Vad är cancer?

(Se även "Botemedel mot cancer"!)

Det medicinska etablissemangets uppfattning om cancer ser ut ungefär så här:

Cancer är inte en enda sjukdom, utan en gemensam benämning på flera hundra olika sjukdomar. Dessa sjukdomar skiljer sig åt genom de olika former av kroppsvävnad de uppstår i. Det gemensamma skulle vara, att det handlar om en genetisk förändring i cellerna, vilken gör att de okontrollerat börjar dela sig och växer till en tumör. De genförändrade cellerna kan sedan i vissa fall sprida sig via lymfa eller blodkärl till andra delar av kroppen och där bilda dottertumörer ”metastaser”.
Den genetiska förändringen innebär alltså att cellernas inprogrammerade död genom ”självmord” (apoptos) inte längre fungerar. Normalt slutar ju tillväxten t.ex. när ett organ bildas, eller när en sårskada läks, just genom denna form av celldöd, så snart tillväxten har nått den omfattning som krävs för att organet skall ha nått sin normala storlek eller att sårskadan är fullständigt läkt. Och när en cell dör i vanlig vävnad ersätts den endast av en enda likadan cell.
Om en tumör består av celler som inte tränger in i omkringliggande vävnader och sprider sig i kroppen, så brukar man tala om en ”benign” eller ”godartad” tumör, som inte behöver vara till särskilt stor skada, om den inte är så placerad att den t.ex. blockerar ett blodkärl, nerver eller andra viktiga funktioner i kroppen
Motsatsen är alltså en ”malign” eller ”elakartad” tumör, vars celler kan växa in i omgivande vävnader, sprida sig via blod eller lymfa och bilda metastaser i andra delar av kroppen.
Skolmedicinens uppfattning tycks alltså i princip vara att all cancer börjar med en genetisk förändring – och att själva tumören ÄR cancern.

När det gäller orsaken till cancer tycks det medicinska etablissemanget i stor utsträckning hänvisa till "slumpen", även om man förstås numera vidgår vidgår så självklara orsaker som att rökning, vissa gifter och strålning kan orsaka cancer. Dock tycks man fortfarande ägna mycket litet uppmärksamhet åt kosten. Om man försöker räkna ingredienserna på bilden ovan - och ser vilka de är - så bör man rimligtvis bli en smula förskräckt över vad de flesta av oss aningslöst stoppar i oss t.ex. i form av "vanligt kaffebröd". Det vore på tiden att man tog detta på allvar!

Klicka på bilden, scrolla ner så att du ser den förstorad och räkna antalet ingredienser, samt se vilka de är! Knappast någon "hälsokost" precis!

När det gäller orsaker till cancer finns det en allmän uppfattning om att solstrålning ger hudcancer. Att sola så att man får brännskador är säkert inte bra, men i övrigt tycks solning i stället skydda mot cancer, sannolikt via det D-vitamin som bildas i huden. Anmärkningsvärt är i alla fall, att hudcancer bland urbefolkningar är vanligare ju längre från ekvatorn man kommer (däremot får ju vita européer lättare hudcancer, om de vistas i Afrika). Dessutom gjorde man för några år sedan en stor studie, för att en gång för alla visa hur skadlig solen var. Halva gruppen försökspersoner använde solskyddsmedel och halva solade utan (samma exponering för solen förstås). Man fick inte förväntat resultat - vilket sannolikt är anledningen till att denna studie "glömts bort"... Det visade sig nämligen, att det i gruppen som använde solskyddsmedel var 9 ggr vanligare med hudcancer!! I Australien har man också konstaterat, att hudcancerfrekvensen är högst i de områden där man säljer mest solskyddsmedel. Solskyddsmedel bromsar D-vitaminbildningen i huden, men solens "brännande" strålning tränger ändå igenom. Dessutom innehåller nästan alla solskyddsmedel cancerframkallande kemikalier. Att hudcancerfallen ökar i dag, när människor sammantaget vistas betydligt mindre i solen än tidigare, när jordbruk med tillhörande utevistelse var långt vanligare, verkar inte heller rimligt. Se också under "Aktuellt" - Solbrist livsfarlig!


Alternativa uppfattningar
Utanför skolmedicinen, där ovanstående uppfattning i huvudsak har gällt sedan början av förra seklet, kan man hitta flera alternativa idéer om vad cancer är. Alla sådana uppfattningar motarbetas kraftfullt av skolmedicinen – med intensivt stöd av läkemedelsindustrin, många organisationer, myndigheter och institutioner.
De alternativa uppfattningarna har dock ofta det gemensamt att de ser alla former av cancer som i grunden samma sjukdom, samt att det handlar om hela kroppens status och inte bara den enskilda tumören. Sådana uppfattningar har ofta visat sig vara mer fruktsamma, när det gäller att få fram effektiva behandlingsmetoder mot cancer, vilket förstås gjort dem till hot mot den officiella uppfattningen – och den särdeles lönsamma ”cancerindustrin”.

Det stora problemet när det gäller att bota cancer är måhända det faktum att cancerceller faktiskt är "kroppsegna" - d.v.s. vårt immunförsvar har svårt att uppfatta dem som främmande och angriper dem därför inte. Problemet är alltså att få cancercellerna att "avslöja sig", så att immunsystemet upptäcker dem och kan ingripa. Det spekuleras i om möjligen kolloidalt silver kan ha den effekten. När det gäller virus med ett lipidhölje tycks i alla fall det kolloidala silvrets nanopartklar (elelr silverjonerna) ha förmågan att tränga igenom lipidhöljet och få viruset oskadliggjort. 

På senare tid har också lovande försök gjorts med produkter som förhindrar processen som gör att cancern bildar egna blodkärl för sin energiförsörjning (angiogenes). En cancertumör kan nämligen inte växa till mer än ca 1 mm storlek med hjälp enbart av vävnadens ordinarie blodkärl.

En annan lovande inriktning är metoder för att stärka kroppens eget immunförsvar, så att detta av egen kraft kan ta hand om och oskadliggöra cancercellerna. Detta kontrasterar förstås kraftfullt mot traditionell behandling (strålning och cellgifter) som i allt väsentligt i stället slår ut immunförsvaret.

Det förefaller hittills som om en mer holistisk uppfattning om cancer leder längst, och uppfattningen att man kan hitta en genetisk lösning på ”cancerns gåta” får nog anses ha skjutits i sank bl.a. av Dr Thomas Seyfried, som redovisar sina bevis för detta i boken ”Cancer as a Metabolic Disease”. Se svensk sammanfattning under rubriken "Litteratur" - direktlänk här: http://www.svaradoktorn.se/425408168

Den som hjälpligt behärskar engelska kan ta del av en föreläsning av Dr Seyfried här: https://www.youtube.com/watch?v=SEE-oU8_NSU

Ett föredrag av Dr Seyfried textat till svenska kan du se här:  http://www.tv-helse.se/2016/12/01/tom-seyfried-amerikansk-forskare-om-ketogen-kost/

 

Att det genetiska spåret fortfarande tycks vara helt dominerande i forskningen kan också förefalla märkligt, sedan den relativt nya disciplinen ”epigenetik” etablerats. Det är ju numera ganska klart att vi inte är hänvisade till verkan av de gener vi ärver från våra föräldrar, utan att generna kraftigt påverkas av miljöfaktorer i form av livsstil, kost och annat. I princip kan man nästan säga (oerhört förenklat), att de ursprungliga generna kan ”slås av eller på” av miljöfaktorer. Anmärkningsvärt nog kan man också säga, att på det sättet förvärvade egenskaper i praktiken kan ärvas av följande generation - ett påstående som bara för något tiotal år sedan skulle ha spridit ett löjets skimmer över den som antytt något sådant. Den sovjetiske agronomen och biologen Lysenko, som genom sina idéer fick politiken att ta över vetenskapen och förorsakade gigantisk hungersnöd i landet, hade alltså trots allt en liten kärna av sanning i sitt budskap.

Detta med att miljön i avsevärd grad kan ta över de genetiska uttrycken stämmer ju också väl överens med det förhållandet att frekvensen av cancer ökat dramatiskt på bara några generationer. Under den tiden har vårt genom förstås varit detsamma, medan miljöfaktorer däremot har förändrats drastiskt.

Uppfattningen att en tumör ÄR CANCERN förefaller för övrigt enligt mig lika begåvad som tron att den kantarell man plockar i skogen ÄR SVAMPEN. Om mycelet – som kan finnas i flera hundra kvadratmeter av den omgivande marken – finns kvar där, så växer nästan alltid nya kantareller upp nästa säsong! Oavsett om man gräver upp en kantarell för att få bort ”hela svampen”, så kommer mycelet att ge upphov till nya kantareller – om man inte behandlar hela markområdet med antisvampmedel (som t.ex. bikarbonat eller kolloidalt silver).

Ungefär på samma sätt tycks det förhålla sig med cancer. Att ta bort en avgränsad tumör kan självklart vara bra, därför att man då avlastar immunförsvaret, som får ett mindre antal cancerceller att bekämpa - eller om tumören trycker på blodkärl, nerver eller andra vitala vävnader. Men då man samtidigt ofta använder strålning och/eller cytostatika, så slår man ju nästan ut immunförsvaret, så att detta ändå kan få en omöjlig uppgift!

Om man definitivt skall ”utrota” cancern, så måste man behandla hela ”landskapet” (d.v.s. hela kroppen) genom att ge den tillräckligt med näring – och låta kosten innehålla kända ”antisvampmedel” (=anticancermedel) som t.ex. gurkmeja, ingefära och en mängd andra produkter – inkl. kolloidalt silver, som tycks ha extraordinära egenskaper i detta avseende.
Den svenske läkaren Erik Enby har för övrigt visat att cancer åtminstone i vissa fall kan betraktas som just en svamp (sporsäckssvamp) och framgångsrikt behandlat patienter med bl.a. kolloidalt silver. För sina aktiviteter blev han av med sin läkarlegitimation. Här berättar Erik Enby själv litet om sin historia: http://www.kostdemokrati.se/snabbanyheter/2015/06/21/lakaren-som-vagrade-ge-upp-dokumentarfilmprojekt-om-dr-erik-enby/

Erik Enby har på senare tid fått en italiensk kollega, som delar hans uppfattning – Dr Tullio Simoncini. Denne har också blivit av med sin legitimation efter att framgångsrikt ha behandlat cancerpatienter genom att injicera bikarbonatlösning direkt i tumörerna.

 

Ett exempel på botemedel mot cancer som stoppats av "Big Pharma"

När det gäller de naturliga, enkla och billiga behandlingsmetoder som funnits och finns mot cancer, så är dessa självklart ett hot mot läkemedelsindustrin, som drar in miljarder på sina dyra och i grunden skadliga preparat. Eftersom ”cancerindustrin” är en verklig ”mjölkko” för de stora läkemedelsbolagen, så är det nästan livsviktigt för dem att undanröja ”illegal konkurrens” från naturliga produkter, som man inte kan ta patent på. Tack vare sina nästan obegränsade ekonomiska resurser, så tycks de också ha goda möjligheter att ”påverka” även myndigheter och lagstiftare! Ändå döms bolagen regelbundet för bedrägeri, förfalskning och mutor till mångmiljonbelopp i böter. Men deras inkomster är så stora, att de betraktar dessa böter endast som ”driftskostnader” – och fortsätter som vanligt…

Det finns några särskilt flagranta exempel på botemedel mot just cancer, som läkemedelsbolagen i samverkan med korrumperade myndigheter och enskilda aktörer lyckats få förbjudna. En sådan produkt är LAETRILE. Det aktiva ämnet i Laetrile kallas Amygdalin, Nitroliside eller vitamin B17 och finns bl.a. i aprikoskärnor, bittermandel, linfrön, pumpakärnor, slånbär, äppelfrön och vissa sorters gräs. I modern tid har själva ämnet använts mot cancer sedan åtminstone 1840-talet, men i kinesisk medicin har det förekommit i mer än 3000 år (Produktnamnet Laetrile tycks ha tillkommit på 1950-talet). Det handlar alltså inte om något ”nytt och konstigt”… Fast ”konstigt” kan man nog kalla detta märkliga ämne – särskilt i ljuset av modern forskning. Eller vad sägs om följande!

Amygdalinmolekylen består av fyra komponenter: Två delar glukos, en del vätecyanid och en del benzaldehyd. Vätecyaniden är som bekant ett extremt farligt gift i sin fria form (en gas som förr kallades cyanväte och gav poeten Dan Andersson en för tidig död; han övernattade i ett hotellrum, där man använt cyanväte mot vägglöss och inte vädrat ut ordentligt), och även benzaldehyd är livsfarligt. Dock är båda dessa ämnen, när de är kemiskt bundna i amygdalin, helt ofarliga.

Men nu kommer finessen: Det finns ett enzym som heter beta-glukosidase, och det kan lösa upp den kemiska bindningen och frigöra både cyaniden och benzaldehyden. OCH – detta enzym finns nästan enbart i cancerceller! När amygdalinet kommer i kontakt med en cancercell, så frigörs alltså både cyanid och benzaldehyd, och dessa båda ämnen är tillsammans mer giftiga än summan av de båda ämnena var för sig. Man får en s.k. synergieffekt – och cancercellen dör! För säkerhets skull finns i kroppens övriga celler enzymet rhodanese! Detta enzym bryter ner vätecyanid och benzaldehyd till två andra ämnen – thiocyanate och bensoesyra – som faktiskt är gynnsamma för friska celler! Så om cyanid och benzaldehyd frigörs i kroppen utanför cancercellerna, så är det ingen fara. De tas om hand och oskadliggörs av enzymet rhodanese!

Är inte detta amygdalin en fantastisk Guds skapelse, så säg!

Men läkemedelsbolagen kan inte ta patent och tjäna pengar på några ”Guds skapelser” och vill inte heller ha konkurrens av några. Därför gör man allt man kan för att förhindra spridning av information och användning av sådana. I detta fall lyckades det – och Laetrile är alltså sedan många år förbjudet i USA. Man ville t.o.m. förbjuda försäljning av aprikoskärnor (!) – men där misslyckades man faktiskt…

De som ägnade sig åt cancerbehandling med Laetrile i USA förtalades, förföljdes, åtalades och dömdes (för användning av ”icke godkända läkemedel”) efter att ha botat tusentals cancerpatienter. Där kan man alltså inte längre få denna behandling. Men åtminstone någon av klinikerna flyttade till Mexiko, där man alltså fortfarande kan få aktuell behandling. Vid en utvärdering nyligen visade statistiken, att man med Laetrile kunde bota ca 85 % av alla cancerfall. MEN om patienten innan hade utsatts för strålning och/eller cytostatika, så var andelen botade endast 15 %! Det är dock svårt att få tillgång till vetenskapliga studier som bekräftar detta, varför uppgiften får betraktas som osäker.

Om man Googlar på Laetrile, så får man nog flest träffar som talar om att vetenskapliga studier visar att denna produkt inte har någon påverkan på cancer. En hel del energi lägger man också ner på att göra företrädarna för Laetrile till moraliskt undermåliga och ovetenskapliga charlataner. Detta med att Laetrile inte fungerar torde vara en av de grövsta lögner som publiceras på Internet! Och det kan jag säga för att jag tror mig veta hur det gick till, när det omdömet skapades. Det var en förfärlig karusell, där naturligtvis FDA (Food and Drug Aministration) i högsta grad var inkopplat – men trots att man vid försöken medvetet gjorde nästan allt fel (bl.a. en dosering som var bara bråkdelar av den som tillverkarna rekommenderade), så botades nästan alla försöksdjuren (råttor) från sina tumörer. Detta skrev också de som konkret utförde studien i sin rapport – men ändå lyckades FDA i sin sammanfattning få det till att ”ingen effekt kunnat iakttas”! Jag har lyssnat på en forskare som kände till allt detta, och han var så upprörd att han knappt kunde prata…

Processen när försök gjordes på människor har beskrivits bl.a. av författaren G Edward Griffin. Följande text baseras på ett föredrag av honom.

De invändningar som finns mot Laetrile – och ”bevis” om medlets oförmåga att påverka cancerceller – kommer nästan samtliga från en enda rapport. Den framställdes 1953 av ”The Cancer Comission of the California Medical Association”. Där fastslog man, att det “inte framkommit något tillfredsställande bevis för att någon giftig effekt på cancerceller förekommit”.

Resultatet av rapporten var att det blev förbjudet att förskriva, försälja, transportera eller rekommendera Laetrile.

Litet intressant kan det vara att veta, att rapporten författades av läkarna Dr E M McDonald och Dr Henry Garland. Dessa två herrars vetenskapliga bedömning kan nämligen kraftigt ifrågasättas, om man vet att det var de som skapade stora rubriker, när de gick ut och hävdade, att det inte fanns något som helst samband mellan cigarrettrökning och lungcancer. McDonald påstod att 24 cigarretter om dagen var ett fullkomligt harmlöst tidsfördriv. Han utformade t.o.m. denna slogan: ”A pack a day keeps lungcancer away” (en travesti på ”An apple a day keeps the doctor away – på svenska ”Ett äpple om dagen håller doktorn från magen”). Att röka ett paket cigarretter om dagen skulle alltså skydda mot lungcancer. I dag låter detta förstås helt befängt, men i början av 1950-talet förekom ju fortfarande reklamfilmer, där läkare i vita rockar rekommenderade vissa cigarrettmärken. ”Åtta av tio läkare röker Camel” var en vanlig reklamslogan.

I alla fall påstod nu McDonald och Garland 1953, att mikroskopisk undersökning av cancertumörer tagna från patienter som behandlats med Laetrile inte visade någon som helst fördelaktig påverkan av behandlingen.

Tio år senare visade det sig, att en av de patologer som gjort undersökningarna faktiskt HADE rapporterat flera fall av tumördestruktion, vilka han efter undersökningen förklarat att de mycket väl kunde vara ett resultat av behandlingen med Laetrile. McDonald och Garland berättade med andra ord inte sanningen i sin rapport! De påstod också, att laboratorietekniker utan framgång hade försökt att frigöra cyanid ur Laetrile. Detta togs då som ett bevis på att Laetrile helt och hållet var ett bedrägeri.

Men två månader tidigare hade AMA;s eget laboratorium rapporterat, att det hade lyckats med just detta – och det hade också andra fristående laboratorier gjort, t.ex. ”The California Food and Drug Lab” och det biokemiska laboratoriet hos ”The National Cancer Institute”. McDonald och Garland dolde alltså än en gång sanningen!

En annan viktig aspekt av denna rapport är att patienterna i försöket hade fått extremt små doser av Laetrile – alldeles för låga för att egentligen kunna bevisa något – och långt under de doser som tillverkarna av Laetrile rekommenderade. I dag är det vanligt att man ger 2 eller 3 gram vid en enda injektion, och vanligen krävs tillsammans 30 eller 40 gram, innan en patient visar tecken på en väsentlig förbättring. Men i California-experimentet var den maximala sammanlagda dosen endast ca 2 gram – och detta efter 12 injektioner! Fem patienter fick endast två injektioner, och fem fick bara en!

Allt var designat för ett misslyckande – och ändå måste McDonald och Garland förfalska rapporten för att få till ett önskat negativt resultat!

Förvånansvärt nog citeras just denna rapport av ”The American Cancer Society” fortfarande som ett bevis på att Laetrile inte fungerar.

Det får väl sedan betraktas som något av ett "ödets ironi", att Dr McDonald några år senare innebrändes i en eldsvåda som han själv förorsakat vid sängrökning - och att hans kompanjon Dr Garland sedermera avled i lungcancer. Så här berättar ordagrant G Edward Griffin i sitt föredrag om detta:

"Now, as an interesting sidelight to all of this, Dr. McDonald died a few years later.  He was incinerated in a fire started by his cigarette while he was asleep.  Dr. Garland who had boasted that he was living proof that smoking was safe because he had been a chain smoker ever since he was a boy, he said, "Here I am, perfectly healthy, that's proof that you don't have to worry about smoking.”  He, of course died of lung cancer". 

Men vilka är då bevisen eller indicierna på att Laetrile skulle fungera?
Jo, Laetrile framställs av vitamin B 17 eller Amygdalin. Och några folkgrupper utmärker sig genom extremt liten frekvens av cancer. Det är grupper där man via sin vanliga kost får i sig mycket av just detta ämne. Det är bl.a.
Eskimåer
Hopi-indianer
Navajo-indianer
Abkhasier
Hunzafolket

Men kan man BOTA (och inte bara förebygga) cancer med Laetrile? Svaret tycks vara ja! Om cancer upptäcks i tid och patienten inte redan är allvarligt skadad av strålning och/eller cytostatika (traditionell behandling), så kan Laetrile bota sjukdomen. Eftersom de kliniker som använde Laetrile i USA tvingades stänga och medlet totalförbjöds, så var det några som i stället etablerade sig i Mexiko. Som redan nämnts uppger en rapport därifrån, att av de patienter som inte innan behandlats med strålning och/eller cellgifter botar man ca 85 %. Om de innan har fått sådan behandling är siffrorna de omvända – endast 15 % räddas.

Olyckligtvis börjar ju de allra flesta med Laetrile som en ”sista utväg”, när den traditionella medicinen givit upp. Ofta har då patienterna fått veta, att de endast har några månader eller veckor kvar att leva. Och de som sedan dör registreras då som ”misslyckade fall av Laetrile-behandling”.

En man som blir skjuten kan få kulan bortopererad – men ändå sedan dö av sina skador. På samma sätt kan en patient få sin cancer botad – men ändå dö av de skador strålning eller cellgifter åstadkommit. Ändå är det faktiskt tusentals patienter i terminalstadiet, som räddats till livet av Laetrile.

Men The American Cancer Society vidhåller att ”de enda som botats av Laetrile är de som är hypokondriker och aldrig haft cancer från början”. Om man tittar i patienternas journaler, så säger de emellertid något annat!

 

Den som vill få en synnerligen initierad berättelse om hur ärevördiga Sloan-Kettering Institute på ett föga ärofullt sätt agerade på 1970-talet, när man ogenerat ljög om de resultat man fått vid sina experiment med Laetrile, kan ta del av en sådan via länken här nedan. Förre Sloan-Ketteringmedarbetaren Ralph Moss berättar. Det är svårt att efter den redogörelsen behålla tron på "Vetenskapen" som en objektiv och trovärdig företeelse - och att förneka Big Pharmas bokstavligen dödliga inflytande på forskning och medicinska tillämpningar. Utan uppenbara lögner och förfalskningar av forskningsresultat kunde Laetrile ha räddat många cancerpatienters liv under de gångna åren - och om forskningen på medlet fått fortsätta kunde man kanske ha optimerat dess effekt och fått ännu bättre resultat än de man fick i mitten av 1970-talet:

https://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=2t9lrbc06Tc

Ovanstående länk fungerade när jag lade in den, och man kunde där få en synnerligen detaljerad beskrivning av hur man på Sloan-Kettering Institute ljög folk rakt i ansiktet - och förhindrade att Laetrile kom till användning (och fortfarande beskrivs i media som overksamt mot cancer). Dagen efter att jag lagt in länken är den otillgänglig av "upphovsrättsliga skäl" (!!!). Här nedan finns dock en annan länk med en beskrivning av Laetrile - så länge den inte blockeras:

https://youtu.be/sKhzbcpI_ro

Och här kommer ytterligare en länk som beskriver hur myndigheterna hanterat dem som ägnat sig åt att bota cancer med både Laetrile och Essiac Tea. Nu får vi se hur länge den finns tillgänglig!

 
 OBS! Förföljelsen av dem som förordar vitamin B 17 fortsätter än i dag (2016)!! Se denna länk (innan den dras in)!