Fortlöpande information om ny forskning och annat

18. okt, 2017

De flesta av oss lider naturligtvis i någon mån av såväl okunskap som fördomar och vanföreställningar, och vi får alla själva ta konsekvenserna av detta. Men även om det ibland kan vara omåttligt irriterande t.ex. att många fortfarande tror att man blir överviktig av att äta fett, eller att vi behöver äta en viss mängd socker för att hjärnan skall fungera – så får man kanske stå ut med det. Det är bara så sorgligt att konstatera, hur människor av ren okunskap äter sig sjuka och drabbas av tydligt kostrelaterade sjukdomar som diabetes, cancer och Alzheimer´s. Och en relativt enkel kostomställning skulle ju för de allra flesta innebära en dramatiskt minskad risk att få dessa allvarliga sjukdomar.

Men det som verkligen är allvarligt, ur flera aspekter, är när våra myndigheter i flera fall tycks lida av samma problem. I ett särskilt fall blir detta ytterst påtagligt. Det gäller föreställningarna om kolloidalt silver. Detta är ett fantastiskt universalmedel för desinfektion och behandling av bakterier, virus, svamp, amöbor, encelliga parasiter och andra sjukdomsalstrande mikrober - men tycks direkt vädja till myndigheternas ryggmärgsreflexer för avståndstagande. Medlet som funnits i över hundra år utan att förorsaka någon skada på varken människor eller miljö, är otroligt effektivt i nämnda avseenden – närmast omöjligt att överdosera och saknar skadliga biverkningar.

Problemet är förstås att kolloidalt silver är en ”naturlig” produkt, som man i princip själv med rätt utrustning kan tillverka hemma i köket, och som därför inget läkemedelsbolag kan ta patent och tjäna pengar på. Eftersom det alldeles uppenbart är en allvarlig konkurrent till dessa företags antibiotika (och sannolikt även cancermediciner), så ägnar sig branschen åt ett kraftfullt och helt osakligt förtal av medlet. Och tyvärr har man i Sverige lyckats få med sig både Livsmedelsverket och Läkemedelsverket i kampanjen – liksom pinsamt nog också större delen av läkarkåren.

Livsmedelsverkets text på myndighetens hemsida är en enda sörja av lögner, rena gissningar och oegentligheter. Man förkastar helt kolloidalt silver som ett användbart preparat. Utan en enda vetenskaplig referens, eller ett enda konkret fall av skada förklarar man att kolloidalt silver är både farligt och overksamt.

Man skriver t.ex. att ” Bakterier som utsätts för antibiotika och andra antibakteriella produkter kan bli motståndskraftiga mot preparaten”.

Ingen har kunnat påvisa att bakterier blivit resistenta mot kolloidalt silver – medan detta i stället är ett alvarligt hot mot vår hälsa, när det gäller traditionell antibiotika!

Vidare skriver man ”Kolloidalt silver som innehåller silverjoner kan ha bakteriedödande effekt”…

Inte bara KAN – det HAR bevisligen effekt mot såväl bakterier som virus och andra sjukdomsalstrande mikrober!

Vidare kan man läsa: ”Det är tänkbart att silverresistenta bakterier också blir mer motståndskraftiga mot antibiotika.” Varken forskning eller empirisk erfarenhet stöder ett sådant antagande.

När det gäller påverkan på miljön skriver man: ”Kolloidalt silver skulle kunna påverka miljön”…

Skulle kunna – men gör inte det. Det skulle behövas oerhörda mängder kolloidalt silver för att någon negativ påverkan på miljön skulle ske. I praktiken är det närmast omöjligt.

Sedan skriver man ”silver har varit ett problem bland annat vid utsläpp från fotolaboratorier”.

Riktigt, men på den tiden man använde fotografisk film, så bestod avfallet från laboratorier och hemframkallare av silversalter (främst silverklorid och silverbromid), som inte har den minsta likhet med kolloidalt silver – annat än att ordet ”silver” ingår. Statliga myndigheter borde ha bättre koll på detta!

Livsmedelverkets hemsida är alltså fylld med ”kan”, ”skulle kunna”, ”det är tänkbart”, ”det finns uppgifter om” och liknande fullkomligt innehållslösa påståenden. Det är en skam att en svensk statlig myndighet ägnar sig åt sådana fullkomligt ovetenskapliga och vilseledande påståenden om en produkt, som bl.a. kan bota infektioner, påskynda sårläkning och desinficera utrustning och verktyg i sjukhusmiljö och på andra ställen.

Internationellt är situationen ännu mer skrämmande. Men i Västafrika har Ebolaepidemin nu avklingat, sedan några afrikanska ledare beslutat sig för att trotsa USA och dess myndighet FDA och börjat använda kolloidalt silver. Och i Ghana använder man sedan länge kolloidalt silver för att bota malaria på ett enkelt och snabbt sätt. Se t.ex. följande länk:

https://www.youtube.com/watch?v=avpI4FjFmms

Läs gärna också vad tidningen Standard Times Press i Sierra Leone skriver:

http://standardtimespress.org/?p=5520

Ett avsnitt ur artikeln: ”Enligt ett uttalande från NSF:s medicinske ledare, Dr Rima Laibow, skulle en skeppslast kolloidalt silver anlända till Sierra Leone den 20 augusti. Men sändningen kom inte förrän den 28 september – fem veckor senare. Under den tiden spreds ebola, och människor led och dog i onödan på grund av att internationella krafter motsatte sig den enkla kliniska demonstrationen av detta botemedel”. 

I Nigeria presenterade läkaren Rima E. Laibow, från organisationen Natural Solutions Foundation, kolloidalt silver som ett botemedel mot ebola. I ett öppet brev till flera presidenter i Afrika beskriver hon kolloidalt silver som en enkel lösning mot ebolaepidemin. Hon skriver att nanosilver (kolloidalt silver) är ett effektivt medel mot bakterier och virus utan biverkningar. Det behöver ingen kylning och är självsteriliserande, vilket gör det enkelt att hantera även i tropiska miljöer. Dessutom kan det framställas förhållandevis billigt, jämfört med traditionella mediciner. Men innan användningen av silvret kunde börja, utsattes Nigerias Hälsominister Onyebuchi Chukwu för hot och påtryckningar från USA och dess myndighet FDA – varför behandlingen med kolloidalt silver fördröjdes och många människor hann dö i ebola.

Läkemedelsindustrins vinster går alltså före människoliv! Ansvaret vilar tungt på de stora läkemedelsbolagen, liksom på FDA i USA. Och svenska Livsmedelsverket och Läkemedelsverket tar på sig en del av detta ansvar genom att utan saklig grund propagera för att kolloidalt silver inte skall användas i vårt land. Någon/några på berörda myndigheter borde ställa till svars för detta!

 

 

17. okt, 2017

Nyligen kunde man i media få veta, att ”Svenska hälsobolag skall bli världsledande”. Man ser här en stor marknad och möjligheter till miljardinkomster.

Det går säkert att hitta positiva sidor av denna satsning – t.ex. när det gäller byggande av sjukhus (fast Nya Karolinska är förstås ett dåligt marknadsföringsobjekt). Viktig medicinteknisk utrustning är naturligtvis också en bristvara i många länder, och där kan vi hjälpa till. Behovet är absolut omfattande på många håll, men vi skall förstås tjäna pengar på vår hjälp. Och detta är förstås inte fel i sig, men frågan är nu vad vi faktiskt skall exportera på ett djupare plan...

När man t.ex. i Dagens Nyheter (171012) skriver: ”Låt oss säga att vi skall hjälpa Indien med diabetes. Då paketerar vi vad Sverige kan inom diabetesvård, medical devices, med-tec och läkemedel. Därefter kartläggs den indiska marknaden för att ringa in de största opinionsbildarna…”.

Efter denna programförklaring, som tydligt visar att man inte har någon som helst avsikt att hjälpa Indien att klara av sitt gigantiska problem med diabetes, så kommer det något motsägelsefullt: ”Vi skall inte sälja våra produkter eller tjänster, vi skall sälja vårt svar på hur vi kan hjälpa till med att lösa de indiska utmaningarna inom diabetes.

Diabetes typ 2 är en sjukdom som nästan helt och hållet beror på vår kost. Sjukdomen har formligen exploderat det senaste halvseklet, i takt med att kolhydratinnehållet (mest socker) i vår kost har ökat dramatiskt. Man kan enkelt förebygga och reversera diabetes typ 2 genom en kolhydratreducerad kost. Att förmedla denna självklara sanning innebär förstås ett folkupplysningsproblem av stora mått – och eftersom både läkemedels- och livsmedelsindustrin tjänar massor av miljarder på nuvarande ordning, så har man naturligtvis marknadskrafterna emot sig.

Vi har i Sverige själva inte kommit särskilt långt på området. I dag närmar sig antalet diabetiker hos oss en miljon - och stiger hela tiden. Och när sådana som läkaren Annika Dahlqvist och andra försöker introducera LCHF-kosten (mycket naturligt fett och minimalt med kolhydrater) som en enkel möjlighet att reducera mänskligt lidande och astronomiska kostnader för diabetesvården, så avfärdas de lättvindigt av dem som tror sig veta bättre (mot all seriös forskning). Nu skall vi alltså inte bara nöja oss med den katastrofala diabetessituationen i vårt eget land – nu skall vi exportera den också!

Detta blir förstås det konkreta resultatet av att vi inte bidrar med information som i grunden kan förebygga och bota diabetes - utan i stället bidrar med utrustning och mediciner som skall användas för behandling av diabetes... Det blir litet som att sälja flytvästar i stället för att lära människor simma.

15. okt, 2017

Följande uppmärksammades av Torbjörn Sassersson.

I en studie som publicerats i en av världens äldsta och mest ansedda medicinska tidskrifter – BMJ (British Medical Journal) – kunde man visa, att av de 68 läkemedel mot cancer som godkändes av den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA under åren 2009 – 2013 hade 57 ingen effekt på vare sig livslängd eller livskvalitet! De återstående 11 medicinerna hade mycket svaga effekter på överlevnaden – och endast i 10 % av fallen kunde de i någon mån öka livskvaliteten. Det betyder att nästan alla cancermediciner, som i vissa fall kostar uppemot en miljon kronor per år för varje enskild patient, i stort sett är värdelösa (utom för läkemedelsbolagen som säljer dem och tjänar miljarder).

Detta är så fasansfullt att man knappt vill tro att det är sant. Men uppgifterna överensstämmer helt med annan tillgänglig information på området, så det torde inte vara någon tvekan om att detta stämmer.

Häpnadsväckande nog går chefen för den europeiska läkemedelsmyndighetens vetenskapliga kommitté , Tomas Salmonson, i svaromål. Han menar att artikelförfattarna bakom studien ensidigt inriktar sig på att de enda relevanta utfallsmåtten skulle vara överlevnad och livskvalitet. Han menar alltså, att det inte bara är dessa mått som är ”kliniskt relevanta”! Ibland når vansinnet i vetenskapliga sammanhang en nivå man inte skulle tro vara möjlig! Vilka faktorer kan vara ens i närheten av överlevnad och livskvalitet? Om Salmonson själv skulle drabbas av cancer – utifrån vilka effekter skulle han då välja sina mediciner?

Dessutom var det så, att vid tidpunkten då de aktuella medicinerna blev tillgängliga saknades fullständigt vetenskaplig evidens för att de hade någon som helst positiv effekt på överlevnaden i närmare 2/3 av de fall för vilka medicinen godkänts.

Ovan nämnde Salmonson har sedan också mage att anföra som ett argument för de värdelösa medicinerna, att ”Antalet godkända läkemedel skulle definitivt minska, om kravet är att alla ska visa effekt på överlevnad”…

Ja, vad skulle skadan vara, om antalet värdelösa (och svindyra) mediciner minskade – och bara de effektiva funnes kvar?

Det är sannerligen hög tid för en haverikommission på medicinområdet. Och detta gäller inte bara cancermediciner! 

11. okt, 2017

Det finns i Sverige en klubb för inbördes beundran, som kallar sig VoF (Vetenskap och Folkbildning). Där säger man sig företräda ”sann vetenskap” och anser sig ha tolkningsföreträde i alla sammanhang. Man ägnar också mycket tid åt att förtala och håna dem som har andra åsikter än de själva. Sålunda utnämner man varje år en ”Årets förvillare” – och ger utmärkelsen till någon som man anser har ägnat sig åt ”ovetenskaplig” verksamhet. Läkaren Annika Dahlqvist drabbades för några år sedan av deras mobbing. Det pinsamma är, att denna märkliga förening inte tycks ha en aning om vad verklig kunskap eller sanningssökande vetenskap är. Man lägger inte heller ner någon möda på faktakontroll, innan man fördömer och smutskastar oliktänkande. Så visade det sig t.ex. att Annika Dahlqvist i allt väsentligt hade rätt i sina kostråd – vilket också Socialstyrelsen efter lång tids utredning tvingades konstatera. Men att VoF skulle be om ursäkt för att ha haft helt fel är naturligtvis inte att tänka på. De är så självgoda, att de tydligen anser att de per definition alltid har rätt. Det är rätt därför att VoF säger så! En mycket märklig inställning hos några som säger sig företräda vetenskap.

VoF kan närmast beskrivas som en cancertumör i samhällskroppen – med metastaser i Livsmedelsverket, Läkemedelsverket, i läkarkåren, forskarsamhället och i media. Dess cancerceller har lyckats infiltrera nämnda instanser – med förödande resultat. Det har inneburit bl.a. att människor fortfarande hindras från att använda det fantastiska medlet kolloidalt silver, som är verksamt mot nästan alla bakterier, virus och andra sjukdomsalstrande mikrober. KS påskyndar sårläkning, förhindrar och botar infektioner - och intag via munnen av en dl kan på ett enkelt sätt förhindra t.ex. vinterkräksjuka att bryta ut.

Tyvärr hotar kolloidalt silver genom sina effekter de stora läkemedelsbolagens patenterade produkter (t.ex. antibiotika), varför dessa naturligtvis till varje pris vill undvika att kunskapen om medlet sprids. Riktigt förfärligt är, att USA:s myndighet FDA (Food and Drug Administration) tycks gå i läkemedelsbolagens ledband och därför bannlyser och förbjuder alla naturliga botemedel mot sjukdomar – inkl. kolloidalt silver. Därför dör varje år många tusen barn i Afrika t.ex. i Malaria – vilket skulle kunna förhindras med KS. I Ghana trotsar man förbudet och använder rutinmässigt KS just för att bota Malaria.

Den hotande epidemin av Ebola i Västafrika kunde ha stoppats snabbt med KS – men USA och FDA skyddade sina ekonomiska intressen och stoppade en redan påbörjad fartygstransport med KS. I dag har flera afrikanska stater trotsat förbudet från USA och börjat behandla Ebola med KS – mycket framgångsrikt. Men dessförinnan hann många dö i Ebola.

Den som vill läsa vad tidningen ”Standard Timed Press” i Sierra Leone skriver om KS, kan ta del av denna länk:

http://standardtimespress.org/?p=5520

På hemmaplan har nu VoF agerat igen, och förmått SVT i programmet ”Medierna” att gravt bryta mot sitt avtal med staten genom att gå utanför sina ramar och förmå tidningen ”Illustrerad Vetenskap” att avbryta Ionsilvers annonsering för kolloidalt silver och andra produkter. Annonsen är fullkomligt laglig och korrekt och ger ingen felaktig information (till skillnad mot många andra annonser). Anledningen till den häpnadsväckande aktionen tycks vara, att man inom VoF är totalt okunniga om vad kolloidalt silver är och hur det fungerar. Medlet har använts i mer än hundra år – utan allvarliga skadeverkningar varken för människa eller miljö. Fram till 1947 fanns det ett avsevärt antal silverbaserade produkter inregistrerade i FASS – som användes dagligen inom sjukvården mot bakterier, virus, svamp, amöbor och andra sjukdomsalstrande mikrober. Men sedan kom moderna antibiotika (som dock bara biter på bakterier). Dessa produkter kunde däremot patenteras och inbringa miljardinkomster för tillverkarna…

I programmet ”Medierna” hör man en journalist säga följande: ”Kolloidalt silver är en produkt omgärdad av osanningar och ovetenskapliga påståenden – och som kan vara skadlig”.

Att produkten är ”omgärdad av osanningar och ovetenskapliga påståenden” är fullkomligt korrekt – men inte på det sätt VoF menar. Att KS ”kan vara skadligt” är däremot helt taget ur luften och osant.

Kolloidalt silver har under flera år utsatts för ett sanslöst drev av totalt historielösa och okunniga kritiker, som inte tycks ha minsta aning om vad kolloidalt silver är. Tyvärr har både Livsmedelsverket och Läkemedelsverket fallit in i kören och utan minsta vetenskapliga stöd förklarat KS både overksamt och farligt (hur man nu får den logiken att gå ihop!). De tjänstemän på nämnda myndigheter, som uttalat sig, har allvarligt skadat förtroendet för sina arbetsgivare – och dessutom i hög grad fråntagit allmänheten ett alldeles fantastiskt preparat, eftersom naturligtvis de som inte är kunniga på området litar på myndigheterna. Det är en skam för myndigheterna att de utan minsta faktakontroll deltagit i denna sanslösa kampanj!

Det är också en skam för flera av våra större tidningar – som utan att kolla fakta idiotförklarar användare av KS och kallar dem ”silvervattenstollar” (Expressen) eller ”vidskepliga fanatiker”. När man avvisar kolloidalt silver till förmån för farmaceutiska produkter, så tar man på sig ett stort ansvar. Man har inte kunnat påvisa ett enda dödsfall eller någon allvarlig skada av kolloidalt silver – medan läkemedelsbolagens produkter skadar och förkortar livet för människor varje dag!

 

8. okt, 2017

Många använder naturligtvis uppgifterna i Wikipedia som en pålitlig källa till information. Det skall man inte göra!

Wikipedia tycks styrt av skumma ekonomiska intressen – och avfärdar t.ex. alternativa medicinska medel utan några som helst vetenskapliga belägg för sina uppgifter. Ibland tycks texterna vara författade av vetenskapliga amatörer, som knappt vet vad de skriver om. Och om någon kunnig fackman går in och ändrar i dessa felaktiga texter, så ändras de snabbt tillbaka till den felaktiga versionen. Mycket anmärkningsvärt – och fullkomligt livsfarligt, om det t.ex. handlar om viktiga medicinska frågor.

Ett typiskt exempel är Wikipedias uppgifter om kolloidalt silver, ett antibakteriellt och antiviralt medel som framgångsrikt använts i många år utan skadeverkningar, varken för människa eller miljö.  Man påstår totalt ovetenskapligt att ”Silverjoner är den giftigaste formen av silver, och är bland de mest toxiska tungmetallerna”… Vidare påstår man, att kolloidalt silver är förbjudet att sälja i hela EU – trots att man i många länder där kan gå in i vilket apotek som helst och köpa medlet – med utförlig beskrivning av hur det skall användas.

Så här skriver man ordagrant om kolloidalt silver:

”Kolloidalt silver är silver i kolloidal, det vill säga mycket finfördelad, form. Generellt kan dock sägas att "kolloidalt silver" inkluderar alla produkter med silver i någon koncentration, upplöst i destillerat vatten. Silverpartiklarna i kolloidalt silver kan vara små, mindre än 1000 nanometer. Silverpartiklar i denna storlek kan frigöra stora mängder silverjoner.[2] Silverjoner är den giftigaste formen av silver, och är bland de mest toxiska tungmetallerna.[3] Silver i fast, metallisk form, är däremot ett tillåtet färgämne med E-nummerE174.[4]

Kolloidalt silver har inga medicinska användningsområden, och i Sverige och hela EU är det är olagligt att sälja det som kosttillskott. Det är inte heller tillåtet att som privatperson i marknadsföringssyfte hävda att kolloidalt silver kan behandla cancer.”

Fullkomligt hårresande!

Kolloidalt silver har i högsta grad medicinska användningsområden och används dagligen. Problemet är bara att det aldrig kan få status som ”godkänt läkemedel”, eftersom det inte kan patenteras och inbringa astronomiska vinster (som ”godkända läkemedel” kan). Det är också intressant att jämföra texten med Wikipedias egen text om ”tungmetaller”:

”Tungmetall är en föråldrad term som inte rekommenderas av den internationell kemiunionen IUPAC (International Union of Pure and Applied Chemistry) eftersom den anses meningslös och vilseledande.[1] Även på svenska anser man att användningen bör fasas ut.[2]

En av omkring 40 förekommande definitioner[1] är: en metall eller legering som har en densitet som är högre än 5 g/cm3. Det har de allra flesta metallerna. Järn har exempelvis 7,87 g/cm3.[3] Bland metaller med en lägre densitet (lättmetaller) kan nämnas aluminiumberylliumkalciummagnesiumnatriumstrontiumcesium och barium.

Ofta används termen tungmetaller i betydelsen tunga och särskilt miljöfarliga metaller. Detta är fel eftersom det inte finns något samband mellan metallers densitet och deras miljöpåverkan. De mest omtalade beträffande miljöfarliga grundämnen är blykvicksilverkadmium och uran. Det stämmer visserligen att de flesta tunga metaller och deras kemiska föreningar är giftiga, men det finns även flera livsnödvändiga metaller (järn, zinkkopparkrommanganmolybdennickel), liksom det finns giftiga eller miljöfarliga lätta metaller (exempelvis beryllium, strontium)[4]. Oftast är mängd och halt avgörande om en metall ska klassas som livsnödvändig eller skadlig. Ibland spelar kvoten[5] mellan olika metaller roll. Det brukar ha en avgörande betydelse i vilken kemisk form metallen finns i.”

 

Med andra ord verkar Wikipedia vara en något schizofren organisation, vars uppgifter man definitivt inte kan lita på!