silver Protein och som användes i läkemedelsklassade näsdroppar på den tiden?

Du säger i programmet ordagrant: ”Det finns risk att lagra upp silver i kroppen.” Kan du ge något exempel på att detta skett? Ett enda (förutom Rosemary Jacobs - som troligen fått argyri av CSP eller silvernitrat)?

Du säger vidare: ”dessutom finns det en stor risk att det här förorsakar resistens hos bakterier och kanske också virus”.

Kan du visa ett enda exempel på att detta skett? Ett enda exempel! Eller en enda seriös vetenskaplig studie, som visar att detta skett? Med ett 10 ppm svagt elektrokolloidalt silver!

Du spinner vidare på detta tema och säger: ”Det som är så riskabelt med silvervatten är att det kan bidra till resistens hos bakterier”. Och jag frågar: ”Vilka vetenskapliga studier stöder du detta uttalande på?

En av kvinnorna i panelen antydde, att man efter användning av kolloidalt silver kan förvänta sig ”skador på lever och njurar och hjärnskador” och du protesterade inte. Betyder det att du känner till vetenskapliga studier, som visar att ett 10 ppm svagt kolloidalt silver kan ge sådana skador? Eller kan du ge ett enda empiriskt exempel på sådana skador? Bara ett enda!

Och en sista fråga: Känner du till att NASA använder kolloidalt silver för att rena recirkulerade vätskor vid sina bemannade rymdfärder? Och i så fall: Har du för avsikt att informera vetenskapsmännen på NASA om att de utsätter sina besättningar för allvarlig fara genom att låta dem dricka dessa vätskor? 

Och den frågan svarade du faktiskt på (som jag inledningsvis nämnde) Tack för det!

Om du vill ha mer information om kolloidalt silver, så rekommenderar jag att du går in på följande länk: http://www.svaradoktorn.se/425558358

Där finns åtskilliga länkar bl.a. till uppgifter om konkreta tillämpningar (t.ex. användning av kolloidalt silver för att bota malaria och ebola i några afrikanska stater).

Sammanfattningsvis konstaterar jag, att du trots din målande beskrivning av det kolloida silvrets farlighet inte kan visa ett enda exempel från vårt land där någon lidit skada av kolloidalt silver - trots omfattande användning av medlet. Jag påminner ju gärna också om beskedet från Giftinformationscentralen, som bekräftar att de inte fått in en enda rapport om förgiftning eller andra skador av kolloidalt silver i vårt land! Är inte det märkligt, så säg!

Jag vidhåller också, att du vid framträdandet i det finska TV-programmet torgförde helt felaktiga uppgifter om kolloidalt silver och dess egenskaper. Min slutliga fråga är alltså: Tänker du på något sätt korrigera dina uppgifter och därmed minska de skadliga effekter dina uppgifter kan ha haft?

Sven Erik

 

11. dec, 2017

Professor Dan Larhammar uppträdde nyligen i finsk TV och tycks med hjälp av sin professorstitel och fyra totalt okunniga ”bisittare” i programmet ha lyckats lura i en stor del av tittarna att det fantastiska medlet kolloidalt silver skulle vara hälsovådligt. Och detta utan att ange en enda vetenskaplig referens. Det enda ”beviset” var en amerikansk kvinna som för många år sedan drabbats av argyria (blåfärgning av huden) av något som sannolikt var silvernitrat eller det 300.000 ppm starka silverproteinet som gick under beteckningen CSP, Colloidal Silver Protein och som användes i läkemedelsklassade näsdroppar på den tiden. (dagens kolloidala silver har i allmänhet styrkan 10 PPM)

Dan Larhammar är en man som med stor iver – och dåligt underbyggda argument – förföljer oliktänkande. Hans motiv kan delvis vara en patologisk överskattning av sin egen kompetens inom vissa områden – men när det gäller hans odugligförklarande av alternativa medel för medicinskt bruk, så kan det också ha ekonomiska motiv. Det finns ett familjeföretag vid namn Larhammar Consulting, som tycks ägna sig åt att hjälpa läkemedelsföretag att få nya läkemedel godkända och introducerade på marknaden. Där finns det mycket pengar att tjäna! Och kolloidalt silver är i vissa avseenden ett allvarligt hot mot läkemedelsbolagens patenterade (och dyra) produkter. Hur som helst måste man betrakta hans agerande i det här fallet som högst oetiskt – och i vissa delar möjligen helt enkelt kriminellt.

Jag är en närmast onaturligt lugn och sansad person, men när jag såg det aktuella TV-programmet från Finland, och hörde vad som sades där, så måste jag erkänna att jag blev oerhört upprörd!! Där satt några okunniga människor på bästa sändningstid och framförde alldeles uppenbara lögner om kolloidalt silver – och hade mage att närmast idiotförklara alla som använder medlet!

Jag skrev omedelbart ett öppet brev till Larhammar (och skickade det också till honom själv; han har bekräftat mottagandet). Jag begär där svar på några enkla frågor – och vill helt enkelt veta vilka vetenskapliga studier eller empiriska erfarenheter han stöder sina märkliga uttalanden på. Jag har nu haft upprepad mailkontakt med honom, och han har lagt ner en hel del tid på att ordrikt, utförligt och detaljrikt förklara varför han inte har tid att besvara mina frågor!

Fullkomligt häpnadsväckande!

Jag har lovat honom att delge läsarna hans kommande svar via min hemsida, och jag har bett honom ange ett datum, då han har tid att lämna ett svar. Eftersom det inte finns några seriösa, välkontrollerade studier som visar att kolloidalt silver skulle skada människor eller andra däggdjur, så skall det bli spännande att se vilka argument han kan komma med. Kan också nämna, att jag för en tid sedan ringde Giftinformationscentralen (dit alla misstänkta förgiftningsfall skall rapporteras). Där fick jag informationen att man inte fått in ett enda misstänkt fall av förgiftning eller skada av kolloidalt silver. Däremot får man dagligen hela tiden in mängder av fall, där människor förgiftats av vanliga läkemedel.

Den som själv vill se det aktuella programmet kan gå in på följande länk: https://arenan.yle.fi/1-4080657

Och den som vill läsa mitt brev till Larhammar kan göra det här: http://www.svaradoktorn.se/427029039/5340131/posting/%C3%B6ppet-brev-till-professor-dan-larhammar

 

9. dec, 2017

I Dagens Nyheters bilaga ”DN-Tema”, den 17 november 2017, kunde man läsa en artikel som skrivits av Karin Söderberg, direktör för kvalitet och farmaci på Kronans Apotek. Där framgick bl.a. att mindre än hälften av alla läkemedel används på rätt sätt, och att 3000 människor årligen i Sverige dör av felaktigt använda läkemedel. Det är t.ex. tio gånger fler än de som dör i trafiken under ett år. Om man därtill lägger alla som dör av korrekt använda läkemedel, på grund av deras biverkningar, så hamnar man på hisnande tal.

Varje år får apoteken tillbaka ca 1500 ton oanvända mediciner – som kostat oss skattebetalare miljarder! Man kan dessutom anta, att andelen mediciner som spolas ner i toaletter eller slängs i soporna är högst betydande. I värsta fall kan den mängden vara lika stor, eller större än den som den apoteken får tillbaka…

Det här är förstås inte bara ett enormt resursslöseri, utan innebär också en allvarlig miljöförstörelse. Vissa mediciner har t.ex. också hormonstörande inverkan och kan skada både människor och djur, när de kommer ut i det biologiska kretsloppet. Och alla mediciner är ju potenta kemikalier, som påverkar människans fysiska och/eller psykiska hälsa. Det är självklart anledningen till att de används! Att få dessa kemikalier okontrollerat spridda i naturen är förstås förenat med högst avsevärda hälsorisker på sikt.

Kemikalieinspektionen uttrycker sig på följande sätt:

De företag som tillverkar, importerar eller säljer kemiska produkter och varor är ansvariga för att de inte skadar människors hälsa och miljön. Det finns regler som talar om att företagen ska ha kunskap och bedöma hur farliga deras produkter är, och att de ska arbeta för att ta bort farliga ämnen och minska riskerna

Vilket ansvar tar de stora läkemedelsbolagen för sina produkter? De tycks lägga all energi på att sälja så mycket som möjligt – ofta med grovt förfalskade uppgifter om medicinernas effekt och säkerhet - men sedan upphör nog deras intresse!

Sammanfattningsvis:

Mindre än hälften av våra läkemedel används på rätt sätt

3000 svenskar dör varje år av felaktigt använda läkemedel

Tusentals svenska dör av korrekt använda läkemedel

1500 ton oanvända läkemedel återlämnas till apoteken

En okänd mängd slängs i soporna eller spolas ner i toaletter, med oöverskådliga effekter på miljön

Kemikalieinspektionen säger att ”De företag som tillverkar, importerar eller säljer kemiska produkter och varor är ansvariga för att de inte skadar människors hälsa eller miljön”

Kan någon påstå, att inte mediciner är ”kemiska produkter”?

Vem tar ansvaret för våra mediciner?

 

För en tid sedan genomförde apotekaren Cecilia Lenander en studie på 1700 äldre i Skåne för att se över deras läkemedelsanvändning. Hon fann då att 80 % av dem (ÅTTA AV TIO!) hade sjukdomstillstånd som direkt berodde på mediciner (av läkare utskrivna och av Läkemedelsverket godkända preparat). Anmärkningsvärt nog var det genomsnittliga antalet mediciner för varje patient elva! Och man vet, att om någon samtidigt har fem preparat eller mer, så är det nästan 100 % säkert, att minst två av dem interagerar på ett för hälsan negativt sätt. Resultatet av studien publicerades i Sydsvenskan den 6 maj 2017.

Man brukar anta, att vart tredje dödsfall i Sverige förorsakas av läkemedel. Sanno­likt är det en underskattning, eftersom dödsorsaken ofta anges vara den sjukdom man fått medicinen mot – även om den rent konkret beror just på medicinen (eller kombinationen av mediciner).

Den här undersökningen borde naturligtvis ha sänt en chockvåg genom läkarkåren – och hela sjukvårdssystemet! Landstingspolitikerna borde ha trillat av sina stolar av förfäran! Man tycks betala många miljarder varje år (bl.a. via högkostnadsskyddet) för att göra människor sjuka!

Om resultatet är korrekt (och det har, vad jag vet, än ingen försökt motbevisa), så skulle man kunna misstänka, att mediciner faktiskt också är den vanligaste döds­orsaken i vårt land – åtminstone bland äldre.

Jag antar nämligen att ingen vill hävda, att Skåne i någon avgörande grad skulle avvika från landet i övrigt – även om lokala geografiska avvikelser förstås kan finnas (beroende på läkartäthet, närhet till sjukhus mm).

Det här betyder alltså, att MEDICINER (korrekt utskrivna av läkare) sannolikt är den i särklass viktigaste anledningen till sjukdom hos äldre – och möjligen den allra vanligaste dödsorsaken.

Detta borde resultera i krigsrubriker på kvällstidningarnas löpsedlar – men ingen tycks ha reagerat på detta! Jag har inte sett några löpsedlar om den här undersökningen – och inte hört något på Rapport, Aktuell, Uppdrag Granskning eller i något anat av SVT:s eller SR:s program! Det har varit DÖDSTYST!"

Har någon påstått att detta bara är en påhittad historia? Nej!

Har någon försökt visa att rapporten är helt felaktig? Nej!

Har någon försökt visa, att skåningar i någon medicinsk mening är annorlunda än andra svenskar? Nej!

Återstår alltså alternativet: Man tycker hela historien är ointressant och inte förtjänar någon uppmärksamhet!

Inom vägtrafiken säger man sig ha en ”nollvision” för antalet döda (vilket självklart är en vällovlig inställning, om än fullständig utopisk). Det är där inte helt enkelt att identifiera de enskilda orsakerna till dödsfallen, men man anstränger sig verkligen för att minska trafikdöden.

På det medicinska området kan man med stor säkerhet identifiera en av de absolut vanligaste dödsorsakerna hos den svenska befolkningen – troligen den allra vanligaste. Och möjligheterna att i hög grad nedbringa dödstalet borde vara betydande. Detta skulle inte heller kosta massor av pengar, utan sannolikt i stället spara miljarder av våra skattepengar!

Varför tycks intresset vara obefintligt hos media, politiker, journalister, allmänheten?

 

4. dec, 2017

Sedan 1950-talet har vi som ett resultat av kände forskningsfuskaren Ancel Keys i USA lurats att tro att det är farligt att äta naturligt fett.

Vår fettsnåla - och sockerrika - kost har inneburit en katastrof för folkhälsan. Fetma, diabetes, cancer, Alzheimers mm har ökat dramatiskt under den tid dessa kostråd har gällt! Nu sker ett långsamt uppvaknande, men fortfarande tror många att fett är onyttigt...

Numera är det kanske många som knappt vet skillnaden mellan tvåtakts- och fyrtaktsmotorer, eftersom de rykande tvåtaktarna i stor utsträckning har försvunnit… Skillnaderna är förstås flera. Men en grundläggande sådan är att fyrtaktsmotorers cylindrar smörjs via olja som finns i vevhuset, varför de kan köras på ren bensin. Tvåtaktsmotorer har ingen olja i vevhuset, utan måste smörjas genom att man blandar olja i bensinen.

Det som slår mig är, att vi människor nu under drygt ett halvsekel i hög grad kört våra biologiska tvåtaktsmotorer nästan utan oljeinblandning i bränslet. Inte undra på att våra motorer skär ihop och ofta behöver repareras – och att våra verkstäder har så mycket att göra att de knappt hinner åtgärda det mest akuta. Och när vi har genomgått en reparation, så säger reparatörerna åt oss att köra vidare på samma bränsle – helst med ännu mindre olja! Läkares och dietisters varningar för fett har varit en global katastrof för vår hälsa - men en fantastisk affär för läkemedelsbolagen, som säjer syntetiska och olämpliga "olje-ersättningar" för miljarder varje år!

 

2. dec, 2017

Jag var för tre år sedan dödsdömd i cancer och avstod då från läkarnas föreslagna behandling - omfattande kirurgiskt ingrepp med efterföljande strålning/cellgiftsbehandling. I stället ändrade jag min kost och började med en del tillskott i form av mineraler och vitaminer. Därför hittar man nu inte längre någon cancer hos mig.

Jag försöker så långt möjligt sprida kunskap om min enkla metod – trots hårt motstånd från den etablerade medicinen…

Jag kan sedan acceptera, om människor beskyller mig för att ljuga. Jag har inte heller något emot att människor tror på och använder andra metoder (och det finns ett antal som fungerar). Jag har ju inga som helst ekonomiska intressen i "min metod" och delar ut mina råd alldeles gratis. Även att man tror på sådant som strålning och cellgifter tvingas jag förstås att stå ut med – trots att jag hela tiden ser människor under plågsamma former dö efter sådana behandlingar.

Men något jag blir väldigt ledsen av, det är när människor plockar enstaka bitar ur mitt ”program” och t.ex. under någon vecka använder en sked gurkmeja eller en skvätt kolloidalt silver om dagen - och sedan meddelar, att de minsann inte märkt någon skillnad. Eller att de ”uteslutit alla kolhydrater” – och då i själva verket bara minskat intaget av socker men fortsätter att äta bröd och andra snabba kolhydrater…

När man sedan talar om att ”min metod” inte hjälpt det minsta, så betyder det dels konkret att de faktiskt ljuger – samt att de misskrediterar den metod som hjälpt mig och ett flertal andra med olika cancerformer att bli friska. Därmed undanhåller de kanske många från en möjlighet att pröva något som skulle kunna hjälpa dem att bli av med sin cancer – och en metod som i varje fall är riskfri… Detta till skillnad mot konventionell cancerbehandling med strålning och cellgifter – som båda har gräsliga biverkningar.