LCHF i ett historiskt perspektiv

Trots utslaget i Socialstyrelsen, som visade att Annika Dahlqvist hade rätt i sak, så har en annan statlig myndighet, Livsmedelsverket, märkligt nog fortsatt att svartmåla LCHF och förklarat att framför allt mättat fett skulle vara hälsovådligt, samt i sina kostråd rekommenderat de artificiella, på kemisk väg framställda lättmargarinerna (mest bestående av vatten!) i stället för vanligt smör till både barn och vuxna. Under tiden dessa kostråd gällt, har fetma och diabetes haft en närmast explosionsartad utveckling i vårt land (liksom i stora delar av världen, där liknande kostråd gällt).

Den som kanske tror att kolhydratsnål och fettrik föda som bot för dem med diabetes och fetma är något nytt påfund, kan t.ex. läsa vad som står i ”Stora Läkarboken” från 1965 (Forums förlag):

Vid sockersjuka som uppträder vid medelåldern kan man ofta nå symtomfrihet bara genom inskränkning av socker, sötsaker, bröd och potatis.”

Långt in på 1960-talet fanns det alltså en medvetenhet om att mycket kolhydrater var skadligt för diabetiker, och att man i stället kunde äta mer fett. Åtminstone så sent som på 1950-talet visste varje läkare och distriktssköterska att diabetiker skulle leva på huvudsakligen fett och protein – ofta blev det vitkål och fläsk.

Men det här var känt mycket tidigare än så. I ”Hemläkaren, populär ordbok i sjukvård och helsolära enligt nutidens medicinska åsigter”, kunde man år 1886 läsa, att Professor Wilhelm Ebstein i Göttingen ”…tillråder en inskränkning af kolhydraten, sålunda inskränkes brödmängden för dagen till 80 högst 100 gram; potatis, socker och sötsaker af alla slag förbjudas helt och hållet; deremot äro ägghviterika grönsaker, såsom sparris, skidfrukter (leguminoser), spenat och allt slags kål tillåtna. Allt slags kött anser han kunna förtäras, och långt ifrån att uppmana personen akta sig för fett, tillråder han tvärtom feta köttsorter såsom fet svin- och fårstek, fet skinka o.s.v. samt, om intet annat fett finnes, tillråder han att sätta benmärg till soppan; feta såser samt grönsaker anrättade med smör rekommenderas äfven.

Välkänd är förstås William Banting – som levde i England på 1800-talet och har givit upphov till begreppet ”banta”. Han var extremt fet och hade stora fysiska problem, men lyckades bli normalviktig och frisk genom att ändra sin kost. I dag tror väl de flesta att han gick ner i vikt för att han åt fettsnålt, eller för att han svälte sig. Det var precis tvärt om! Han drog ner på kolhydraterna – och åt en hel del fett. Alltså åt han något som liknar dagens LCHF.

Den 23 september 2013 publicerade SBU – med en grupp svenska forskare, vars kompetens inte kan ifrågasättas – en rapport som än en gång visar att Annika Dahlqvist har rätt. Man konstaterar, att LCHF-kost för viktnedgång åtminstone på sex månaders sikt är överlägsen andra dieter (men man nämner inte den stora fördelen, att man med en kolhydratreducerad kost hela tiden kan äta sig mätt, till skillnad från viktnedgång via lågfettmodellen eller kalorirestriktion, då man oftast får stå ut med att vara hungrig under lång tid). Och LCHF ger inte någon ökad risk för hjärt-och kärlsjukdomar! Här kan man ta del av rapporten: //www.kostdoktorn.se/har-ar-sb

Man konstaterar också, att de s.k. ”blodfetterna” (kolesterol och triglycerider) tvärt emot vad som påståtts påverkas i positiv riktning av LCHF.

Men det är också viktigt vad rapporten INTE visar. Den visar alltså t.ex. att det inte finns något som tyder på att man går ner i vikt av att äta frukt, grönsaker och fullkornsprodukter. Inte heller blir man överviktig eller sjuk av att äta kött. Särskilt gäller detta kött av djur som fått äta sin naturliga föda - t.ex. vilt och gräsbetande kor. SLV:s rekommendationer att äta ½ kg frukt och grönsaker om dagen har alltså inget vetenskapligt stöd. Inte heller deras varning för kött.

För dem som hävdar att lösningen för överviktiga är ”ät mindre, spring mer” kan det kanske komma som en kalldusch att det finns ”ett starkt vetenskapligt underlag” för att påstå att fysisk aktivitet inte ger någon ytterligare viktnedgång, om man ändrat sin kost.

För den som är överviktig är det alltså viktigast med förändring av kosten. Om man dessutom motionerar, så ger det ingen ökad viktnedgång (fast motion har förstås andra positiva effekter för hälsan).
SBU:s rapport kan sägas ha vissa brister, men i allt väsentligt bekräftar den ändå att Annika Dahlqvist hela tiden i sak haft rätt. Den visar också, att man – tvärt emot vad de flesta tror – inte blir fet av att äta naturligt fett. Man kan gå ner i vikt genom att äta mycket fett – och det tycks inte medföra risker för hälsoproblem i andra avseenden. Det är kolhydrater (framför allt socker och spannmålsprodukter) som ger oss övervikt och sjukdom. Animaliskt fett är hälsosamt!