Fortlöpande information om ny forskning och annat

21. mar, 2019

 På begäran - ännu en repris:

Som de flesta vet har förekomsten av cancer ökat dramatiskt de senaste decennierna – trots att ett oändligt antal miljarder under denna tid satsats på cancerforskning. Förutom att cancer är en enorm inkomstkälla för de stora läkemedelsbolagen, varför deras intresse av att ”lösa cancerns gåta” närmast är obefintligt, så kan man också identifiera några andra orsaker till misslyckandet.

För det första satsas nästan inte något på att förhindra cancerns uppkomst – utom möjligen att man försöker minska rökning, att man lyckats avskaffa hanteringen av asbest och några andra uppenbart cancerframkallande produkter. Men direkt inom den medicinska professionen har inte mycket hänt. Där tycks man enbart vara inställd på att försöka BOTA (hittills med klent resultat) och inte alls ägna sig åt att FÖREBYGGA. Detta gäller för övrigt inte bara cancer, utan också andra allvarliga sjukdomar.

För det andra tycks man i hög grad vara inställda på att hitta GENETISKA lösningar på cancer. Detta måste anses vara mycket märkligt, eftersom våra gener är desamma nu som de var innan förekomsten av cancer började öka dramatiskt!
Dessutom har ju disciplinen epigenetik på senare tid på ett omvälvande sätt ändrat kunskapen om våra geners betydelse och visat att miljöfaktorer i hög grad kan förändra våra geners konkreta uttryck. Med tanke på att vår livsmiljö och vår kost under den aktuella tidsrymden förändrats drastiskt, så hade en inriktning av forskningen mot sådana orsaker varit den självklara.

Några föregångsmän finns det dock. Så har t.ex. den amerikanske läkaren Thomas Seyfried i sin forskning klart visat, att den genetiska mutationen vid cancer inte är den initiala orsaken, utan kommer i efterhand. Men hans resultat verkar inte beaktas! Hans bok ”Cancer as a Metabolic Disease” är annars en ögonöppnare!

För det tredje tycks dagens läkare obegripligt nog vara mer eller mindre omedvetna om upptäckten som gjordes av den tyske professorn Otto Warburg, som fick Nobelpriset i medicin 1931. Han visade i sin forskning redan i mitten av 1920-talet, att cancerceller har en avvikande metabolism, jämfört med vanliga celler.

Förenklat kan man beskriva det som att deras mitokondrier (de små enheter i cellerna, där energi skapas) är defekta och därför tvingas använda sig av ineffektiv fermentering (jäsning) av glukos i stället för förbränning med hjälp av syre. Detta innebär bl.a. att de behöver 20 – 30 ggr mer glukos (socker) än vanliga celler.

Dessutom kan de ENDAST använda glukos för sin energiförsörjning, medan de flesta av kroppens övriga celler kan använda det alternativa bränslet ketoner (förenklat en nedbrytningsprodukt av fett). Denna fatala kunskapsbrist hos läkarna gör, att de ofta bidrar till att optimera möjligheterna för cancerceller att utvecklas – genom att t.ex. uppmana cancerpatienter att äta en kolhydratrik föda! Upprörande!

För övrigt tycks Warburg under senare delen av sitt liv ha blivit övertygad om, att orsaken till att celler övergick till att bli cancerceller i huvudsak är förgiftning – av t.ex. giftiga kemikalier eller olika former av strålning. Ingen kan förneka, att vi i dag i hög grad utsätts för just dessa faktorer i vår livsmiljö! Men detta förändrar inte grunduppfattningen att socker och stärkelse och därav följande högt blodsocker skapar den idealiska miljön för att cancerceller skall växa och utvecklas. Själva anledningen till cancercellers avvikande metabolism kan möjligen också vara olika former av mikrober (svamp, virus etc.) - vilket bl.a. den svenske läkaren Erik Enbys forskning visar.

För det fjärde verkar de flesta läkare helt omedvetna om, att det finns naturliga produkter som effektivt och skonsamt motverkar cancer (t.ex. gurkmeja, ingefära, aroniabär, kolloidalt silver), samt att cancerpatienter nästan alltid har brist på viktiga mineraler som jod, magnesium, selen och zink, samt vitaminer som C- och D-vitamin och några fler.

För det femte tycks läkarna vara helt främmande för tanken att vårt immunförsvar, om det fungerar optimalt, också skyddar oss mot cancer – precis som det skyddar oss mot bakterier, virus och andra skadliga mikrober. En kost som innehåller alla nödvändiga vitaminer, mineraler och spårämnen för att vår kropp (inkl. immunförsvaret) skall fungera på bästa sätt torde vara en av de effektivaste metoderna för att förhindra uppkomsten av cancer. Den senaste forskningen tycks också visa, att höga doser av vitamin c och vitamin d3 utan några andra åtgärder i hög grad kan minimera risken för cancer – och bidra till att bota redan uppkommen cancer.

Detta verkar inte läkarna ha förstått, och man kan t.o.m. få höra, att ”kosten inte har någon betydelse för cancer”. Kosten är tvärt om en avgörande faktor för vår hälsa – vilket redan Hippokrates för omkring 2400 år sedan påpekade. I dag tycks läkekonsten ha tappat denna självklara insikt!

För det sjätte – och kanske allra viktigast – finns en synnerligen kraftfull emotionell faktor.

För någon vars anhöriga avlidit efter traditionell behandling är det förstås en alldeles outhärdlig tanke att denna kunnat vara i livet och fri från cancer med hjälp av en enkel alternativ behandling. Därför kan man inte ta till sig sådan kunskap, utan blir i stället en ihärdig förespråkare för den traditionella behandlingen. Ofta kan man också berätta hur fantastiskt väl bemött man blivit av personalen på aktuellt sjukhus – vilket förstås för det mesta är alldeles sant. Personalen ”på golvet” gör enastående insatser på det sättet.

Även för den vars anhöriga överlevt men blivit allvarligt handikappad för livet blir insikten lika svåruthärdlig. Man MÅSTE helt enkelt tro, att ens anhöriga fått den absolut bästa möjliga vården. Vem skulle stå ut med tanken att t.ex. ens barn avlidit eller blivit allvarligt handikappat – därför att man inte kunnat se till att barnet fått en vård som kunnat hjälpa utan skadeverkningar? Det FÅR bara inte vara sant att sådan vård faktiskt finns!
Den som själv genomgått en traditionell behandling – ofta med svåra plågor och umbäranden, och överlevt – kan på samma sätt ha svårt att acceptera kunskapen om att dessa plågor kunnat undvikas med en enkel alternativ behandling. Det skulle ju innebära att man plågats alldeles i onödan! En sådan insikt blir psykologiskt omöjlig att ta till sig. Även i sådana fall blir man ofta en kraftfull ambassadör för traditionell behandling. Tanken att man hade kunnat botas av en enkel alternativ behandling blir totalt outhärdlig och omöjlig att acceptera!

Det tycks också vara bland dessa drabbade som man av begripliga skäl finner de mest aggressivt rabiata motståndarna till alternativa cancerbehandlingar, vilket logiskt sett kan verka märkligt. Känslor följer dock inte i alla avseenden logikens lagar - men styr i hög grad vårt handlande...

Ovanstående psykologiska orsaker bidrar sannolikt i hög grad till att man än i dag kan fortsätta med traditionell, plågsam, och ofta ineffektiv och skadlig behandling mot cancer – och avfärda hundraåriga kunskaper om alternativa, effektiva och biverkningsfria alternativ. Det innebär också att man år efter år kan fortsätta att satsa miljarder på forskning om traditionell behandling – och knappt offrar en krona på att undersöka alternativa behandlingsformer…

 

 

18. mar, 2019

I dag gjorde jag för kanske tjugonde gången ett återbesök på hemsjukhusets kirurgiska avdelning. Nu var det för att s.a.s. ”officiellt” få beskedet från senaste ultraljudsundersökningen man gjorde på röntgenavdelningen för några veckor sedan – plus besked om nyligen taget PSA-prov och förstås en vanlig rutinmässig undersökning.

Jag frågade först om PSA-värdet – som var närmast sensationellt lågt – 0,94. Kirurgen måste ju erkänna, att det faktiskt var mycket bra. Sedan utspann sig en märklig dialog.

Redan för fem år sedan förklarade en enig läkarkår – både specialisterna på ett universitetssjukhus och läkarna på detta sjukhus – att jag hade en livshotande cancer med spridning till lymfan, och att min enda chans att överleva mer än några månader var en mycket omfattande operation med efterföljande cellgiftsbehandling och/eller strålning. När jag avböjde deras behandlingsförslag och i stället övergick till en kraftigt kolhydratreducerad kost med tillägg av en del vitaminer, mineraler och kolloidalt silver, samt bittra aprikoskärnor, gurkmeja och andra kända anticancerprodukter – så blev jag idiotförklarad. Den kirurg (på specialistsjukhuset) som skulle ha genomfört operationen ringde privat hem (vid två tillfällen) och talade om för mig att jag inte skulle överleva.

Man hade också både via flera biopsier och mikroskopering av vävnad med hundraprocentig säkerhet konstaterat min cancer.

När man nu sedan omkring tre år inte längre kan se några spår av cancer hos mig, så hade jag förväntat mig en förklaring. Men någon sådan har jag inte fått. Dock har läkarna enhälligt förklarat, att det ”i alla fall inte kan ha något att göra med min ändrade kost och mina kosttillskott”.

Av den kirurg jag träffade i dag fick jag inte heller någon rimlig förklaring. Men han hade fräckheten påstå, att jag aldrig haft någon cancer! Det rörde sig bara om ”misstänkt cancer”! Uppenbarligen har han inte gjort sig besväret att läsa min journal i sin helhet.

Jag berättade också om flera andra, som t.o.m. varit inskrivna i palliativa team, sedan läkarna sagt att de inte kunde göra något – och som sedan blivit cancerfria med ungefär samma metod som jag. Men denna läkare lyssnade inte på sådant. Och när jag frågade varför jag inte av någon av hans kollegor fått information om kostens betydelse för cancer – åtminstone råd om att minska på intaget av socker och andra snabba kolhydrater – så påstår han utan att rodna att ”det finns inga vetenskapliga studier som visar något sådant samband”! Det var den grövsta och mest uppenbara lögn jag hört på länge – vilket jag var ofin nog att upplysa honom om.

Men han vidhöll, att man kunde äta hur mycket socker man vill och att det inte har någon betydelse för ens cancer.

Jag är också en smula upprörd över att inte någon av alla de läkare jag träffat under min ”cancerresa” visat minsta intresse för mitt eget tillfrisknande (som enligt dem själva skulle vara omöjligt) – eller för andra fall jag redovisat. En av dem var i alla fall konsekvent och logisk – för han påstod helt enkelt att jag ljög. Det handlade då om en kvinna med pankreascancer och metastaser i levern och en njure – som med endast höga doser av D-vitamin och kolloidalt silver blev cancerfri på några månader. I hans värld var det omöjligt, så därför var han slutsats förstås att jag ljög.

Det förefaller mig som om läkarna i allt väsentligt försöker bibehålla sin uppfattning om cancer – och att deras intresse för alternativa sätt att bota sjukdomen är absolut obefintligt. De tycks både blunda och sluta sina öron, om de konfronteras med sådana upplevelser. Inte att undra på att människor fortsätter att dö i cancer (ca 65 varje dag i Sverige) – och att de skolmedicinska behandlingsframgångarna är mycket blygsamma!

De framgångar som finns på området cancer finns hos de stora läkemedelsföretagen. De tjänar miljarder varje år på traditionell cancerbehandling. Och enkla botemedel mot sjukdomen är förstås ett allvarligt hot mot deras gigantiska vinster! Det fruktansvärda är att vi cancerpatienter är basen för dessa inkomster. Fruktansvärt är också, att alla enkla och effektiva ”alternativa” metoder för att bota cancer (metoder som funnits i hundra år eller mer) motarbetas, förtalas och ofta förbjuds!

 

 

16. mar, 2019

Som bekant finns det ett antal stora multinationella företag – läkemedelsföretag - som lever på sjukdomar. De är bland de mest lönsamma företagen i världen och har länge varit favoriter bland investerare och riskkapitalbolag. Deras vinster ligger på hisnande nivåer – och självklart gör de allt för att få behålla dessa vinster.

De prioriterar hela tiden också vinster framför människoliv, vilket hela tiden verifieras av oberoende studier och av människor med insyn i branschen. När läkaren och forskaren Peter Götzsche för några år sedan kom med en bok som har den talande titeln ”Dödliga mediciner och organiserad brottslighet”, så borde det ha varit en ögonöppnare. Men boken har i stort sett förbigåtts med tystnad – sannolikt med god hjälp av läkemedelsindustrins representanter. Men tyvärr verkar också media ha tagit på sig rollen som Big Pharmas beskyddare, och i stället för att avslöja läkemedelsbolagen kastar de sig över alla alternativa medel och metoder – sådant som kan hota storföretagens monopol på den medicinska marknaden.

De nämnda företagen har också god hjälp av den traditionella sjukvården och statliga myndigheter (t.ex. Läkemedelsverket och Livsmedelsverket), som in absurdum hävdar att ”godkända läkemedel” är de enda produkter som får saluföras med påståenden om hälsoeffekter. Det betyder, att sjuka människor ofta utsätts för molekyler som den mänskliga metabolismen (”matsmältningen”) aldrig tidigare under evolutionens årmiljoner stött på och kunnat anpassa sig till. I praktiken innebär det, att dessa kemiska produkter av kroppen tycks uppfattas som ”fiender” och aktiverar vårt immunförsvar. Resultatet kan bli autoimmuna sjukdomar och en allmän provokation av vår metabolism.

En grupp ”naturliga” ersättningar till de kemiska produkterna är något så enkelt som de korsblommiga grönsaker som finns i våra trädgårdar (och i de flesta matvaruaffärer). Det handlar om produkter som:

blomkål, broccoli, brysselkål, vitkål, grönkål, pepparrot, rädisa, kålrot.

Utan att gå in på kemiska detaljer, så innehåller dessa växter ämnen som vid sönderdelning (t.ex. när vi tuggar dem ordentligt) ger ämnen som kallas isotiocyanater – och som tycks vara kraftigt verksamma mot cancer.

Enligt uppgift kan t.ex. så litet som tre portioner i veckan av dessa grönsaker minska risken för prostatacancer mer mer än 40 %, risken för cancer i bukspottkörteln med med lika mycket och risken för bröstcancer med mer än 50 %.

Med andra ord är korsblommiga grönsaker ett allvarligt hot mot de stora läkemedelsbolagens astronomiska vinster, och dessa gör därför enligt känt mönster naturligtvis allt för att negligera eller bortförklara deras positiva effekter.

Och om man har fräckheten att påtala de här förhållandena blir man med stor sannolikhet kallad ”foliehatt” eller ”konspirationsteoretiker”. Detta gäller också om man uttrycker positiva (och välgrundade) omdömen om det fantastiska medlet kolloidalt silver, som har gjort läkemedelsverket så skräckslaget att det tillgriper skyhöga böter mot dem som påstår att den produkten har hälsoeffekter.

Märkligt nog var ”silvervattnet” godkänt läkemedel och registrerat i FASS fram till 1947. Men därefter har tydligen produkten ändrat karaktär och blivit livsfarlig – eller annars har människans fysiologi på något magiskt sätt förändrats. Ingetdera förefaller särskilt sannolikt. Om man i stället misstänker att läkemedelsbranschens makt över media och lagstiftning sedan 1947 ökat dramatiskt – med tragiska konsekvenser för folkhälsan – så är den förklaringen kanske mer trolig.

 

16. mar, 2019

Följande skrev jag den 12 juni 2016. Fortfarande är malaria en sjukdom som skördar mängder av liv. Och barn är de som främst drabbas. Vad jag vet har ingen närmare kontrollerat vad jag berättade om. Förfärande nog verkar det i stället som om man till varje pris försöker dölja att kolloidalt silver kan vara ett effektivt botemedel mot malaria.

Samtidigt säger läkemedelsbolagen att de satsar oerhört mycket forskning för att hitta ett vaccin – och/eller ett botemedel!

 

Och här den ursprungliga texten från 2016:

Enligt uppgift är situationen i Kongo-Kinshasa nu förfärlig, och sjukdomen malaria förefaller vara helt utom kontroll.  Om man känner till vad som sker ett antal mil längre västerut, i Ghana, så undrar man var problemet finns. Om kolloidalt silver effektivt botar malaria i Ghana, så borde det vara lika enkelt i andra delar av Afrika. Om det är så att Big Pharma medvetet förhindrar användningen av ett billigt, biverkningsfritt, effektivt och lättadministrerat (men icke patenterbart) medel mot malaria, så är det några som har mycket att stå till svars för. Tusentals bar dör av malaria i onödan – varje dag!

Se videon på följande länk! Där handlar det om ”Silver Shield”, ett kolloidalt silver med styrkan 20 ppm, medan den produkt som säljs i Sverige vanligen har styrkan 10 ppm (som oftast visat sig vara den optimala). Någon borde informera t.ex. Läkare utan gränser om detta – om man inte kan bevisa att videon är falsk, vilket det inte finns någon anledning att tro!

https://www.youtube.com/watch?v=avpI4FjFmms

Den som ev. inte redan läst sidan om kolloidalt silver har direktlänken  dit här: http://www.svaradoktorn.se/425558358


16. mar, 2019

(Repris från den 20 maj 2016)

I morse innehöll morgontidningen en exklusiv bilaga om cancerforskning, och jag insåg plötsligt att jag och mina meningsfränder utgör en allvarlig samhällsfara. Vi kan nog närmast betraktas som en sorts terrorister. Om vi får hållas och sprida vårt budskap riskerar kanske stora delar av samhällsstrukturen att falla samman.

I den nämnda skriften presenterades det ena forskningsupplägget mer avancerat än det andra… ”Nytt test för prostatacancer revolutionerar vården” var en av rubrikerna. ”REVOLUTIONERAR vården! Ett TEST som revolutionerar vården… Vad skall man då kalla upptäckten (som är mycket gammal) att en kostomläggning och några extra vitaminer och kosttillägg kan BOTA cancer – även cancer i långt framskridet stadium – och utan några tester eller undersökningar för att individualisera behandlingen!… Det måste väl i sammanhanget betraktas som en SUPERREVOLUTION!

Men bara tanken på att alla de miljarder som läggs ner på cancerforskning, alla begåvade människors insatser, alla företags innovativa utveckling av teknik och metoder – till stora delar skulle vara onödiga… Ja den tanken är förstås hundra gånger värre än att svära i kyrkan. Det upplevs nog som en förolämpning mot en hel världs samlade vetenskap på området. Och därför kommer förstås den i grunden helt självklara tanken att intag av rätt föda kan göra oss friska (om än inte i 100 % av fallen) inte inom rimlig tid att accepteras. Cancerpatienter kommer även i fortsättningen att strålas och förgiftas sönder och samman av skolmedicinens etablerade behandlingar – i de allra flesta fall utan att ens få veta att det finns skonsamma alternativa metoder!

Och drömmen om att alla dessa resurser skulle kunna frigöras och användas för att se till att vår föda och miljön i övrigt befordrar vår hälsa – i stället för att vara sjukdomsframkallande - kommer förstås att förbli en dröm! Inget enskilt företag tjänar pengar på att vi generellt håller oss friska – medan cancer makabert nog sedan länge via forskning och behandling innebär att fler lever på cancer än som dör av sjukdomen!

Och vi som framhåller de alternativa behandlingarnas fördelar kommer även fortsättningsvis att betraktas som ondsinta marodörer, som försöker förhindra forskningsframsteg och önskar livet ur cancerpatienter… Detta även om internationell forskning klart visar de alternativa metodernas effektivitet, eller om man t.o.m. själv överlevt med deras hjälp (som i mitt eget fall). Och om man ifrågasätter aktuell forskning, så tolkas det också helt felaktigt som att man ifrågasätter forskarnas goda vilja och intentioner. Självklart har nästan alla forskare patienternas bästa för ögonen och vill inget hellre än att ”lösa cancerns gåta”. Men just därför blir det också för dem ett slag i ansiktet, om man påstår, att ”cancern inte är någon gåta” – vilket kanske är något överdrivet.

Men sanningen är i alla fall, att man i mer än hundra år känt till ”naturliga” metoder att bota cancer. Sanningen är också, att de stora läkemedelsföretagen med hjälp av korrumperade forskare och myndigheter effektivt lyckats förhindra spridning och användning av dessa metoder. Den aktiviteten fortsätter – vilket bl.a. avhoppade chefer på dessa företag ingående avslöjat – till synes utan att någon reagerat…